महाभारत
Badarī-subāhu-dvaitavana-gamana-parva (The Journey to Dvaitavana)3.174.1-10
3380 / 15823
महाभारत · 3.174.1-10
देवनागरी

वैशंपायन उवाच
नगोत्तमं प्रस्रवणैर् उपेतं; दिशां गजैः किंनरपक्षिभिश् च ॥
सुखं निवासं जहतां हि तेषां; न प्रीतिर् आसीद् भरतर्षभाणाम् ॥
ततस् तु तेषां पुनर् एव हर्षः; कैलासम् आलोक्य महान् बभूव ॥
कुबेरकान्तं भरतर्षभाणां; महीधरं वारिधरप्रकाशम् ॥
समुच्छ्रयान् पर्वतसंनिरोधान्; गोष्ठान् गिरीणां गिरिसेतुमालाः ॥
बहून् प्रपातांश् च समीक्ष्य वीराः; स्थलानि निम्नानि च तत्र तत्र ॥
तथैव चान्यानि महावनानि; मृगद्विजानेकपसेवितानि ॥
आलोकयन्तो ऽभिययुः प्रतीतास्; ते धन्विनः खड्गधरा नराग्र्याः ॥
वनानि रम्याणि सरांसि नद्यो; गुहा गिरीणां गिरिगह्वराणि ॥
एते निवासाः सततं बभूवुर्; निशानिशं प्राप्य नरर्षभाणाम् ॥
ते दुर्गवासं बहुधा निरुष्य; व्यतीत्य कैलासम् अचिन्त्यरूपम् ॥
आसेदुर् अत्यर्थमनोरमं वै; तम् आश्रमाग्र्यं वृषपर्वणस् ते ॥
समेत्य राज्ञा वृषपर्वणस् ते; प्रत्यर्चितास् तेन च वीतमोहाः ॥
शशंसिरे विस्तरशः प्रवासं; शिवं यथावद् वृषपर्वणस् ते ॥
सुखोषितास् तत्र त एकरात्रं; पुण्याश्रमे देवमहर्षिजुष्टे ॥
अभ्याययुस् ते बदरीं विशालां; सुखेन वीराः पुनर् एव वासम् ॥
ऊषुस् ततस् तत्र महानुभावा; नारायणस्थानगता नराग्र्याः ॥
कुबेरकान्तां नलिनीं विशोकाः; संपश्यमानाः सुरसिद्धजुष्टाम् ॥
तां चाथ दृष्ट्वा नलिनीं विशोकाः; पाण्डोः सुताः सर्वनरप्रवीराः ॥
ते रेमिरे नन्दनवासम् एत्य; द्विजर्षयो वीतभया यथैव ॥

लिप्यंतरण (IAST)

vaiśaṃpāyana uvāca
nagottamaṃ prasravaṇair upetaṃ; diśāṃ gajaiḥ kiṃnarapakṣibhiś ca ||
sukhaṃ nivāsaṃ jahatāṃ hi teṣāṃ; na prītir āsīd bharatarṣabhāṇām ||
tatas tu teṣāṃ punar eva harṣaḥ; kailāsam ālokya mahān babhūva ||
kuberakāntaṃ bharatarṣabhāṇāṃ; mahīdharaṃ vāridharaprakāśam ||
samucchrayān parvatasaṃnirodhān; goṣṭhān girīṇāṃ girisetumālāḥ ||
bahūn prapātāṃś ca samīkṣya vīrāḥ; sthalāni nimnāni ca tatra tatra ||
tathaiva cānyāni mahāvanāni; mṛgadvijānekapasevitāni ||
ālokayanto 'bhiyayuḥ pratītās; te dhanvinaḥ khaḍgadharā narāgryāḥ ||
vanāni ramyāṇi sarāṃsi nadyo; guhā girīṇāṃ girigahvarāṇi ||
ete nivāsāḥ satataṃ babhūvur; niśāniśaṃ prāpya nararṣabhāṇām ||
te durgavāsaṃ bahudhā niruṣya; vyatītya kailāsam acintyarūpam ||
āsedur atyarthamanoramaṃ vai; tam āśramāgryaṃ vṛṣaparvaṇas te ||
sametya rājñā vṛṣaparvaṇas te; pratyarcitās tena ca vītamohāḥ ||
śaśaṃsire vistaraśaḥ pravāsaṃ; śivaṃ yathāvad vṛṣaparvaṇas te ||
sukhoṣitās tatra ta ekarātraṃ; puṇyāśrame devamaharṣijuṣṭe ||
abhyāyayus te badarīṃ viśālāṃ; sukhena vīrāḥ punar eva vāsam ||
ūṣus tatas tatra mahānubhāvā; nārāyaṇasthānagatā narāgryāḥ ||
kuberakāntāṃ nalinīṃ viśokāḥ; saṃpaśyamānāḥ surasiddhajuṣṭām ||
tāṃ cātha dṛṣṭvā nalinīṃ viśokāḥ; pāṇḍoḥ sutāḥ sarvanarapravīrāḥ ||
te remire nandanavāsam etya; dvijarṣayo vītabhayā yathaiva ||

