अथाब्रवीत् स विजयं कुन्तीपुत्रो युधिष्ठिरः ॥
भ्रातरौ ते चिरगतौ बीभत्सो शत्रुकर्शन ॥
तौ चैवानय भद्रं ते पानीयं च त्वम् आनय ॥
एवम् उक्तो गुडाकेशः प्रगृह्य सशरं धनुः ॥
आमुक्तखड्गो मेधावी तत् सरः प्रत्यपद्यत ॥
यतः पुरुषशार्दूलौ पानीयहरणे गतौ ॥
तौ ददर्श हतौ तत्र भ्रातरौ श्वेतवाहनः ॥
प्रसुप्ताव् इव तौ दृष्ट्वा नरसिंहः सुदुःखितः ॥
धनुर् उद्यम्य कौन्तेयो व्यलोकयत तद् वनम् ॥
नापश्यत् तत्र किं चित् स भूतं तस्मिन् महावने ॥
सव्यसाची ततः श्रान्तः पानीयं सो ऽभ्यधावत ॥
अभिधावंस् ततो वाचम् अन्तरिक्षात् स शुश्रुवे ॥
किम् आसीद् असि पानीयं नैतच् छक्यं बलात् त्वया ॥
कौन्तेय यदि वै प्रश्नान् मयोक्तान् प्रतिपत्स्यसे ॥
ततः पास्यसि पानीयं हरिष्यसि च भारत ॥
वारितस् त्व् अब्रवीत् पार्थो दृश्यमानो निवारय ॥
यावद् बाणैर् विनिर्भिन्नः पुनर् नैवं वदिष्यसि ॥
एवम् उक्त्वा ततः पार्थः शरैर् अस्त्रानुमन्त्रितैः ॥
ववर्ष तां दिशं कृत्स्नां शब्दवेधं च दर्शयन् ॥
कर्णिनालीकनाराचान् उत्सृजन् भरतर्षभ ॥
अनेकैर् इषुसंघातैर् अन्तरिक्षं ववर्ष ह ॥
यक्ष उवाच
किं विघातेन ते पार्थ प्रश्नान् उक्त्वा ततः पिब ॥
अनुक्त्वा तु ततः प्रश्नान् पीत्वैव न भविष्यसि ॥
वैशंपायन उवाच
स त्व् अमोघान् इषून् मुक्त्वा तृष्णयाभिप्रपीडितः ॥
अविज्ञायैव तान् प्रश्नान् पीत्वैव निपपात ह ॥
athābravīt sa vijayaṃ kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ ||
bhrātarau te ciragatau bībhatso śatrukarśana ||
tau caivānaya bhadraṃ te pānīyaṃ ca tvam ānaya ||
evam ukto guḍākeśaḥ pragṛhya saśaraṃ dhanuḥ ||
āmuktakhaḍgo medhāvī tat saraḥ pratyapadyata ||
yataḥ puruṣaśārdūlau pānīyaharaṇe gatau ||
tau dadarśa hatau tatra bhrātarau śvetavāhanaḥ ||
prasuptāv iva tau dṛṣṭvā narasiṃhaḥ suduḥkhitaḥ ||
dhanur udyamya kaunteyo vyalokayata tad vanam ||
nāpaśyat tatra kiṃ cit sa bhūtaṃ tasmin mahāvane ||
savyasācī tataḥ śrāntaḥ pānīyaṃ so 'bhyadhāvata ||
abhidhāvaṃs tato vācam antarikṣāt sa śuśruve ||
kim āsīd asi pānīyaṃ naitac chakyaṃ balāt tvayā ||
kaunteya yadi vai praśnān mayoktān pratipatsyase ||
tataḥ pāsyasi pānīyaṃ hariṣyasi ca bhārata ||
vāritas tv abravīt pārtho dṛśyamāno nivāraya ||
yāvad bāṇair vinirbhinnaḥ punar naivaṃ vadiṣyasi ||
evam uktvā tataḥ pārthaḥ śarair astrānumantritaiḥ ||
vavarṣa tāṃ diśaṃ kṛtsnāṃ śabdavedhaṃ ca darśayan ||
karṇinālīkanārācān utsṛjan bharatarṣabha ||
anekair iṣusaṃghātair antarikṣaṃ vavarṣa ha ||
yakṣa uvāca
kiṃ vighātena te pārtha praśnān uktvā tataḥ piba ||
anuktvā tu tataḥ praśnān pītvaiva na bhaviṣyasi ||
vaiśaṃpāyana uvāca
sa tv amoghān iṣūn muktvā tṛṣṇayābhiprapīḍitaḥ ||
avijñāyaiva tān praśnān pītvaiva nipapāta ha ||
Yudhishthira sent Arjuna: 'Your two brothers, Bibhatsu, have not returned for a long time. Bring them and fetch water.' Gudakesha took up his bow with an arrow and his sword and went to the lake. There he saw the two brothers lying as if asleep, grieved deeply, raised his bow, and scanned the forest, but saw no one. The weary Savyasachin ran to the water and heard a voice: 'Why do you rush to the water? It cannot be taken by force. If you answer my questions, you will then be able to drink and take the water.' Arjuna said: 'Show yourself and forbid me. Once you are pierced by arrows, you will no longer speak so.' Having said this, Partha showered the whole quarter with consecrated astras and a multitude of arrows, showing his skill at striking by sound. The yaksha said: 'What use is resistance to you, Partha? Answer the questions, and then drink. If you drink without answering, you will cease to exist.' Arjuna, tormented by thirst, loosed his unerring arrows, but, failing to understand the questions, drank and fell.
33f1bd893a3f · प्रकाशित 16 जुल॰ 2026, 5:37:35 pm UTC
उपलब्ध भाषाएँRUENश्लोक बदलें इन कुंजियों से
Even Arjuna with his astras is powerless before a trial that cannot be resolved by weapons. What is required here is not to defeat the unseen one, but to hear him.