摩诃婆罗多
Lomaśa-saṃdeśa-parva (Indra Sends Lomasha to Yudhishthira)3.45.18-28
2975 / 15823
摩诃婆罗多 · 3.45.18-28
天城文

नरनारायणौ यौ तौ पुराणाव् ऋषिसत्तमौ ॥
ताव् इमाव् अभिजानीहि हृषीकेशधनंजयौ ॥
यन् न शक्यं सुरैर् द्रष्टुम् ऋषिभिर् वा महात्मभिः ॥
तद् आश्रमपदं पुण्यं बदरी नाम विश्रुतम् ॥
स निवासो ऽभवद् विप्र विष्णोर् जिष्णोस् तथैव च ॥
यतः प्रववृते गङ्गा सिद्धचारणसेविता ॥
तौ मन्नियोगाद् ब्रह्मर्षे क्षितौ जातौ महाद्युती ॥
भूमेर् भारावतरणं महावीर्यौ करिष्यतः ॥
उद्वृत्ता ह्य् असुराः के चिन् निवातकवचा इति ॥
विप्रियेषु स्थितास्माकं वरदानेन मोहिताः ॥
तर्कयन्ते सुरान् हन्तुं बलदर्पसमन्विताः ॥
देवान् न गणयन्ते च तथा दत्तवरा हि ते ॥
पातालवासिनो रौद्रा दनोः पुत्रा महाबलाः ॥
सर्वे देवनिकाया हि नालं योधयितुं स्म तान् ॥
यो ऽसौ भूमिगतः श्रीमान् विष्णुर् मधुनिषूदनः ॥
कपिलो नाम देवो ऽसौ भगवान् अजितो हरिः ॥
येन पूर्वं महात्मानः खनमाना रसातलम् ॥
दर्शनाद् एव निहताः सगरस्यात्मजा विभो ॥
तेन कार्यं महत् कार्यम् अस्माकं द्विजसत्तम ॥
पार्थेन च महायुद्धे समेताभ्याम् असंशयम् ॥
अयं तेषां समस्तानां शक्तः प्रतिसमासने ॥
तान् निहत्य रणे शूरः पुनर् यास्यति मानुषान् ॥

转写 (IAST)

naranārāyaṇau yau tau purāṇāv ṛṣisattamau ||
tāv imāv abhijānīhi hṛṣīkeśadhanaṃjayau ||
yan na śakyaṃ surair draṣṭum ṛṣibhir vā mahātmabhiḥ ||
tad āśramapadaṃ puṇyaṃ badarī nāma viśrutam ||
sa nivāso 'bhavad vipra viṣṇor jiṣṇos tathaiva ca ||
yataḥ pravavṛte gaṅgā siddhacāraṇasevitā ||
tau manniyogād brahmarṣe kṣitau jātau mahādyutī ||
bhūmer bhārāvataraṇaṃ mahāvīryau kariṣyataḥ ||
udvṛttā hy asurāḥ ke cin nivātakavacā iti ||
vipriyeṣu sthitāsmākaṃ varadānena mohitāḥ ||
tarkayante surān hantuṃ baladarpasamanvitāḥ ||
devān na gaṇayante ca tathā dattavarā hi te ||
pātālavāsino raudrā danoḥ putrā mahābalāḥ ||
sarve devanikāyā hi nālaṃ yodhayituṃ sma tān ||
yo 'sau bhūmigataḥ śrīmān viṣṇur madhuniṣūdanaḥ ||
kapilo nāma devo 'sau bhagavān ajito hariḥ ||
yena pūrvaṃ mahātmānaḥ khanamānā rasātalam ||
darśanād eva nihatāḥ sagarasyātmajā vibho ||
tena kāryaṃ mahat kāryam asmākaṃ dvijasattama ||
pārthena ca mahāyuddhe sametābhyām asaṃśayam ||
ayaṃ teṣāṃ samastānāṃ śaktaḥ pratisamāsane ||
tān nihatya raṇe śūraḥ punar yāsyati mānuṣān ||