शब्दशः अर्थ
संस्कृतIASTअर्थ
वैशंपायन उवाच नगोत्तमं प्रस्रवणैर् उपेतं; दिशां गजैः किंनरपक्षिभिश् च ॥ सुखं निवासं जहतां हि तेषां; न प्रीतिर् आसीद् भरतर्षभाणाम् ॥ ततस् तु तेषां पुनर् एव हर्षः; कैलासम् आलोक्य महान् बभूव ॥ कुबेरकान्तं भरतर्षभाणां; महीधरं वारिधरप्रकाशम् ॥ समुच्छ्रयान् पर्वतसंनिरोधान्; गोष्ठान् गिरीणां गिरिसेतुमालाः ॥ बहून् प्रपातांश् च समीक्ष्य वीराः; स्थलानि निम्नानि च तत्र तत्र ॥ तथैव चान्यानि महावनानि; मृगद्विजानेकपसेवितानि ॥ आलोकयन्तो ऽभिययुः प्रतीतास्; ते धन्विनः खड्गधरा नराग्र्याः ॥ वनानि रम्याणि सरांसि नद्यो; गुहा गिरीणां गिरिगह्वराणि ॥ एते निवासाः सततं बभूवुर्; निशानिशं प्राप्य नरर्षभाणाम् ॥ ते दुर्गवासं बहुधा निरुष्य; व्यतीत्य कैलासम् अचिन्त्यरूपम् ॥ आसेदुर् अत्यर्थमनोरमं वै; तम् आश्रमाग्र्यं वृषपर्वणस् ते ॥ समेत्य राज्ञा वृषपर्वणस् ते; प्रत्यर्चितास् तेन च वीतमोहाः ॥ शशंसिरे विस्तरशः प्रवासं; शिवं यथावद् वृषपर्वणस् ते ॥ सुखोषितास् तत्र त एकरात्रं; पुण्याश्रमे देवमहर्षिजुष्टे ॥ अभ्याययुस् ते बदरीं विशालां; सुखेन वीराः पुनर् एव वासम् ॥ ऊषुस् ततस् तत्र महानुभावा; नारायणस्थानगता नराग्र्याः ॥ कुबेरकान्तां नलिनीं विशोकाः; संपश्यमानाः सुरसिद्धजुष्टाम् ॥ तां चाथ दृष्ट्वा नलिनीं विशोकाः; पाण्डोः सुताः सर्वनरप्रवीराः ॥ ते रेमिरे नन्दनवासम् एत्य; द्विजर्षयो वीतभया यथैव ॥vaiśaṃpāyana uvāca nagottamaṃ prasravaṇair upetaṃ; diśāṃ gajaiḥ kiṃnarapakṣibhiś ca || sukhaṃ nivāsaṃ jahatāṃ hi teṣāṃ; na prītir āsīd bharatarṣabhāṇām || tatas tu teṣāṃ punar eva harṣaḥ; kailāsam ālokya mahān babhūva || kuberakāntaṃ bharatarṣabhāṇāṃ; mahīdharaṃ vāridharaprakāśam || samucchrayān parvatasaṃnirodhān; goṣṭhān girīṇāṃ girisetumālāḥ || bahūn prapātāṃś ca samīkṣya vīrāḥ; sthalāni nimnāni ca tatra tatra || tathaiva cānyāni mahāvanāni; mṛgadvijānekapasevitāni || ālokayanto 'bhiyayuḥ pratītās; te dhanvinaḥ khaḍgadharā narāgryāḥ || vanāni ramyāṇi sarāṃsi nadyo; guhā girīṇāṃ girigahvarāṇi || ete nivāsāḥ satataṃ babhūvur; niśāniśaṃ prāpya nararṣabhāṇām || te durgavāsaṃ bahudhā niruṣya; vyatītya kailāsam acintyarūpam || āsedur atyarthamanoramaṃ vai; tam āśramāgryaṃ vṛṣaparvaṇas te || sametya rājñā vṛṣaparvaṇas te; pratyarcitās tena ca vītamohāḥ || śaśaṃsire vistaraśaḥ pravāsaṃ; śivaṃ yathāvad vṛṣaparvaṇas te || sukhoṣitās tatra ta ekarātraṃ; puṇyāśrame devamaharṣijuṣṭe || abhyāyayus te badarīṃ viśālāṃ; sukhena vīrāḥ punar eva vāsam || ūṣus tatas tatra mahānubhāvā; nārāyaṇasthānagatā narāgryāḥ || kuberakāntāṃ nalinīṃ viśokāḥ; saṃpaśyamānāḥ surasiddhajuṣṭām || tāṃ cātha dṛṣṭvā nalinīṃ viśokāḥ; pāṇḍoḥ sutāḥ sarvanarapravīrāḥ || te remire nandanavāsam etya; dvijarṣayo vītabhayā yathaiva ||It brought the Pandavas no joy to leave the finest of mountains, with its springs, elephants of the quarters, kinnaras and birds, but great joy arose again at the sight of Kailasa, beloved of Kubera and resembling a cloud; they saw mountain heights, barriers, pastures, mountain bridges, waterfalls, plains, hollows, great forests full of beasts and birds, groves, lakes, rivers, caves and ravines; having endured many hard encampments and crossed the unfathomable Kailasa, they reached the beautiful ashram of Vrishaparvan, were honored by him, related their auspicious journey in detail, spent one night there, and came once more to wide Badari, the abode of Narayana; seeing the lake beloved of Kubera, frequented by suras and siddhas, the Pandavas rejoiced like brahmarishis in Nandana.
अनुवाद

