लक्ष्मणस् तव पौत्रस् तु तव पौत्रम् अवस्थितम् ॥
अभ्यवर्तत संहृष्टस् ततो युद्धम् अवर्तत ॥
दौर्योधनिस् तु संक्रुद्धः सौभद्रं नवभिः शरैः ॥
विव्याध समरे राजंस् तद् अद्भुतम् इवाभवत् ॥
अभिमन्युस् तु संक्रुद्धो भ्रातरं भरतर्षभ ॥
शरैः पञ्चाशता राजन् क्षिप्रहस्तो ऽभ्यविध्यत ॥
लक्ष्मणो ऽपि ततस् तस्य धनुश् चिच्छेद पत्रिणा ॥
मुष्टिदेशे महाराज तत उच्चुक्रुशुर् जनाः ॥
तद् विहाय धनुश् छिन्नं सौभद्रः परवीरहा ॥
अन्यद् आदत्तवांश् चित्रं कार्मुकं वेगवत्तरम् ॥
तौ तत्र समरे हृष्टौ कृतप्रतिकृतैषिणौ ॥
अन्योन्यं विशिखैस् तीक्ष्णैर् जघ्नतुः पुरुषर्षभौ ॥
ततो दुर्योधनो राजा दृष्ट्वा पुत्रं महारथम् ॥
पीडितं तव पौत्रेण प्रायात् तत्र जनेश्वरः ॥
संनिवृत्ते तव सुते सर्व एव जनाधिपाः ॥
आर्जुनिं रथवंशेन समन्तात् पर्यवारयन् ॥
स तैः परिवृतः शूरैः शूरो युधि सुदुर्जयैः ॥
न स्म विव्यथते राजन् कृष्णतुल्यपराक्रमः ॥
lakṣmaṇas tava pautras tu tava pautram avasthitam ||
abhyavartata saṃhṛṣṭas tato yuddham avartata ||
dauryodhanis tu saṃkruddhaḥ saubhadraṃ navabhiḥ śaraiḥ ||
vivyādha samare rājaṃs tad adbhutam ivābhavat ||
abhimanyus tu saṃkruddho bhrātaraṃ bharatarṣabha ||
śaraiḥ pañcāśatā rājan kṣiprahasto 'bhyavidhyata ||
lakṣmaṇo 'pi tatas tasya dhanuś ciccheda patriṇā ||
muṣṭideśe mahārāja tata uccukruśur janāḥ ||
tad vihāya dhanuś chinnaṃ saubhadraḥ paravīrahā ||
anyad ādattavāṃś citraṃ kārmukaṃ vegavattaram ||
tau tatra samare hṛṣṭau kṛtapratikṛtaiṣiṇau ||
anyonyaṃ viśikhais tīkṣṇair jaghnatuḥ puruṣarṣabhau ||
tato duryodhano rājā dṛṣṭvā putraṃ mahāratham ||
pīḍitaṃ tava pautreṇa prāyāt tatra janeśvaraḥ ||
saṃnivṛtte tava sute sarva eva janādhipāḥ ||
ārjuniṃ rathavaṃśena samantāt paryavārayan ||
sa taiḥ parivṛtaḥ śūraiḥ śūro yudhi sudurjayaiḥ ||
na sma vivyathate rājan kṛṣṇatulyaparākramaḥ ||
Lakshmana, your grandson, exulting, advanced against your other grandson standing there, and then the battle unfolded. The enraged son of Duryodhana pierced Saubhadra with nine arrows, O king, and it seemed a marvel. But the enraged Abhimanyu, swift of hand, pierced his kinsman with fifty arrows, O foremost of the Bharatas. Lakshmana then cut his bow at the grip with a feathered arrow, O great king, and the warriors cried out. Casting aside the severed bow, Saubhadra, slayer of enemy heroes, took up another splendid bow, even swifter. There, in battle, these two foremost of men, joyful and seeking to answer blow with blow, struck each other with sharp arrows. Then King Duryodhana, seeing his son, the great charioteer, hard-pressed by your grandson, advanced there, O lord of men. When your son withdrew, all the rulers of men surrounded the son of Arjuna on every side with a line of chariots. But the hero, surrounded by these warriors hard to conquer in battle, did not tremble, O king: his valor equaled that of Krishna.
8d743869f8f8 · 发布于 2026年7月17日 21:22:44 UTC
可用语言RUEN用方向键翻颂
The scene of Lakshmana and Abhimanyu bitterly underscores the kinship at the heart of this war: grandson against grandson. Abhimanyu again does not flinch when surrounded, and in him the brilliance that will later make his death all the more grievous grows ever clearer.