Mahabharata
Nivātakavaca-yuddha-prasthāna-parva (The Task Set by Indra)3.165.12-23
3352 / 15823
Mahabharata · 3.165.12-23
Devanāgarī

ततो मातलिसंयुक्तं मयूरसमरोमभिः ॥
हयैर् उपेतं प्रादान् मे रथं दिव्यं महाप्रभम् ॥
बबन्ध चैव मे मूर्ध्नि किरीटम् इदम् उत्तमम् ॥
स्वरूपसदृशं चैव प्रादाद् अङ्गविभूषणम् ॥
अभेद्यं कवचं चेदं स्पर्शरूपवद् उत्तमम् ॥
अजरां ज्याम् इमां चापि गाण्डीवे समयोजयत् ॥
ततः प्रायाम् अहं तेन स्यन्दनेन विराजता ॥
येनाजयद् देवपतिर् बलिं वैरोचनिं पुरा ॥
ततो देवाः सर्व एव तेन घोषेण बोधितः ॥
मन्वाना देवराजं मां समाजग्मुर् विशां पते ॥
दृष्ट्वा च माम् अपृच्छन्त किं करिष्यसि फल्गुन ॥
तान् अब्रुवं यथाभूतम् इदं कर्तास्मि संयुगे ॥
निवातकवचानां तु प्रस्थितं मां वधैषिणम् ॥
निबोधत महाभागाः शिवं चाशास्त मे ऽनघाः ॥
तुष्टुवुर् मां प्रसन्नास् ते यथा देवं पुरंदरम् ॥
रथेनानेन मघवा जितवाञ् शम्बरं युधि ॥
नमुचिं बलवृत्रौ च प्रह्लादनरकाव् अपि ॥
बहूनि च सहस्राणि प्रयुतान्य् अर्बुदानि च ॥
रथेनानेन दैत्यानां जितवान् मघवान् युधि ॥
त्वम् अप्य् एतेन कौन्तेय निवातकवचान् रणे ॥
विजेता युधि विक्रम्य पुरेव मघवान् वशी ॥
अयं च शङ्खप्रवरो येन जेतासि दानवान् ॥
अनेन विजिता लोकाः शक्रेणापि महात्मना ॥
प्रदीयमानं देवैस् तु देवदत्तं जलोद्भवम् ॥
प्रत्यगृह्णं जयायैनं स्तूयमानस् तदामरैः ॥
स शङ्खी कवची बाणी प्रगृहीतशरासनः ॥
दानवालयम् अत्युग्रं प्रयातो ऽस्मि युयुत्सया ॥

Transliteration (IAST)

tato mātalisaṃyuktaṃ mayūrasamaromabhiḥ ||
hayair upetaṃ prādān me rathaṃ divyaṃ mahāprabham ||
babandha caiva me mūrdhni kirīṭam idam uttamam ||
svarūpasadṛśaṃ caiva prādād aṅgavibhūṣaṇam ||
abhedyaṃ kavacaṃ cedaṃ sparśarūpavad uttamam ||
ajarāṃ jyām imāṃ cāpi gāṇḍīve samayojayat ||
tataḥ prāyām ahaṃ tena syandanena virājatā ||
yenājayad devapatir baliṃ vairocaniṃ purā ||
tato devāḥ sarva eva tena ghoṣeṇa bodhitaḥ ||
manvānā devarājaṃ māṃ samājagmur viśāṃ pate ||
dṛṣṭvā ca mām apṛcchanta kiṃ kariṣyasi phalguna ||
tān abruvaṃ yathābhūtam idaṃ kartāsmi saṃyuge ||
nivātakavacānāṃ tu prasthitaṃ māṃ vadhaiṣiṇam ||
nibodhata mahābhāgāḥ śivaṃ cāśāsta me 'naghāḥ ||
tuṣṭuvur māṃ prasannās te yathā devaṃ puraṃdaram ||
rathenānena maghavā jitavāñ śambaraṃ yudhi ||
namuciṃ balavṛtrau ca prahlādanarakāv api ||
bahūni ca sahasrāṇi prayutāny arbudāni ca ||
rathenānena daityānāṃ jitavān maghavān yudhi ||
tvam apy etena kaunteya nivātakavacān raṇe ||
vijetā yudhi vikramya pureva maghavān vaśī ||
ayaṃ ca śaṅkhapravaro yena jetāsi dānavān ||
anena vijitā lokāḥ śakreṇāpi mahātmanā ||
pradīyamānaṃ devais tu devadattaṃ jalodbhavam ||
pratyagṛhṇaṃ jayāyainaṃ stūyamānas tadāmaraiḥ ||
sa śaṅkhī kavacī bāṇī pragṛhītaśarāsanaḥ ||
dānavālayam atyugraṃ prayāto 'smi yuyutsayā ||

