तत्र विश्राव्य विस्पष्टं नाम राक्षसपुंगवः ॥
आह्वयाम् आस समरे लक्ष्मणं शुभलक्षणम् ॥
तं लक्ष्मणो ऽप्य् अभ्यधावत् प्रगृह्य सशरं धनुः ॥
त्रासयंस् तलघोषेण सिंहः क्षुद्रमृगं यथा ॥
तयोः समभवद् युद्धं सुमहज् जयगृद्धिनोः ॥
दिव्यास्त्रविदुषोस् तीव्रम् अन्योन्यस्पर्धिनोस् तदा ॥
रावणिस् तु यदा नैनं विशेषयति सायकैः ॥
ततो गुरुतरं यत्नम् आतिष्ठद् बलिनां वरः ॥
तत एनं महावेगैर् अर्दयाम् आस तोमरैः ॥
तान् आगतान् स चिच्छेद सौमित्रिर् निशितैः शरैः ॥
ते निकृत्ताः शरैस् तीक्ष्णैर् न्यपतन् वसुधातले ॥
तम् अङ्गदो वालिसुतः श्रीमान् उद्यम्य पादपम् ॥
अभिद्रुत्य महावेगस् ताडयाम् आस मूर्धनि ॥
तस्येन्द्रजिद् असंभ्रान्तः प्रासेनोरसि वीर्यवान् ॥
प्रहर्तुम् ऐच्छत् तं चास्य प्रासं चिच्छेद लक्ष्मणः ॥
तम् अभ्याशगतं वीरम् अङ्गदं रावणात्मजः ॥
गदयाताडयत् सव्ये पार्श्वे वानरपुंगवम् ॥
तम् अचिन्त्य प्रहारं स बलवान् वालिनः सुतः ॥
ससर्जेन्द्रजितः क्रोधाच् छालस्कन्धम् अमित्रजित् ॥
सो ऽङ्गदेन रुषोत्सृष्टो वधायेन्द्रजितस् तरुः ॥
जघानेन्द्रजितः पार्थ रथं साश्वं ससारथिम् ॥
ततो हताश्वात् प्रस्कन्द्य रथात् स हतसारथिः ॥
तत्रैवान्तर्दधे राजन् मायया रावणात्मजः ॥
tatra viśrāvya vispaṣṭaṃ nāma rākṣasapuṃgavaḥ ||
āhvayām āsa samare lakṣmaṇaṃ śubhalakṣaṇam ||
taṃ lakṣmaṇo 'py abhyadhāvat pragṛhya saśaraṃ dhanuḥ ||
trāsayaṃs talaghoṣeṇa siṃhaḥ kṣudramṛgaṃ yathā ||
tayoḥ samabhavad yuddhaṃ sumahaj jayagṛddhinoḥ ||
divyāstraviduṣos tīvram anyonyaspardhinos tadā ||
rāvaṇis tu yadā nainaṃ viśeṣayati sāyakaiḥ ||
tato gurutaraṃ yatnam ātiṣṭhad balināṃ varaḥ ||
tata enaṃ mahāvegair ardayām āsa tomaraiḥ ||
tān āgatān sa ciccheda saumitrir niśitaiḥ śaraiḥ ||
te nikṛttāḥ śarais tīkṣṇair nyapatan vasudhātale ||
tam aṅgado vālisutaḥ śrīmān udyamya pādapam ||
abhidrutya mahāvegas tāḍayām āsa mūrdhani ||
tasyendrajid asaṃbhrāntaḥ prāsenorasi vīryavān ||
prahartum aicchat taṃ cāsya prāsaṃ ciccheda lakṣmaṇaḥ ||
tam abhyāśagataṃ vīram aṅgadaṃ rāvaṇātmajaḥ ||
gadayātāḍayat savye pārśve vānarapuṃgavam ||
tam acintya prahāraṃ sa balavān vālinaḥ sutaḥ ||
sasarjendrajitaḥ krodhāc chālaskandham amitrajit ||
so 'ṅgadena ruṣotsṛṣṭo vadhāyendrajitas taruḥ ||
jaghānendrajitaḥ pārtha rathaṃ sāśvaṃ sasārathim ||
tato hatāśvāt praskandya rathāt sa hatasārathiḥ ||
tatraivāntardadhe rājan māyayā rāvaṇātmajaḥ ||
Indrajit loudly proclaimed his name and challenged Lakshmana. Lakshmana rushed at him with bow and arrows, terrifying him with the slap of his bowstring, like a lion frightening a small beast. A great battle began between the two masters of divine weapons. When Indrajit could not overcome Lakshmana with arrows, he redoubled his effort and struck him with tomaras, but Lakshmana cut them down with sharp arrows. Angada struck Indrajit on the head with a tree. Indrajit tried to strike him in the chest with a prasa spear, but Lakshmana cut the prasa. Then Ravana's son struck Angada with his mace on the left side, and Angada, in fury, hurled the trunk of a sala tree and smashed Indrajit's chariot together with its horses and charioteer. Having lost his chariot, Ravana's son vanished at once by his sorcery."
94b236daa1b1 · published Jul 16, 2026, 5:32:14 PM UTC
Available inRUENPage between verses with
When open battle brings no victory, Indrajit withdraws into concealment. Maya becomes the weapon of one who cannot stand in plain clarity.