तथा दृष्ट्वा यवीयांसं सहदेवं युधां पतिम् ॥
गोषु गोवेषम् आयान्तं पाण्डुभूतास्मि भारत ॥
सहदेवस्य वृत्तानि चिन्तयन्ती पुनः पुनः ॥
न विन्दामि महाबाहो सहदेवस्य दुष्कृतम् ॥
यस्मिन्न् एवंविधं दुःखं प्राप्नुयात् सत्यविक्रमः ॥
दूयामि भरतश्रेष्ठ दृष्ट्वा ते भ्रातरं प्रियम् ॥
गोषु गोवृषसंकाशं मत्स्येनाभिनिवेशितम् ॥
संरब्धं रक्तनेपथ्यं गोपालानां पुरोगमम् ॥
विराटम् अभिनन्दन्तम् अथ मे भवति ज्वरः ॥
सहदेवं हि मे वीरं नित्यम् आर्या प्रशंसति ॥
महाभिजनसंपन्नो वृत्तवाञ् शीलवान् इति ॥
ह्रीनिषेधो मधुरवाग् धार्मिकश् च प्रियश् च मे ॥
स ते ऽरण्येषु बोद्धव्यो याज्ञसेनि क्षपास्व् अपि ॥
तं दृष्ट्वा व्यापृतं गोषु वत्सचर्मक्षपाशयम् ॥
सहदेवं युधां श्रेष्ठं किं नु जीवामि पाण्डव ॥
यस् त्रिभिर् नित्यसंपन्नो रूपेणास्त्रेण मेधया ॥
सो ऽश्वबन्धो विराटस्य पश्य कालस्य पर्ययम् ॥
अभ्यकीर्यन्त वृन्दानि दामग्रन्थिम् उदीक्षताम् ॥
विनयन्तं जवेनाश्वान् महाराजस्य पश्यतः ॥
अपश्यम् एनं श्रीमन्तं मत्स्यं भ्राजिष्णुम् उत्तमम् ॥
विराटम् उपतिष्ठन्तं दर्शयन्तं च वाजिनः ॥
किं नु मां मन्यसे पार्थ सुखितेति परंतप ॥
एवं दुःखशताविष्टा युधिष्ठिरनिमित्ततः ॥
अतः प्रतिविशिष्टानि दुःखान्य् अन्यानि भारत ॥
वर्तन्ते मयि कौन्तेय वक्ष्यामि शृणु तान्य् अपि ॥
युष्मासु ध्रियमाणेषु दुःखानि विविधान्य् उत ॥
शोषयन्ति शरीरं मे किं नु दुःखम् अतः परम् ॥
tathā dṛṣṭvā yavīyāṃsaṃ sahadevaṃ yudhāṃ patim ||
goṣu goveṣam āyāntaṃ pāṇḍubhūtāsmi bhārata ||
sahadevasya vṛttāni cintayantī punaḥ punaḥ ||
na vindāmi mahābāho sahadevasya duṣkṛtam ||
yasminn evaṃvidhaṃ duḥkhaṃ prāpnuyāt satyavikramaḥ ||
dūyāmi bharataśreṣṭha dṛṣṭvā te bhrātaraṃ priyam ||
goṣu govṛṣasaṃkāśaṃ matsyenābhiniveśitam ||
saṃrabdhaṃ raktanepathyaṃ gopālānāṃ purogamam ||
virāṭam abhinandantam atha me bhavati jvaraḥ ||
sahadevaṃ hi me vīraṃ nityam āryā praśaṃsati ||
mahābhijanasaṃpanno vṛttavāñ śīlavān iti ||
hrīniṣedho madhuravāg dhārmikaś ca priyaś ca me ||
sa te 'raṇyeṣu boddhavyo yājñaseni kṣapāsv api ||
taṃ dṛṣṭvā vyāpṛtaṃ goṣu vatsacarmakṣapāśayam ||
sahadevaṃ yudhāṃ śreṣṭhaṃ kiṃ nu jīvāmi pāṇḍava ||
yas tribhir nityasaṃpanno rūpeṇāstreṇa medhayā ||
so 'śvabandho virāṭasya paśya kālasya paryayam ||
abhyakīryanta vṛndāni dāmagranthim udīkṣatām ||
vinayantaṃ javenāśvān mahārājasya paśyataḥ ||
apaśyam enaṃ śrīmantaṃ matsyaṃ bhrājiṣṇum uttamam ||
virāṭam upatiṣṭhantaṃ darśayantaṃ ca vājinaḥ ||
kiṃ nu māṃ manyase pārtha sukhiteti paraṃtapa ||
evaṃ duḥkhaśatāviṣṭā yudhiṣṭhiranimittataḥ ||
ataḥ prativiśiṣṭāni duḥkhāny anyāni bhārata ||
vartante mayi kaunteya vakṣyāmi śṛṇu tāny api ||
yuṣmāsu dhriyamāṇeṣu duḥkhāni vividhāny uta ||
śoṣayanti śarīraṃ me kiṃ nu duḥkham ataḥ param ||
And when I see the younger Sahadeva, lord of battles, coming to the cows in the guise of a herdsman, I turn pale, O Bharata. Again and again pondering Sahadeva's conduct, mighty-armed one, I find in him no wrongdoing for which this truthful hero should have come to such grief. I suffer, best of the Bharatas, seeing your dear brother, set by Matsya among the cows like a bull among cattle. When, roused, clad in red, walking before the herdsmen, he greets Virata, a fever seizes me. For the noble Kunti always praised the hero Sahadeva to me: 'He is of a great lineage, of good conduct and character. He is modest, sweet of speech, righteous, and dear to me. Him, O daughter of Yajnasena, you must understand even in the forests and through the nights.' Seeing Sahadeva, foremost in battle, occupied with cattle, sleeping on calfskins — why do I go on living, O Pandava? He who was ever endowed with three excellences — beauty, skill in arms, and intellect — has become Virata's groom. Behold the turning of time! Crowds of people fix their gaze on Damagranthi as he trains swift horses before the great king. I saw him, radiant, splendid, foremost, as he attended Matsya Virata and displayed the horses. What do you think of me, Partha, destroyer of foes — that I am happy, struck as I am by hundreds of such sorrows because of Yudhishthira? Besides these, there are yet other, still more particular sorrows, O Bharata; they dwell in me, Kaunteya, and I will tell you — listen to them too. While you all remain alive, manifold sorrows waste away my body. What grief could be greater than this?
818dcf1e5970 · 发布于 2026年7月16日 18:11:28 UTC
可用语言RUEN用方向键翻颂
Draupadi is not merely lamenting her brothers' hard labor. She sees the mismatch between their true nature and their present station, and feels it as a wound in her own heart.