逐字释义
梵语IAST释义
नरनारायणौ यौ तौ पुराणाव् ऋषिसत्तमौ ॥ ताव् इमाव् अभिजानीहि हृषीकेशधनंजयौ ॥ यन् न शक्यं सुरैर् द्रष्टुम् ऋषिभिर् वा महात्मभिः ॥ तद् आश्रमपदं पुण्यं बदरी नाम विश्रुतम् ॥ स निवासो ऽभवद् विप्र विष्णोर् जिष्णोस् तथैव च ॥ यतः प्रववृते गङ्गा सिद्धचारणसेविता ॥ तौ मन्नियोगाद् ब्रह्मर्षे क्षितौ जातौ महाद्युती ॥ भूमेर् भारावतरणं महावीर्यौ करिष्यतः ॥ उद्वृत्ता ह्य् असुराः के चिन् निवातकवचा इति ॥ विप्रियेषु स्थितास्माकं वरदानेन मोहिताः ॥ तर्कयन्ते सुरान् हन्तुं बलदर्पसमन्विताः ॥ देवान् न गणयन्ते च तथा दत्तवरा हि ते ॥ पातालवासिनो रौद्रा दनोः पुत्रा महाबलाः ॥ सर्वे देवनिकाया हि नालं योधयितुं स्म तान् ॥ यो ऽसौ भूमिगतः श्रीमान् विष्णुर् मधुनिषूदनः ॥ कपिलो नाम देवो ऽसौ भगवान् अजितो हरिः ॥ येन पूर्वं महात्मानः खनमाना रसातलम् ॥ दर्शनाद् एव निहताः सगरस्यात्मजा विभो ॥ तेन कार्यं महत् कार्यम् अस्माकं द्विजसत्तम ॥ पार्थेन च महायुद्धे समेताभ्याम् असंशयम् ॥ अयं तेषां समस्तानां शक्तः प्रतिसमासने ॥ तान् निहत्य रणे शूरः पुनर् यास्यति मानुषान् ॥naranārāyaṇau yau tau purāṇāv ṛṣisattamau || tāv imāv abhijānīhi hṛṣīkeśadhanaṃjayau || yan na śakyaṃ surair draṣṭum ṛṣibhir vā mahātmabhiḥ || tad āśramapadaṃ puṇyaṃ badarī nāma viśrutam || sa nivāso 'bhavad vipra viṣṇor jiṣṇos tathaiva ca || yataḥ pravavṛte gaṅgā siddhacāraṇasevitā || tau manniyogād brahmarṣe kṣitau jātau mahādyutī || bhūmer bhārāvataraṇaṃ mahāvīryau kariṣyataḥ || udvṛttā hy asurāḥ ke cin nivātakavacā iti || vipriyeṣu sthitāsmākaṃ varadānena mohitāḥ || tarkayante surān hantuṃ baladarpasamanvitāḥ || devān na gaṇayante ca tathā dattavarā hi te || pātālavāsino raudrā danoḥ putrā mahābalāḥ || sarve devanikāyā hi nālaṃ yodhayituṃ sma tān || yo 'sau bhūmigataḥ śrīmān viṣṇur madhuniṣūdanaḥ || kapilo nāma devo 'sau bhagavān ajito hariḥ || yena pūrvaṃ mahātmānaḥ khanamānā rasātalam || darśanād eva nihatāḥ sagarasyātmajā vibho || tena kāryaṃ mahat kāryam asmākaṃ dvijasattama || pārthena ca mahāyuddhe sametābhyām asaṃśayam || ayaṃ teṣāṃ samastānāṃ śaktaḥ pratisamāsane || tān nihatya raṇe śūraḥ punar yāsyati mānuṣān ||Indra explains to Lomasha that Hrishikesha and Dhananjaya are the ancient Nara and Narayana who dwelt in Badari; they were born on earth by his command to relieve the burden of the earth and to defeat the Nivatakavachas and other demonic forces.
译文

Indra said: 'Those two ancient and greatest of sages, Nara and Narayana, know them now as Hrishikesha and Dhananjaya. The sacred Badari, unattainable even by the gods and great sages, was the abode of Vishnu and Jishnu; from there flows the Ganga, frequented by siddhas and charanas. By my command these two brilliant beings were born on earth to relieve the earth of her burden. Certain asuras called the Nivatakavachas, grown arrogant from the boons granted them, have turned hostile to us and plot to slay the gods. These fearsome sons of Danu dwell in Patala, and all the hosts of the gods together are not able to fight them. That Vishnu, Madhusudana, now present on earth, is the Blessed Ajita Hari, known as Kapila, at whose mere sight the sons of Sagara once perished as they dug into Rasatala. There is a great task for us, which will without doubt be accomplished by him together with Partha in a mighty battle. This hero is able to stand against all the Nivatakavachas together; having slain them in battle, he will return once more to the world of men.'

版本

44d2916f30eb · 发布于 2026年7月16日 16:51:20 UTC

可用语言RUEN

用方向键翻颂