Word-by-word
SanskritIASTMeaning
ततो मातलिसंयुक्तं मयूरसमरोमभिः ॥ हयैर् उपेतं प्रादान् मे रथं दिव्यं महाप्रभम् ॥ बबन्ध चैव मे मूर्ध्नि किरीटम् इदम् उत्तमम् ॥ स्वरूपसदृशं चैव प्रादाद् अङ्गविभूषणम् ॥ अभेद्यं कवचं चेदं स्पर्शरूपवद् उत्तमम् ॥ अजरां ज्याम् इमां चापि गाण्डीवे समयोजयत् ॥ ततः प्रायाम् अहं तेन स्यन्दनेन विराजता ॥ येनाजयद् देवपतिर् बलिं वैरोचनिं पुरा ॥ ततो देवाः सर्व एव तेन घोषेण बोधितः ॥ मन्वाना देवराजं मां समाजग्मुर् विशां पते ॥ दृष्ट्वा च माम् अपृच्छन्त किं करिष्यसि फल्गुन ॥ तान् अब्रुवं यथाभूतम् इदं कर्तास्मि संयुगे ॥ निवातकवचानां तु प्रस्थितं मां वधैषिणम् ॥ निबोधत महाभागाः शिवं चाशास्त मे ऽनघाः ॥ तुष्टुवुर् मां प्रसन्नास् ते यथा देवं पुरंदरम् ॥ रथेनानेन मघवा जितवाञ् शम्बरं युधि ॥ नमुचिं बलवृत्रौ च प्रह्लादनरकाव् अपि ॥ बहूनि च सहस्राणि प्रयुतान्य् अर्बुदानि च ॥ रथेनानेन दैत्यानां जितवान् मघवान् युधि ॥ त्वम् अप्य् एतेन कौन्तेय निवातकवचान् रणे ॥ विजेता युधि विक्रम्य पुरेव मघवान् वशी ॥ अयं च शङ्खप्रवरो येन जेतासि दानवान् ॥ अनेन विजिता लोकाः शक्रेणापि महात्मना ॥ प्रदीयमानं देवैस् तु देवदत्तं जलोद्भवम् ॥ प्रत्यगृह्णं जयायैनं स्तूयमानस् तदामरैः ॥ स शङ्खी कवची बाणी प्रगृहीतशरासनः ॥ दानवालयम् अत्युग्रं प्रयातो ऽस्मि युयुत्सया ॥tato mātalisaṃyuktaṃ mayūrasamaromabhiḥ || hayair upetaṃ prādān me rathaṃ divyaṃ mahāprabham || babandha caiva me mūrdhni kirīṭam idam uttamam || svarūpasadṛśaṃ caiva prādād aṅgavibhūṣaṇam || abhedyaṃ kavacaṃ cedaṃ sparśarūpavad uttamam || ajarāṃ jyām imāṃ cāpi gāṇḍīve samayojayat || tataḥ prāyām ahaṃ tena syandanena virājatā || yenājayad devapatir baliṃ vairocaniṃ purā || tato devāḥ sarva eva tena ghoṣeṇa bodhitaḥ || manvānā devarājaṃ māṃ samājagmur viśāṃ pate || dṛṣṭvā ca mām apṛcchanta kiṃ kariṣyasi phalguna || tān abruvaṃ yathābhūtam idaṃ kartāsmi saṃyuge || nivātakavacānāṃ tu prasthitaṃ māṃ vadhaiṣiṇam || nibodhata mahābhāgāḥ śivaṃ cāśāsta me 'naghāḥ || tuṣṭuvur māṃ prasannās te yathā devaṃ puraṃdaram || rathenānena maghavā jitavāñ śambaraṃ yudhi || namuciṃ balavṛtrau ca prahlādanarakāv api || bahūni ca sahasrāṇi prayutāny arbudāni ca || rathenānena daityānāṃ jitavān maghavān yudhi || tvam apy etena kaunteya nivātakavacān raṇe || vijetā yudhi vikramya pureva maghavān vaśī || ayaṃ ca śaṅkhapravaro yena jetāsi dānavān || anena vijitā lokāḥ śakreṇāpi mahātmanā || pradīyamānaṃ devais tu devadattaṃ jalodbhavam || pratyagṛhṇaṃ jayāyainaṃ stūyamānas tadāmaraiḥ || sa śaṅkhī kavacī bāṇī pragṛhītaśarāsanaḥ || dānavālayam atyugraṃ prayāto 'smi yuyutsayā ||Indra gave Arjuna a shining divine chariot with Matali and horses resembling peacock feathers, on which he had once conquered Bali Vairochani; he bound onto Arjuna's head an excellent crown, gave him body ornaments, an unbreakable armor, and an imperishable bowstring for the Gandiva; Arjuna set out on this chariot; roused by its rumble, the gods gathered, thinking it was the king of the gods, and asked what he would do; he said he was going to destroy the Nivatakavacas, and asked for their blessing; the gods praised him as Purandara, recalling that Maghavan had used this chariot to defeat Shambara, Namuchi, Bala, Vritra, Prahlada, Naraka, and countless daityas; they said Arjuna would likewise conquer the Nivatakavacas with this chariot as Indra once had; they gave him the finest conch, Devadatta, born of the waters, with which Indra had conquered the worlds; Arjuna, with conch, armor, arrows, and bow, set out for the dread abode of the danavas.
Translation