Vaishampayana said: "When the best of the Bharatas were leaving the finest of mountains, with its springs, its elephants of the quarters, kinnaras and birds -- that joyful abode -- they felt no joy. But then, seeing Kailasa, beloved of Kubera, a mountain shining like a cloud, they were filled once more with great delight. The heroes gazed upon its heights, its mountain barriers, its pastures, its mountain bridges, its many waterfalls, its plains and hollows. They saw other great forests too, frequented by countless beasts and birds; the archers, foremost among men, went on their way rejoicing. Forests, lakes, rivers, mountain caves and ravines became the nightly and daily dwellings of these bulls among men. Having endured many hard encampments and crossed the unfathomable Kailasa, they reached the most delightful ashram of Vrishaparvan. Meeting King Vrishaparvan, they were honored by him and, free from confusion, related in full and in proper order the story of their auspicious journey. Having spent one happy night in that sacred hermitage frequented by gods and great sages, the heroes came once more to dwell in wide Badari. There, in the abode of Narayana, those great-souled foremost among men lived free of sorrow, beholding the lake beloved of Kubera, frequented by suras and siddhas. Seeing that lake, the sons of Pandu, foremost among men, rejoiced like fearless brahmarishis come to dwell in Nandana."

संस्करण

a3ffd0c0da35 · प्रकाशित 16 जुल॰ 2026, 5:12:44 pm UTC

उपलब्ध भाषाएँRUEN

श्लोक बदलें इन कुंजियों से