Mahābhārata
Badarī-naranārāyaṇa-āśrama-praveśa-parva (Arrival at the Hermitage of Nara-Nārāyaṇa)3.145.10-22
3279 / 15823
Mahābhārata · 3.145.10-22
Devanāgarī

एवं सुरमणीयानि वनान्य् उपवनानि च ॥
आलोकयन्तस् ते जग्मुर् विशालां बदरीं प्रति ॥
ते त्व् आशुगतिभिर् वीरा राक्षसैस् तैर् महाबलैः ॥
उह्यमाना ययुः शीघ्रं महद् अध्वानम् अल्पवत् ॥
देशान् म्लेच्छगणाकीर्णान् नानारत्नाकरायुतान् ॥
ददृशुर् गिरिपादांश् च नानाधातुसमाचितान् ॥
विद्याधरगणाकीर्णान् युतान् वानरकिंनरैः ॥
तथा किंपुरुषैश् चैव गन्धर्वैश् च समन्ततः ॥
नदीजालसमाकीर्णान् नानापक्षिरुताकुलान् ॥
नानाविधैर् मृगैर् जुष्टान् वानरैश् चोपशोभितान् ॥
ते व्यतीत्य बहून् देशान् उत्तरांश् च कुरून् अपि ॥
ददृशुर् विविधाश्चर्यं कैलासं पर्वतोत्तमम् ॥
तस्याभ्याशे तु ददृशुर् नरनारायणाश्रमम् ॥
उपेतं पादपैर् दिव्यैः सदापुष्पफलोपगैः ॥
ददृशुस् तां च बदरीं वृत्तस्कन्धां मनोरमाम् ॥
स्निग्धाम् अविरलच्छायां श्रिया परमया युताम् ॥
पत्रैः स्निग्धैर् अविरलैर् उपेतां मृदुभिः शुभाम् ॥
विशालशाखां विस्तीर्णाम् अतिद्युतिसमन्विताम् ॥
फलैर् उपचितैर् दिव्यैर् आचितां स्वादुभिर् भृशम् ॥
मधुस्रवैः सदा दिव्यां महर्षिगणसेविताम् ॥
मदप्रमुदितैर् नित्यं नानाद्विजगणैर् युताम् ॥
अदंशमशके देशे बहुमूलफलोदके ॥
नीलशाद्वलसंछन्ने देवगन्धर्वसेविते ॥
सुसमीकृतभूभागे स्वभावविहिते शुभे ॥
जातां हिममृदुस्पर्शे देशे ऽपहतकण्टके ॥
ताम् उपेत्य महात्मानः सह तैर् ब्राह्मणर्षभैः ॥
अवतेरुस् ततः सर्वे राक्षसस्कन्धतः शनैः ॥

Transliteración (IAST)

evaṃ suramaṇīyāni vanāny upavanāni ca ||
ālokayantas te jagmur viśālāṃ badarīṃ prati ||
te tv āśugatibhir vīrā rākṣasais tair mahābalaiḥ ||
uhyamānā yayuḥ śīghraṃ mahad adhvānam alpavat ||
deśān mlecchagaṇākīrṇān nānāratnākarāyutān ||
dadṛśur giripādāṃś ca nānādhātusamācitān ||
vidyādharagaṇākīrṇān yutān vānarakiṃnaraiḥ ||
tathā kiṃpuruṣaiś caiva gandharvaiś ca samantataḥ ||
nadījālasamākīrṇān nānāpakṣirutākulān ||
nānāvidhair mṛgair juṣṭān vānaraiś copaśobhitān ||
te vyatītya bahūn deśān uttarāṃś ca kurūn api ||
dadṛśur vividhāścaryaṃ kailāsaṃ parvatottamam ||
tasyābhyāśe tu dadṛśur naranārāyaṇāśramam ||
upetaṃ pādapair divyaiḥ sadāpuṣpaphalopagaiḥ ||
dadṛśus tāṃ ca badarīṃ vṛttaskandhāṃ manoramām ||
snigdhām aviralacchāyāṃ śriyā paramayā yutām ||
patraiḥ snigdhair aviralair upetāṃ mṛdubhiḥ śubhām ||
viśālaśākhāṃ vistīrṇām atidyutisamanvitām ||
phalair upacitair divyair ācitāṃ svādubhir bhṛśam ||
madhusravaiḥ sadā divyāṃ maharṣigaṇasevitām ||
madapramuditair nityaṃ nānādvijagaṇair yutām ||
adaṃśamaśake deśe bahumūlaphalodake ||
nīlaśādvalasaṃchanne devagandharvasevite ||
susamīkṛtabhūbhāge svabhāvavihite śubhe ||
jātāṃ himamṛdusparśe deśe 'pahatakaṇṭake ||
tām upetya mahātmānaḥ saha tair brāhmaṇarṣabhaiḥ ||
avaterus tataḥ sarve rākṣasaskandhataḥ śanaiḥ ||

