Mahābhārata
Kapila-dāha-aṃśumat-prasāda-parva (Kapila Burns the Sons of Sagara and Blesses Amshuman)3.106.1-8
3162 / 15823
Mahābhārata · 3.106.1-8
Devanāgarī

लोमश उवाच
ते तं दृष्ट्वा हयं राजन् संप्रहृष्टतनूरुहाः ॥
अनादृत्य महात्मानं कपिलं कालचोदिताः ॥
संक्रुद्धाः समधावन्त अश्वग्रहणकाङ्क्षिणः ॥
ततः क्रुद्धो महाराज कपिलो मुनिसत्तमः ॥
वासुदेवेति यं प्राहुः कपिलं मुनिसत्तमम् ॥
स चक्षुर् विवृतं कृत्वा तेजस् तेषु समुत्सृजन् ॥
ददाह सुमहातेजा मन्दबुद्धीन् स सागरान् ॥
तान् दृष्ट्वा भस्मसाद् भूतान् नारदः सुमहातपाः ॥
सगरान्तिकम् आगच्छत् तच् च तस्मै न्यवेदयत् ॥
स तच् छ्रुत्वा वचो घोरं राजा मुनिमुखोद्गतम् ॥
मुहूर्तं विमना भूत्वा स्थाणोर् वाक्यम् अचिन्तयत् ॥
आत्मानम् आत्मनाश्वास्य हयम् एवान्वचिन्तयत् ॥
अंशुमन्तं समाहूय असमज्ञःसुतं तदा ॥
पौत्रं भरतशार्दूल इदं वचनम् अब्रवीत् ॥
षष्टिस् तानि सहस्राणि पुत्राणाम् अमितौजसाम् ॥
कापिलं तेज आसाद्य मत्कृते निधनं गताः ॥
तव चापि पिता तात परित्यक्तो मयानघ ॥
धर्मं संरक्षमाणेन पौराणां हितम् इच्छता ॥

Transliteración (IAST)

lomaśa uvāca
te taṃ dṛṣṭvā hayaṃ rājan saṃprahṛṣṭatanūruhāḥ ||
anādṛtya mahātmānaṃ kapilaṃ kālacoditāḥ ||
saṃkruddhāḥ samadhāvanta aśvagrahaṇakāṅkṣiṇaḥ ||
tataḥ kruddho mahārāja kapilo munisattamaḥ ||
vāsudeveti yaṃ prāhuḥ kapilaṃ munisattamam ||
sa cakṣur vivṛtaṃ kṛtvā tejas teṣu samutsṛjan ||
dadāha sumahātejā mandabuddhīn sa sāgarān ||
tān dṛṣṭvā bhasmasād bhūtān nāradaḥ sumahātapāḥ ||
sagarāntikam āgacchat tac ca tasmai nyavedayat ||
sa tac chrutvā vaco ghoraṃ rājā munimukhodgatam ||
muhūrtaṃ vimanā bhūtvā sthāṇor vākyam acintayat ||
ātmānam ātmanāśvāsya hayam evānvacintayat ||
aṃśumantaṃ samāhūya asamajñaḥsutaṃ tadā ||
pautraṃ bharataśārdūla idaṃ vacanam abravīt ||
ṣaṣṭis tāni sahasrāṇi putrāṇām amitaujasām ||
kāpilaṃ teja āsādya matkṛte nidhanaṃ gatāḥ ||
tava cāpi pitā tāta parityakto mayānagha ||
dharmaṃ saṃrakṣamāṇena paurāṇāṃ hitam icchatā ||