"Then Indra gave me a divine, brilliantly shining chariot with Matali, drawn by horses whose manes were like peacock feathers. He bound upon my head this excellent crown, matching my form, gave me an ornament for my body, this unbreakable, splendid armor, and fastened to the Gandiva this ageless bowstring. Then I set out on the shining chariot on which the lord of the gods had once conquered Bali Vairochani. All the gods, roused by its rumble, gathered together, thinking that the king of the gods was approaching. Seeing me, they asked: 'What will you do, Phalguna?' I told them the truth: 'I am setting out for battle, wishing to slay the Nivatakavacas. Know this, most fortunate ones, and wish me well.' Then the immortals, pleased, praised me with fair words as though I were Purandara himself: 'On this chariot Maghavan conquered in battle Shambara, Namuchi, Bala and Vritra, Prahlada and Naraka; by many thousands, tens of thousands, and arbudas he conquered the daityas. And you too, son of Kunti, will conquer the Nivatakavacas in battle upon it, showing valor as the self-controlled Maghavan once did. Here is the finest conch, with which you shall conquer the danavas; with it the great-souled Shakra conquered the worlds.' The gods gave me Devadatta, born of the waters, and I accepted it for the sake of victory, praised by the immortals. With the conch, in armor, with arrows and bow raised, I set out, eager for battle, toward the terrible abode of the danavas."

Version

05632ef0cc6e · published Jul 16, 2026, 5:13:49 PM UTC

Available inRUEN

Page between verses with