Mahābhārata
Gaṅgāvataraṇa-parva (The Descent of Ganga)3.108.1-9
3168 / 15823
Mahābhārata · 3.108.1-9
Devanāgarī

लोमश उवाच
भगीरथवचः श्रुत्वा प्रियार्थं च दिवौकसाम् ॥
एवम् अस्त्व् इति राजानं भगवान् प्रत्यभाषत ॥
धारयिष्ये महाबाहो गगनात् प्रच्युतां शिवाम् ॥
दिव्यां देवनदीं पुण्यां त्वत्कृते नृपसत्तम ॥
एवम् उक्त्वा महाबाहो हिमवन्तम् उपागमत् ॥
संवृतः पार्षदैर् घोरैर् नानाप्रहरणोद्यतैः ॥
ततः स्थित्वा नरश्रेष्ठं भगीरथम् उवाच ह ॥
प्रयाचस्व महाबाहो शैलराजसुतां नदीम् ॥
पतमानां सरिच्छ्रेष्ठां धारयिष्ये त्रिविष्टपात् ॥
एतच् छ्रुत्वा वचो राजा शर्वेण समुदाहृतम् ॥
प्रयतः प्रणतो भूत्वा गङ्गां समनुचिन्तयत् ॥
ततः पुण्यजला रम्या राज्ञा समनुचिन्तिता ॥
ईशानं च स्थितं दृष्ट्वा गगनात् सहसा च्युता ॥
तां प्रच्युतां ततो दृष्ट्वा देवाः सार्धं महर्षिभिः ॥
गन्धर्वोरगरक्षांसि समाजग्मुर् दिदृक्षया ॥
ततः पपात गगनाद् गङ्गा हिमवतः सुता ॥
समुद्भ्रान्तमहावर्ता मीनग्राहसमाकुला ॥
तां दधार हरो राजन् गङ्गां गगनमेखलाम् ॥
ललाटदेशे पतितां मालां मुक्तामयीम् इव ॥

Transliteración (IAST)

lomaśa uvāca
bhagīrathavacaḥ śrutvā priyārthaṃ ca divaukasām ||
evam astv iti rājānaṃ bhagavān pratyabhāṣata ||
dhārayiṣye mahābāho gaganāt pracyutāṃ śivām ||
divyāṃ devanadīṃ puṇyāṃ tvatkṛte nṛpasattama ||
evam uktvā mahābāho himavantam upāgamat ||
saṃvṛtaḥ pārṣadair ghorair nānāpraharaṇodyataiḥ ||
tataḥ sthitvā naraśreṣṭhaṃ bhagīratham uvāca ha ||
prayācasva mahābāho śailarājasutāṃ nadīm ||
patamānāṃ saricchreṣṭhāṃ dhārayiṣye triviṣṭapāt ||
etac chrutvā vaco rājā śarveṇa samudāhṛtam ||
prayataḥ praṇato bhūtvā gaṅgāṃ samanucintayat ||
tataḥ puṇyajalā ramyā rājñā samanucintitā ||
īśānaṃ ca sthitaṃ dṛṣṭvā gaganāt sahasā cyutā ||
tāṃ pracyutāṃ tato dṛṣṭvā devāḥ sārdhaṃ maharṣibhiḥ ||
gandharvoragarakṣāṃsi samājagmur didṛkṣayā ||
tataḥ papāta gaganād gaṅgā himavataḥ sutā ||
samudbhrāntamahāvartā mīnagrāhasamākulā ||
tāṃ dadhāra haro rājan gaṅgāṃ gaganamekhalām ||
lalāṭadeśe patitāṃ mālāṃ muktāmayīm iva ||

