इदम् उद्धर्षणं भीमं तेजोवर्धनम् उत्तमम् ॥
राजानं श्रावयेन् मन्त्री सीदन्तं शत्रुपीडितम् ॥
जयो नामेतिहासो ऽयं श्रोतव्यो विजिगीषुणा ॥
महीं विजयते क्षिप्रं श्रुत्वा शत्रूंश् च मर्दति ॥
इदं पुंसवनं चैव वीराजननम् एव च ॥
अभीक्ष्णं गर्भिणी श्रुत्वा ध्रुवं वीरं प्रजायते ॥
विद्याशूरं तपःशूरं दमशूरं तपस्विनम् ॥
ब्राह्म्या श्रिया दीप्यमानं साधुवादेन संमतम् ॥
अर्चिष्मन्तं बलोपेतं महाभागं महारथम् ॥
धृष्टवन्तम् अनाधृष्यं जेतारम् अपराजितम् ॥
idam uddharṣaṇaṃ bhīmaṃ tejovardhanam uttamam ||
rājānaṃ śrāvayen mantrī sīdantaṃ śatrupīḍitam ||
jayo nāmetihāso 'yaṃ śrotavyo vijigīṣuṇā ||
mahīṃ vijayate kṣipraṃ śrutvā śatrūṃś ca mardati ||
idaṃ puṃsavanaṃ caiva vīrājananam eva ca ||
abhīkṣṇaṃ garbhiṇī śrutvā dhruvaṃ vīraṃ prajāyate ||
vidyāśūraṃ tapaḥśūraṃ damaśūraṃ tapasvinam ||
brāhmyā śriyā dīpyamānaṃ sādhuvādena saṃmatam ||
arciṣmantaṃ balopetaṃ mahābhāgaṃ mahāratham ||
dhṛṣṭavantam anādhṛṣyaṃ jetāram aparājitam ||
'This fearsome, rousing account, the supreme means of increasing one's vigor, a minister should recite to a king who is sinking in spirit and hard-pressed by enemies. This tale is called "Victory"; it should be heard by one who seeks to conquer. Having heard it, he swiftly conquers the earth and crushes his enemies. It is also a pumsavana, a rite that begets a hero: if a pregnant woman hears it often, she will surely bring forth a hero — valiant in learning, valiant in austerity, valiant in self-restraint, an ascetic, shining with sacred splendor and esteemed by the praise of the virtuous; radiant, endowed with strength, greatly blessed, a mighty chariot warrior, bold, unassailable, a conqueror and unconquered.'
6fe226bdbc21 · publicado 17 jul 2026, 5:59:56 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
The conclusion of the story of Vidula shows the practical side of kshatriya dharma: a ruler must not display brokenness, for his steadfastness determines his circle of allies, his kingdom, and his very capacity to restore order.