वासुदेव उवाच
एवम् उक्त्वा रौक्मिणेयो यादवान् भरतर्षभ ॥
दंशितैर् हरिभिर् युक्तं रथम् आस्थाय काञ्चनम् ॥
उच्छ्रित्य मकरं केतुं व्यात्ताननम् अलंकृतम् ॥
उत्पतद्भिर् इवाकाशं तैर् हयैर् अन्वयात् परान् ॥
विक्षिपन् नादयंश् चापि धनुःश्रेष्ठं महाबलः ॥
तूणखड्गधरः शूरो बद्धगोधाङ्गुलित्रवान् ॥
स विद्युच्चलितं चापं विहरन् वै तलात् तलम् ॥
मोहयाम् आस दैतेयान् सर्वान् सौभनिवासिनः ॥
नास्य विक्षिपतश् चापं संदधानस्य चासकृत् ॥
अन्तरं ददृशे कश् चिन् निघ्नतः शात्रवान् रणे ॥
मुखस्य वर्णो न विकल्पते ऽस्य; चेलुश् च गात्राणि न चापि तस्य ॥
सिंहोन्नतं चाप्य् अभिगर्जतो ऽस्य; शुश्राव लोको ऽद्भुतरूपम् अग्र्यम् ॥
जलेचरः काञ्चनयष्टिसंस्थो; व्यात्ताननः सर्वतिमिप्रमाथी ॥
वित्रासयन् राजति वाहमुख्ये; शाल्वस्य सेनाप्रमुखे ध्वजाग्र्यः ॥
vāsudeva uvāca
evam uktvā raukmiṇeyo yādavān bharatarṣabha ||
daṃśitair haribhir yuktaṃ ratham āsthāya kāñcanam ||
ucchritya makaraṃ ketuṃ vyāttānanam alaṃkṛtam ||
utpatadbhir ivākāśaṃ tair hayair anvayāt parān ||
vikṣipan nādayaṃś cāpi dhanuḥśreṣṭhaṃ mahābalaḥ ||
tūṇakhaḍgadharaḥ śūro baddhagodhāṅgulitravān ||
sa vidyuccalitaṃ cāpaṃ viharan vai talāt talam ||
mohayām āsa daiteyān sarvān saubhanivāsinaḥ ||
nāsya vikṣipataś cāpaṃ saṃdadhānasya cāsakṛt ||
antaraṃ dadṛśe kaś cin nighnataḥ śātravān raṇe ||
mukhasya varṇo na vikalpate 'sya; celuś ca gātrāṇi na cāpi tasya ||
siṃhonnataṃ cāpy abhigarjato 'sya; śuśrāva loko 'dbhutarūpam agryam ||
jalecaraḥ kāñcanayaṣṭisaṃstho; vyāttānanaḥ sarvatimipramāthī ||
vitrāsayan rājati vāhamukhye; śālvasya senāpramukhe dhvajāgryaḥ ||
Vasudeva said: "Having spoken thus to the Yadavas, the son of Rukmini mounted his golden chariot with its armored horses. He raised his banner bearing a makara with gaping jaws, and on horses that seemed to soar into the sky, he sped after the enemy. Bearing quiver and sword, his hands and fingers guarded, he made his finest bow resound and moved it like lightning, bewildering the daityas of Saubha. No one could see a break in his motion as he struck down enemies in battle. The color of his face never changed, his limbs never trembled, and the world heard his towering, lion-like roar as something wondrous and supreme. His banner — a water-creature with gaping jaws, destroyer of all sea-monsters, poised upon a golden pole — shone upon his finest chariot, striking terror at the head of Shalva's army."
7bcc47c00fc0 · publicado 16 jul 2026, 16:44:34 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
The image of Pradyumna joins beauty, discipline, and martial power. True valor keeps its composure and does not tremble in the body: inward steadiness becomes visible even amid the din of battle.