Palabra por palabra
SánscritoIASTSignificado
लोमश उवाच ते तं दृष्ट्वा हयं राजन् संप्रहृष्टतनूरुहाः ॥ अनादृत्य महात्मानं कपिलं कालचोदिताः ॥ संक्रुद्धाः समधावन्त अश्वग्रहणकाङ्क्षिणः ॥ ततः क्रुद्धो महाराज कपिलो मुनिसत्तमः ॥ वासुदेवेति यं प्राहुः कपिलं मुनिसत्तमम् ॥ स चक्षुर् विवृतं कृत्वा तेजस् तेषु समुत्सृजन् ॥ ददाह सुमहातेजा मन्दबुद्धीन् स सागरान् ॥ तान् दृष्ट्वा भस्मसाद् भूतान् नारदः सुमहातपाः ॥ सगरान्तिकम् आगच्छत् तच् च तस्मै न्यवेदयत् ॥ स तच् छ्रुत्वा वचो घोरं राजा मुनिमुखोद्गतम् ॥ मुहूर्तं विमना भूत्वा स्थाणोर् वाक्यम् अचिन्तयत् ॥ आत्मानम् आत्मनाश्वास्य हयम् एवान्वचिन्तयत् ॥ अंशुमन्तं समाहूय असमज्ञःसुतं तदा ॥ पौत्रं भरतशार्दूल इदं वचनम् अब्रवीत् ॥ षष्टिस् तानि सहस्राणि पुत्राणाम् अमितौजसाम् ॥ कापिलं तेज आसाद्य मत्कृते निधनं गताः ॥ तव चापि पिता तात परित्यक्तो मयानघ ॥ धर्मं संरक्षमाणेन पौराणां हितम् इच्छता ॥lomaśa uvāca te taṃ dṛṣṭvā hayaṃ rājan saṃprahṛṣṭatanūruhāḥ || anādṛtya mahātmānaṃ kapilaṃ kālacoditāḥ || saṃkruddhāḥ samadhāvanta aśvagrahaṇakāṅkṣiṇaḥ || tataḥ kruddho mahārāja kapilo munisattamaḥ || vāsudeveti yaṃ prāhuḥ kapilaṃ munisattamam || sa cakṣur vivṛtaṃ kṛtvā tejas teṣu samutsṛjan || dadāha sumahātejā mandabuddhīn sa sāgarān || tān dṛṣṭvā bhasmasād bhūtān nāradaḥ sumahātapāḥ || sagarāntikam āgacchat tac ca tasmai nyavedayat || sa tac chrutvā vaco ghoraṃ rājā munimukhodgatam || muhūrtaṃ vimanā bhūtvā sthāṇor vākyam acintayat || ātmānam ātmanāśvāsya hayam evānvacintayat || aṃśumantaṃ samāhūya asamajñaḥsutaṃ tadā || pautraṃ bharataśārdūla idaṃ vacanam abravīt || ṣaṣṭis tāni sahasrāṇi putrāṇām amitaujasām || kāpilaṃ teja āsādya matkṛte nidhanaṃ gatāḥ || tava cāpi pitā tāta parityakto mayānagha || dharmaṃ saṃrakṣamāṇena paurāṇāṃ hitam icchatā ||The sons of Sagara, seeing the horse, rejoice and, without honoring the great Kapila, rush toward the horse; Kapila, who is called Vasudeva, opens his eyes and with his radiance burns the foolish sons of Sagara; Narada comes to Sagara and reports the death of his sons; Sagara, hearing the terrible news, is downcast for a moment, recalls the word of Shiva, consoles himself, thinks about the horse, summons his grandson Amshuman, son of Asamanjas, and tells him that sixty thousand sons perished because of him, having encountered the radiance of Kapila, while his father was exiled for the sake of protecting dharma and the welfare of the citizens.
Traducción

Lomasha said: "Seeing this horse, O king, they were filled with delight; but, disregarding the great-souled Kapila and driven by time, enraged, they rushed forward, wishing to seize the horse. Then, great king, the best of sages, Kapila -- whom they call Vasudeva -- grew angry. Opening his eyes and releasing his radiance upon them, he, of immense splendor, burned the foolish sons of Sagara to ashes. Seeing that they had become ashes, Narada, great in austerity, came to Sagara and told him this. Hearing this terrible word from the sage's mouth, the king was disheartened for a moment and recalled the words of Sthanu. Having consoled himself, he turned his thoughts to the horse. Then he summoned Amshuman, the son of Asamanjas, his grandson, O tiger among the Bharatas, and said: 'Sixty thousand of my sons of measureless splendor, having encountered the radiance of Kapila, perished because of me. And your father too, child, the blameless one, was cast out by me, because I was protecting dharma and desired the welfare of the citizens.'"

Versión

c6004a03f71e · publicado 16 jul 2026, 17:02:54 UTC

Disponible enRUEN

Pasa de verso en verso con