Palabra por palabra
SánscritoIASTSignificado
लोमश उवाच भगीरथवचः श्रुत्वा प्रियार्थं च दिवौकसाम् ॥ एवम् अस्त्व् इति राजानं भगवान् प्रत्यभाषत ॥ धारयिष्ये महाबाहो गगनात् प्रच्युतां शिवाम् ॥ दिव्यां देवनदीं पुण्यां त्वत्कृते नृपसत्तम ॥ एवम् उक्त्वा महाबाहो हिमवन्तम् उपागमत् ॥ संवृतः पार्षदैर् घोरैर् नानाप्रहरणोद्यतैः ॥ ततः स्थित्वा नरश्रेष्ठं भगीरथम् उवाच ह ॥ प्रयाचस्व महाबाहो शैलराजसुतां नदीम् ॥ पतमानां सरिच्छ्रेष्ठां धारयिष्ये त्रिविष्टपात् ॥ एतच् छ्रुत्वा वचो राजा शर्वेण समुदाहृतम् ॥ प्रयतः प्रणतो भूत्वा गङ्गां समनुचिन्तयत् ॥ ततः पुण्यजला रम्या राज्ञा समनुचिन्तिता ॥ ईशानं च स्थितं दृष्ट्वा गगनात् सहसा च्युता ॥ तां प्रच्युतां ततो दृष्ट्वा देवाः सार्धं महर्षिभिः ॥ गन्धर्वोरगरक्षांसि समाजग्मुर् दिदृक्षया ॥ ततः पपात गगनाद् गङ्गा हिमवतः सुता ॥ समुद्भ्रान्तमहावर्ता मीनग्राहसमाकुला ॥ तां दधार हरो राजन् गङ्गां गगनमेखलाम् ॥ ललाटदेशे पतितां मालां मुक्तामयीम् इव ॥lomaśa uvāca bhagīrathavacaḥ śrutvā priyārthaṃ ca divaukasām || evam astv iti rājānaṃ bhagavān pratyabhāṣata || dhārayiṣye mahābāho gaganāt pracyutāṃ śivām || divyāṃ devanadīṃ puṇyāṃ tvatkṛte nṛpasattama || evam uktvā mahābāho himavantam upāgamat || saṃvṛtaḥ pārṣadair ghorair nānāpraharaṇodyataiḥ || tataḥ sthitvā naraśreṣṭhaṃ bhagīratham uvāca ha || prayācasva mahābāho śailarājasutāṃ nadīm || patamānāṃ saricchreṣṭhāṃ dhārayiṣye triviṣṭapāt || etac chrutvā vaco rājā śarveṇa samudāhṛtam || prayataḥ praṇato bhūtvā gaṅgāṃ samanucintayat || tataḥ puṇyajalā ramyā rājñā samanucintitā || īśānaṃ ca sthitaṃ dṛṣṭvā gaganāt sahasā cyutā || tāṃ pracyutāṃ tato dṛṣṭvā devāḥ sārdhaṃ maharṣibhiḥ || gandharvoragarakṣāṃsi samājagmur didṛkṣayā || tataḥ papāta gaganād gaṅgā himavataḥ sutā || samudbhrāntamahāvartā mīnagrāhasamākulā || tāṃ dadhāra haro rājan gaṅgāṃ gaganamekhalām || lalāṭadeśe patitāṃ mālāṃ muktāmayīm iva ||Shiva, hearing Bhagiratha's request and wishing good for the gods, says he will hold the holy heavenly Ganga as she falls from the sky; then he goes to Himavat with his dreadful attendants and tells Bhagiratha to entreat the river, daughter of the king of mountains, while he himself will hold her fall from Trivishtapa; Bhagiratha, in purity, bows and fixes his mind on Ganga; the holy, lovely Ganga, seeing Ishana standing there, suddenly falls from the sky; the gods, together with the great sages, the gandharvas, nagas, and rakshasas gather to behold it; Ganga falls from the heavens, seething with great whirlpools and swarming with fish and sea-monsters; Hara holds her, fallen upon his forehead, like a garland of pearls.
Traducción

Lomasha said: "Having heard Bhagiratha's word, and wishing to please the dwellers of heaven, the auspicious one answered the king: 'So be it. Mighty-armed one, for your sake, best of kings, I shall hold back the blessed, divine, holy river of the gods as she falls from the sky.' Having said this, the mighty-armed one went to Himavat, surrounded by dreadful attendants brandishing various weapons. Then he said to Bhagiratha, best of men: 'Entreat, mighty-armed one, the river, daughter of the king of mountains. I shall hold back the best of rivers as she falls from Trivishtapa, for the purification of your forefathers.' Hearing this word spoken by Sharva, the king became pure, bowed down, and fixed his mind intently upon Ganga. Then the holy Ganga, lovely in her waters, when the king had thought of her and had seen Ishana standing ready, suddenly fell from the sky. Seeing her fall, the gods together with the great sages, the gandharvas, nagas, and rakshasas gathered, wishing to behold it. Then from the sky fell Ganga, daughter of Himavat, churned with great whirlpools and swarming with fish and sea-monsters. Hara, O king, held back Ganga, the celestial girdle, as she fell upon his forehead, like a garland of pearls."

Versión

d779a9e227ef · publicado 16 jul 2026, 17:02:54 UTC

Disponible enRUEN

Pasa de verso en verso con