सर्प उवाच
ब्राह्मणः को भवेद् राजन् वेद्यं किं च युधिष्ठिर ॥
ब्रवीह्य् अतिमतिं त्वां हि वाक्यैर् अनुमिमीमहे ॥
युधिष्ठिर उवाच
सत्यं दानं क्षमा शीलम् आनृशंस्यं दमो घृणा ॥
दृश्यन्ते यत्र नागेन्द्र स ब्राह्मण इति स्मृतः ॥
वेद्यं सर्प परं ब्रह्म निर्दुःखम् असुखं च यत् ॥
यत्र गत्वा न शोचन्ति भवतः किं विवक्षितम् ॥
सर्प उवाच
चातुर्वर्ण्यं प्रमाणं च सत्यं च ब्रह्म चैव ह ॥
शूद्रेष्व् अपि च सत्यं च दानम् अक्रोध एव च ॥
आनृशंस्यम् अहिंसा च घृणा चैव युधिष्ठिर ॥
वेद्यं यच् चात्थ निर्दुःखम् असुखं च नराधिप ॥
ताभ्यां हीनं पदं चान्यन् न तद् अस्तीति लक्षये ॥
युधिष्ठिर उवाच
शूद्रे चैतद् भवेल् लक्ष्यं द्विजे तच् च न विद्यते ॥
न वै शूद्रो भवेच् छूद्रो ब्राह्मणो न च ब्राह्मणः ॥
यत्रैतल् लक्ष्यते सर्प वृत्तं स ब्राह्मणः स्मृतः ॥
यत्रैतन् न भवेत् सर्प तं शूद्रम् इति निर्दिशेत् ॥
यत् पुनर् भवता प्रोक्तं न वेद्यं विद्यतेति ह ॥
ताभ्यां हीनम् अतीत्यात्र पदं नास्तीति चेद् अपि ॥
एवम् एतन् मतं सर्प ताभ्यां हीनं न विद्यते ॥
यथा शीतोष्णयोर् मध्ये भवेन् नोष्णं न शीतता ॥
एवं वै सुखदुःखाभ्यां हीनम् अस्ति पदं क्व चित् ॥
एषा मम मतिः सर्प यथा वा मन्यते भवान् ॥
sarpa uvāca
brāhmaṇaḥ ko bhaved rājan vedyaṃ kiṃ ca yudhiṣṭhira ||
bravīhy atimatiṃ tvāṃ hi vākyair anumimīmahe ||
yudhiṣṭhira uvāca
satyaṃ dānaṃ kṣamā śīlam ānṛśaṃsyaṃ damo ghṛṇā ||
dṛśyante yatra nāgendra sa brāhmaṇa iti smṛtaḥ ||
vedyaṃ sarpa paraṃ brahma nirduḥkham asukhaṃ ca yat ||
yatra gatvā na śocanti bhavataḥ kiṃ vivakṣitam ||
sarpa uvāca
cāturvarṇyaṃ pramāṇaṃ ca satyaṃ ca brahma caiva ha ||
śūdreṣv api ca satyaṃ ca dānam akrodha eva ca ||
ānṛśaṃsyam ahiṃsā ca ghṛṇā caiva yudhiṣṭhira ||
vedyaṃ yac cāttha nirduḥkham asukhaṃ ca narādhipa ||
tābhyāṃ hīnaṃ padaṃ cānyan na tad astīti lakṣaye ||
yudhiṣṭhira uvāca
śūdre caitad bhavel lakṣyaṃ dvije tac ca na vidyate ||
na vai śūdro bhavec chūdro brāhmaṇo na ca brāhmaṇaḥ ||
yatraital lakṣyate sarpa vṛttaṃ sa brāhmaṇaḥ smṛtaḥ ||
yatraitan na bhavet sarpa taṃ śūdram iti nirdiśet ||
yat punar bhavatā proktaṃ na vedyaṃ vidyateti ha ||
tābhyāṃ hīnam atītyātra padaṃ nāstīti ced api ||
evam etan mataṃ sarpa tābhyāṃ hīnaṃ na vidyate ||
yathā śītoṣṇayor madhye bhaven noṣṇaṃ na śītatā ||
evaṃ vai sukhaduḥkhābhyāṃ hīnam asti padaṃ kva cit ||
eṣā mama matiḥ sarpa yathā vā manyate bhavān ||
The serpent said: 'Who is a brahmin, king? And what must be known, Yudhishthira? Speak: from your words we conclude that you possess great wisdom.' Yudhishthira said: 'Where truth, generosity, forbearance, good conduct, compassion, self-restraint, and mercy are seen, king of nagas, he is deemed a brahmin. And the highest thing to be known, serpent, is Brahman, free from suffering and from happiness; having attained it, one does not grieve. What exactly do you mean to say?' The serpent said: 'The fourfold order of the varnas, authority, truth, and Brahman — all this exists. But even among shudras there can be truth, generosity, freedom from anger, good conduct, non-violence, and compassion, Yudhishthira. And as for that which is to be known, which you called free from suffering and happiness, I see no state apart from these two.' Yudhishthira said: 'If this quality is seen in a shudra, he is not a shudra; if it is absent in a twice-born, he is not a brahmin. Where such conduct is seen, serpent, he is deemed a brahmin; where it is absent, he should be called a shudra. And if you say that there exists no object of knowledge free from these two, then I hold this: just as between cold and heat there is a state that is neither hot nor cold, so too there exists somewhere a state free from happiness and suffering. Such is my thought, serpent; and what do you think?'
8cb1a1595102 · published Jul 16, 2026, 5:12:44 PM UTC
Available inRUENPage between verses with
Yudhishthira places quality above birth. In this answer dharma becomes visible through truth, mercy, and self-restraint, rather than through outward marks.