Mahabharata
Jayadratha-vadha-parva (śoṇita-nadī): A River of Blood7.113.1–3
7690 / 15823
Linux
Turn pages
Mahabharata · 7.113.1–3

Дхритараштра

Devanāgarī

धृतराष्ट्र उवाच
हान् यः सू मैवात्र विशेतः
दानीम् नुप्राप्तो न्ये सं शोतः
यद् तं तद् तम् ति मासीन् सि स्थितम्
दानीम् त्र किं कार्यं प्ररिष्यामि सं
था त्व् क्षयो वृत्तो मासंवः
वीराणां तन् माक्ष्व स्थिरीभूतो ऽस्मि सं

Transliteration (IAST)

dhṛtarāṣṭra uvāca
man apanayaḥ ta mamaitra viśeṣataḥ ||
sa im anuprāpto manye saṃjaya śocataḥ ||
yad gataṃ tad gatam iti man manasi sthitam ||
im atra kiṃ ryaṃ prakariṣyāmi saṃjaya ||
yathā tv eṣa kṣayo vṛtto mapanayasaṃbhavaḥ ||
ṇāṃ tan macakṣva sthibhūto 'smi saṃjaya ||

Anuṣṭubh · 8+8+8+8 · ×3

Word-by-word
SanskritIASTMeaning
महान् अपनयः सूतmahān apanayaḥ sūtaa great wrongful deed, suta; great is [my] misdeed, O suta
मम एव अत्र विशेषतःmama eva atra viśeṣataḥmine indeed here especially; mine indeed, here above all
सः इदानीम् अनुप्राप्तःsaḥ idānīm anuprāptaḥit now has overtaken; it now has befallen [me]
मन्ये संजय शोचतःmanye saṃjaya śocataḥI think, Sanjaya, grieving; I suppose, Sanjaya, me grieving
यत् गतम् तत् गतम् इतिyat gatam tat gatam itiwhat has gone, has gone -- thus; what has passed, has passed -- thus
मम आसीत् मनसि स्थितम्mama āsīt manasi sthitam[in] my mind it was rooted; it took hold in my mind
इदानीम् अत्र किम् कार्यम्idānīm atra kim kāryamnow here what [is] to be done; what must now be done
प्रकरिष्यामि संजयprakariṣyāmi saṃjayaI shall accomplish, Sanjaya; I shall carry out, Sanjaya
यथा तु एषः क्षयः वृत्तःyathā tu eṣaḥ kṣayaḥ vṛttaḥhow then did this ruin come about; but how did this destruction come to pass
मम अपनयसंभवःmama apanayasaṃbhavaḥarisen [from] my wrongful deed; born of my own misdeed
वीराणाम् तत् मम आचक्ष्वvīrāṇām tat mama ācakṣvaof the heroes, that tell me; of the heroes -- tell me of that
स्थिरीभूतः अस्मि संजयsthirībhūtaḥ asmi saṃjayasteadied I have become, Sanjaya; I have steadied [my heart], Sanjaya
Translation

"Great is the wrongful deed, O suta -- mine indeed, here above all; it has now overtaken me, grieving, I think, Sanjaya. 'What has gone, has gone' -- so it had taken root in my mind. What now must be done here -- that I shall do, Sanjaya. But tell me how this ruin of heroes came to pass, born of my own wrongdoing; I have steadied my heart, Sanjaya."

Version

61bef87730ed · published Jul 19, 2026, 4:25:13 PM UTC

Available inRUEN

Page between verses with