ततो ऽभिवाद्य तान् वृद्धान् द्विजान् आश्रमवासिनः ॥
तैश् चाभिपूजितः सर्वैः प्रययौ नगरं प्रति ॥
शैब्या च सह सावित्र्या स्वास्तीर्णेन सुवर्चसा ॥
नरयुक्तेन यानेन प्रययौ सेनया वृता ॥
ततो ऽभिषिषिचुः प्रीत्या द्युमत्सेनं पुरोहिताः ॥
पुत्रं चास्य महात्मानं यौवराज्ये ऽभ्यषेचयन् ॥
ततः कालेन महता सावित्र्याः कीर्तिवर्धनम् ॥
तद् वै पुत्रशतं जज्ञे शूराणाम् अनिवर्तिनाम् ॥
भ्रातॄणां सोदराणां च तथैवास्याभवच् छतम् ॥
मद्राधिपस्याश्वपतेर् मालव्यां सुमहाबलम् ॥
एवम् आत्मा पिता माता श्वश्रूः श्वशुर एव च ॥
भर्तुः कुलं च सावित्र्या सर्वं कृच्छ्रात् समुद्धृतम् ॥
तथैवैषापि कल्याणी द्रौपदी शीलसंमता ॥
तारयिष्यति वः सर्वान् सावित्रीव कुलाङ्गना ॥
वैशंपायन उवाच
एवं स पाण्डवस् तेन अनुनीतो महात्मना ॥
विशोको विज्वरो राजन् काम्यके न्यवसत् तदा ॥
tato 'bhivādya tān vṛddhān dvijān āśramavāsinaḥ ||
taiś cābhipūjitaḥ sarvaiḥ prayayau nagaraṃ prati ||
śaibyā ca saha sāvitryā svāstīrṇena suvarcasā ||
narayuktena yānena prayayau senayā vṛtā ||
tato 'bhiṣiṣicuḥ prītyā dyumatsenaṃ purohitāḥ ||
putraṃ cāsya mahātmānaṃ yauvarājye 'bhyaṣecayan ||
tataḥ kālena mahatā sāvitryāḥ kīrtivardhanam ||
tad vai putraśataṃ jajñe śūrāṇām anivartinām ||
bhrātṝṇāṃ sodarāṇāṃ ca tathaivāsyābhavac chatam ||
madrādhipasyāśvapater mālavyāṃ sumahābalam ||
evam ātmā pitā mātā śvaśrūḥ śvaśura eva ca ||
bhartuḥ kulaṃ ca sāvitryā sarvaṃ kṛcchrāt samuddhṛtam ||
tathaivaiṣāpi kalyāṇī draupadī śīlasaṃmatā ||
tārayiṣyati vaḥ sarvān sāvitrīva kulāṅganā ||
vaiśaṃpāyana uvāca
evaṃ sa pāṇḍavas tena anunīto mahātmanā ||
viśoko vijvaro rājan kāmyake nyavasat tadā ||
Dyumatsena greeted the aged brahmins who dwelt in the hermitage and, honored by them, set out for the city. Shaibya, together with Savitri, rode on a well-spread, radiant carriage drawn by men, surrounded by the army. The priests joyfully consecrated Dyumatsena, and they consecrated his great-souled son as heir apparent. After a long time, a hundred sons were born to Savitri, increasing her fame, heroes who never turned back in battle. And to her own brothers too, sons of King Ashvapati of the Madras and of Malavi, a hundred mighty sons were born. Thus Savitri saved from calamity herself, her father, her mother, her mother-in-law, her father-in-law, her husband, and his lineage. Markandeya said: "So too this virtuous Draupadi, honored for her character, will save all of you, as Savitri saved her lineage." Vaishampayana said: "Thus the Pandava, consoled by great Markandeya, lived then in Kamyaka free of sorrow and fever."
437391467e06 · publicado 16 jul 2026, 17:33:40 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
Markandeya turns the tale back to Draupadi: her virtue is not only cause for grief but a power of deliverance. The story of Savitri teaches us to see in a faithful wife the support of a whole lineage.