जनमेजय उवाच
एवं हृतायां कृष्णायां प्राप्य क्लेशम् अनुत्तमम् ॥
प्रतिलभ्य ततः कृष्णां किम् अकुर्वत पाण्डवाः ॥
वैशंपायन उवाच
एवं हृतायां कृष्णायां प्राप्य क्लेशम् अनुत्तमम् ॥
विहाय काम्यकं राजा सह भ्रातृभिर् अच्युतः ॥
पुनर् द्वैतवनं रम्यम् आजगाम युधिष्ठिरः ॥
स्वादुमूलफलं रम्यं मार्कण्डेयाश्रमं प्रति ॥
अनुगुप्तफलाहाराः सर्व एव मिताशनाः ॥
न्यवसन् पाण्डवास् तत्र कृष्णया सह भारत ॥
वसन् द्वैतवने राजा कुन्तीपुत्रो युधिष्ठिरः ॥
भीमसेनो ऽर्जुनश् चैव माद्रीपुत्रौ च पाण्डवौ ॥
ब्राह्मणार्थे पराक्रान्ता धर्मात्मानो यतव्रताः ॥
क्लेशम् आर्छन्त विपुलं सुखोदर्कं परंतपाः ॥
अजातशत्रुम् आसीनं भ्रातृभिः सहितं वने ॥
आगम्य ब्राह्मणस् तूर्णं संतप्त इदम् अब्रवीत् ॥
अरणीसहितं मह्यं समासक्तं वनस्पतौ ॥
मृगस्य घर्षमाणस्य विषाणे समसज्जत ॥
तद् आदाय गतो राजंस् त्वरमाणो महामृगः ॥
आश्रमात् त्वरितः शीघ्रं प्लवमानो महाजवः ॥
तस्य गत्वा पदं शीघ्रम् आसाद्य च महामृगम् ॥
अग्निहोत्रं न लुप्येत तदानयत पाण्डवाः ॥
janamejaya uvāca
evaṃ hṛtāyāṃ kṛṣṇāyāṃ prāpya kleśam anuttamam ||
pratilabhya tataḥ kṛṣṇāṃ kim akurvata pāṇḍavāḥ ||
vaiśaṃpāyana uvāca
evaṃ hṛtāyāṃ kṛṣṇāyāṃ prāpya kleśam anuttamam ||
vihāya kāmyakaṃ rājā saha bhrātṛbhir acyutaḥ ||
punar dvaitavanaṃ ramyam ājagāma yudhiṣṭhiraḥ ||
svādumūlaphalaṃ ramyaṃ mārkaṇḍeyāśramaṃ prati ||
anuguptaphalāhārāḥ sarva eva mitāśanāḥ ||
nyavasan pāṇḍavās tatra kṛṣṇayā saha bhārata ||
vasan dvaitavane rājā kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ ||
bhīmaseno 'rjunaś caiva mādrīputrau ca pāṇḍavau ||
brāhmaṇārthe parākrāntā dharmātmāno yatavratāḥ ||
kleśam ārchanta vipulaṃ sukhodarkaṃ paraṃtapāḥ ||
ajātaśatrum āsīnaṃ bhrātṛbhiḥ sahitaṃ vane ||
āgamya brāhmaṇas tūrṇaṃ saṃtapta idam abravīt ||
araṇīsahitaṃ mahyaṃ samāsaktaṃ vanaspatau ||
mṛgasya gharṣamāṇasya viṣāṇe samasajjata ||
tad ādāya gato rājaṃs tvaramāṇo mahāmṛgaḥ ||
āśramāt tvaritaḥ śīghraṃ plavamāno mahājavaḥ ||
tasya gatvā padaṃ śīghram āsādya ca mahāmṛgam ||
agnihotraṃ na lupyeta tadānayata pāṇḍavāḥ ||
Janamejaya asked: "When Krishna had been abducted and then, after great tribulation, restored, what did the Pandavas do?" Vaishampayana answered: "Yudhishthira, with his brothers, left Kamyaka and came again to the lovely Dvaitavana, to the hermitage of Markandeya, where there were sweet roots and fruits. The Pandavas dwelt there with Krishna, guarding a diet of fruit and eating sparingly. For the sake of a brahmin these righteous souls of restrained vows underwent a great suffering that had a happy outcome. A troubled brahmin came in haste to Ajatashatru, who sat there with his brothers, and said: 'My fire-sticks, with their fittings, have caught on the antler of a deer that was rubbing itself against a tree. The great swift deer has carried them off from the hermitage. Follow its track quickly, overtake it, and bring the sticks back, O Pandavas, so that my fire-offering may not lapse.'"
bd5df83ccd4d · published Jul 16, 2026, 5:37:35 PM UTC
Available inRUENPage between verses with
After the great tales, the test returns once more in a simple form: a brahmin must be helped to preserve his fire. Dharma often begins with a small errand.