वैशंपायन उवाच
ततो दिवाकरः प्रीतो दर्शयाम् आस पाण्डवम् ॥
दीप्यमानः स्ववपुषा ज्वलन्न् इव हुताशनः ॥
यत् ते ऽभिलषितं राजन् सर्वम् एतद् अवाप्स्यसि ॥
अहम् अन्नं प्रदास्यामि सप्त पञ्च च ते समाः ॥
फलमूलामिषं शाकं संस्कृतं यन् महानसे ॥
चतुर्विधं तदन्नाद्यम् अक्षय्यं ते भविष्यति ॥
धनं च विविधं तुभ्यम् इत्य् उक्त्वान्तरधीयत ॥
vaiśaṃpāyana uvāca
tato divākaraḥ prīto darśayām āsa pāṇḍavam ||
dīpyamānaḥ svavapuṣā jvalann iva hutāśanaḥ ||
yat te 'bhilaṣitaṃ rājan sarvam etad avāpsyasi ||
aham annaṃ pradāsyāmi sapta pañca ca te samāḥ ||
phalamūlāmiṣaṃ śākaṃ saṃskṛtaṃ yan mahānase ||
caturvidhaṃ tadannādyam akṣayyaṃ te bhaviṣyati ||
dhanaṃ ca vividhaṃ tubhyam ity uktvāntaradhīyata ||
Vaishampayana said: ‘Then Divakara, pleased, appeared to the Pandava, shining with his own body, blazing like the sacrificial fire. He said: “O king, all that you have desired, you shall obtain. I will give you food for twelve years. Fruits, roots, meat, greens, and all the fourfold food prepared in the kitchen shall become inexhaustible for you; and various wealth shall be yours.” Having said this, he vanished.’
a68d181e3417 · 发布于 2026年7月16日 16:33:28 UTC
可用语言RUEN用方向键翻颂
The Sun's gift answers not Yudhishthira's personal luxury but his wish to feed others. When a request is not closed in on itself, existence seems to open a hidden source of support.