सर्वभूतानि कौन्तेय प्रकृतिं यान्ति मामिकाम् ॥
कल्पक्षये पुनस् तानि कल्पादौ विसृजाम्य् अहम् ॥
प्रकृतिं स्वाम् अवष्टभ्य विसृजामि पुनः पुनः ॥
भूतग्रामम् इमं कृत्स्नम् अवशं प्रकृतेर् वशात् ॥
न च मां तानि कर्माणि निबध्नन्ति धनंजय ॥
उदासीनवद् आसीनम् असक्तं तेषु कर्मसु ॥
मयाध्यक्षेण प्रकृतिः सूयते सचराचरम् ॥
हेतुनानेन कौन्तेय जगद् विपरिवर्तते ॥
sarvabhūtāni kaunteya prakṛtiṃ yānti māmikām ||
kalpakṣaye punas tāni kalpādau visṛjāmy aham ||
prakṛtiṃ svām avaṣṭabhya visṛjāmi punaḥ punaḥ ||
bhūtagrāmam imaṃ kṛtsnam avaśaṃ prakṛter vaśāt ||
na ca māṃ tāni karmāṇi nibadhnanti dhanaṃjaya ||
udāsīnavad āsīnam asaktaṃ teṣu karmasu ||
mayādhyakṣeṇa prakṛtiḥ sūyate sacarācaram ||
hetunānena kaunteya jagad viparivartate ||
'O son of Kunti, at the end of the kalpa all beings enter My prakriti, and at the beginning of the kalpa I send them forth again. Resting upon My own prakriti, I bring forth again and again this whole multitude of beings, helpless under the sway of nature. But these actions do not bind Me, O Dhananjaya: I remain as if indifferent, unattached to these deeds. Under My supervision prakriti brings forth the moving and the unmoving; for this reason, O son of Kunti, the world revolves.'
76edaa49dd74 · publicado 17 jul 2026, 21:02:20 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
Creation does not occur independently of Krishna, nor does it bind Him with karma. Prakriti acts under His oversight, and living beings, so long as they remain under the sway of nature, enter again and again into the stream of manifestation and dissolution.