नारद उवाच
अहो बत महत् पापं सावित्र्या नृपते कृतम् ॥
अजानन्त्या यद् अनया गुणवान् सत्यवान् वृतः ॥
सत्यं वदत्य् अस्य पिता सत्यं माता प्रभाषते ॥
ततो ऽस्य ब्राह्मणाश् चक्रुर् नामैतत् सत्यवान् इति ॥
बालस्याश्वाः प्रियाश् चास्य करोत्य् अश्वांश् च मृन्मयान् ॥
चित्रे ऽपि च लिखत्य् अश्वांश् चित्राश्व इति चोच्यते ॥
राजोवाच
अपीदानीं स तेजस्वी बुद्धिमान् वा नृपात्मजः ॥
क्षमावान् अपि वा शूरः सत्यवान् पितृनन्दनः ॥
नारद उवाच
विवस्वान् इव तेजस्वी बृहस्पतिसमो मतौ ॥
महेन्द्र इव शूरश् च वसुधेव क्षमान्वितः ॥
अश्वपतिर् उवाच
अपि राजात्मजो दाता ब्रह्मण्यो वापि सत्यवान् ॥
रूपवान् अप्य् उदारो वाप्य् अथ वा प्रियदर्शनः ॥
नारद उवाच
साङ्कृते रन्तिदेवस्य स शक्त्या दानतः समः ॥
ब्रह्मण्यः सत्यवादी च शिबिर् औशीनरो यथा ॥
ययातिर् इव चोदारः सोमवत् प्रियदर्शनः ॥
रूपेणान्यतमो ऽश्विभ्यां द्युमत्सेनसुतो बली ॥
स दान्तः स मृदुः शूरः स सत्यः स जितेन्द्रियः ॥
स मैत्रः सो ऽनसूयश् च स ह्रीमान् धृतिमांश् च सः ॥
नित्यशश् चार्जवं तस्मिन् स्थितिस् तस्यैव च ध्रुवा ॥
संक्षेपतस् तपोवृद्धैः शीलवृद्धैश् च कथ्यते ॥
अश्वपतिर् उवाच
गुणैर् उपेतं सर्वैस् तं भगवन् प्रब्रवीषि मे ॥
दोषान् अप्य् अस्य मे ब्रूहि यदि सन्तीह के चन ॥
नारद उवाच
एको दोषो ऽस्य नान्यो ऽस्ति सो ऽद्य प्रभृति सत्यवान् ॥
संवत्सरेण क्षीणायुर् देहन्यासं करिष्यति ॥
nārada uvāca
aho bata mahat pāpaṃ sāvitryā nṛpate kṛtam ||
ajānantyā yad anayā guṇavān satyavān vṛtaḥ ||
satyaṃ vadaty asya pitā satyaṃ mātā prabhāṣate ||
tato 'sya brāhmaṇāś cakrur nāmaitat satyavān iti ||
bālasyāśvāḥ priyāś cāsya karoty aśvāṃś ca mṛnmayān ||
citre 'pi ca likhaty aśvāṃś citrāśva iti cocyate ||
rājovāca
apīdānīṃ sa tejasvī buddhimān vā nṛpātmajaḥ ||
kṣamāvān api vā śūraḥ satyavān pitṛnandanaḥ ||
nārada uvāca
vivasvān iva tejasvī bṛhaspatisamo matau ||
mahendra iva śūraś ca vasudheva kṣamānvitaḥ ||
aśvapatir uvāca
api rājātmajo dātā brahmaṇyo vāpi satyavān ||
rūpavān apy udāro vāpy atha vā priyadarśanaḥ ||
nārada uvāca
sāṅkṛte rantidevasya sa śaktyā dānataḥ samaḥ ||
brahmaṇyaḥ satyavādī ca śibir auśīnaro yathā ||
yayātir iva codāraḥ somavat priyadarśanaḥ ||
rūpeṇānyatamo 'śvibhyāṃ dyumatsenasuto balī ||
sa dāntaḥ sa mṛduḥ śūraḥ sa satyaḥ sa jitendriyaḥ ||
sa maitraḥ so 'nasūyaś ca sa hrīmān dhṛtimāṃś ca saḥ ||
nityaśaś cārjavaṃ tasmin sthitis tasyaiva ca dhruvā ||
saṃkṣepatas tapovṛddhaiḥ śīlavṛddhaiś ca kathyate ||
aśvapatir uvāca
guṇair upetaṃ sarvais taṃ bhagavan prabravīṣi me ||
doṣān apy asya me brūhi yadi santīha ke cana ||
nārada uvāca
eko doṣo 'sya nānyo 'sti so 'dya prabhṛti satyavān ||
saṃvatsareṇa kṣīṇāyur dehanyāsaṃ kariṣyati ||
Narada exclaimed, "Alas, O king, unknowing, Savitri has done a great wrong in choosing the virtuous Satyavan. His father speaks truth, and his mother speaks truth, and so the brahmins gave him the name Satyavan. As a child he loved horses, made clay horses and drew them, and so he is called Chitrashva." Ashvapati asked whether he was radiant, wise, patient and brave. Narada answered, "He shines like Vivasvan, equals Brihaspati in intellect, is brave as Mahendra and patient as the earth." Ashvapati asked whether he was generous, honored brahmins, was handsome, noble and pleasant to behold. Narada answered, "He equals Rantideva in generosity, is truthful and honors brahmins as Shibi did, is noble as Yayati, pleasant to behold as the moon, and in beauty is the equal of one of the Ashvins. He is self-controlled, gentle, brave, truthful, master of his senses, friendly, free of envy, modest and steadfast. The elders grown old in austerity and virtue say in brief: uprightness dwells in him constantly." Ashvapati asked that his faults, too, be named, if any existed. Narada said, "He has one fault, and no other: from this very day, a year hence, Satyavan's life will be spent and he will lay down his body."
0467985231d2 · 发布于 2026年7月16日 17:32:14 UTC
可用语言RUEN用方向键翻颂
The list of Satyavan's virtues makes his early death only sharper. Savitri chooses not advantage but the truth of a person, even when that person's time appears so short.