Palabra por palabra
SánscritoIASTSignificado
एवं सुरमणीयानि वनान्य् उपवनानि च ॥ आलोकयन्तस् ते जग्मुर् विशालां बदरीं प्रति ॥ ते त्व् आशुगतिभिर् वीरा राक्षसैस् तैर् महाबलैः ॥ उह्यमाना ययुः शीघ्रं महद् अध्वानम् अल्पवत् ॥ देशान् म्लेच्छगणाकीर्णान् नानारत्नाकरायुतान् ॥ ददृशुर् गिरिपादांश् च नानाधातुसमाचितान् ॥ विद्याधरगणाकीर्णान् युतान् वानरकिंनरैः ॥ तथा किंपुरुषैश् चैव गन्धर्वैश् च समन्ततः ॥ नदीजालसमाकीर्णान् नानापक्षिरुताकुलान् ॥ नानाविधैर् मृगैर् जुष्टान् वानरैश् चोपशोभितान् ॥ ते व्यतीत्य बहून् देशान् उत्तरांश् च कुरून् अपि ॥ ददृशुर् विविधाश्चर्यं कैलासं पर्वतोत्तमम् ॥ तस्याभ्याशे तु ददृशुर् नरनारायणाश्रमम् ॥ उपेतं पादपैर् दिव्यैः सदापुष्पफलोपगैः ॥ ददृशुस् तां च बदरीं वृत्तस्कन्धां मनोरमाम् ॥ स्निग्धाम् अविरलच्छायां श्रिया परमया युताम् ॥ पत्रैः स्निग्धैर् अविरलैर् उपेतां मृदुभिः शुभाम् ॥ विशालशाखां विस्तीर्णाम् अतिद्युतिसमन्विताम् ॥ फलैर् उपचितैर् दिव्यैर् आचितां स्वादुभिर् भृशम् ॥ मधुस्रवैः सदा दिव्यां महर्षिगणसेविताम् ॥ मदप्रमुदितैर् नित्यं नानाद्विजगणैर् युताम् ॥ अदंशमशके देशे बहुमूलफलोदके ॥ नीलशाद्वलसंछन्ने देवगन्धर्वसेविते ॥ सुसमीकृतभूभागे स्वभावविहिते शुभे ॥ जातां हिममृदुस्पर्शे देशे ऽपहतकण्टके ॥ ताम् उपेत्य महात्मानः सह तैर् ब्राह्मणर्षभैः ॥ अवतेरुस् ततः सर्वे राक्षसस्कन्धतः शनैः ॥evaṃ suramaṇīyāni vanāny upavanāni ca || ālokayantas te jagmur viśālāṃ badarīṃ prati || te tv āśugatibhir vīrā rākṣasais tair mahābalaiḥ || uhyamānā yayuḥ śīghraṃ mahad adhvānam alpavat || deśān mlecchagaṇākīrṇān nānāratnākarāyutān || dadṛśur giripādāṃś ca nānādhātusamācitān || vidyādharagaṇākīrṇān yutān vānarakiṃnaraiḥ || tathā kiṃpuruṣaiś caiva gandharvaiś ca samantataḥ || nadījālasamākīrṇān nānāpakṣirutākulān || nānāvidhair mṛgair juṣṭān vānaraiś copaśobhitān || te vyatītya bahūn deśān uttarāṃś ca kurūn api || dadṛśur vividhāścaryaṃ kailāsaṃ parvatottamam || tasyābhyāśe tu dadṛśur naranārāyaṇāśramam || upetaṃ pādapair divyaiḥ sadāpuṣpaphalopagaiḥ || dadṛśus tāṃ ca badarīṃ vṛttaskandhāṃ manoramām || snigdhām aviralacchāyāṃ śriyā paramayā yutām || patraiḥ snigdhair aviralair upetāṃ mṛdubhiḥ śubhām || viśālaśākhāṃ vistīrṇām atidyutisamanvitām || phalair upacitair divyair ācitāṃ svādubhir bhṛśam || madhusravaiḥ sadā divyāṃ maharṣigaṇasevitām || madapramuditair nityaṃ nānādvijagaṇair yutām || adaṃśamaśake deśe bahumūlaphalodake || nīlaśādvalasaṃchanne devagandharvasevite || susamīkṛtabhūbhāge svabhāvavihite śubhe || jātāṃ himamṛdusparśe deśe 'pahatakaṇṭake || tām upetya mahātmānaḥ saha tair brāhmaṇarṣabhaiḥ || avaterus tataḥ sarve rākṣasaskandhataḥ śanaiḥ ||Gazing upon beautiful forests and groves, they went toward Vishala Badari; borne by swift and mighty rakshasas, the heroes quickly crossed a great distance as though it were small; they saw lands full of mlecchas, sources of various gems, mountain slopes rich in various minerals, places filled with vidyadharas, monkeys, kinnaras, kimpurushas, and gandharvas, networks of rivers, the cries of many birds, various beasts and monkeys; having passed through many lands and even the northern Kurus, they beheld Kailasa, full of manifold wonders; near it they saw the hermitage of Nara-Narayana with divine trees ever bearing flowers and fruit; they saw the Badari tree with its round trunk, beautiful, smooth, with dense shade, of supreme loveliness, with soft leaves, wide branches, divine sweet fruits flowing with honey, visited by great sages and birds; in a place free of gadflies and mosquitoes, rich in roots, fruits, and water, covered with blue grass, served by gods and gandharvas, level, naturally auspicious, soft as snow and free of thorns, the great souls together with the foremost brahmins slowly climbed down from the shoulders of the rakshasas.
Traducción

Thus, gazing upon beautiful forests and groves, they went toward Vishala Badari. Borne by swift, mighty rakshasas, the heroes quickly crossed a great distance as though it were small. They saw lands full of mleccha peoples, joined to sources of various gems; they saw mountain slopes filled with various minerals, places full of vidyadharas, monkeys, and kinnaras, and kimpurushas and gandharvas on every side. They saw regions filled with a network of rivers, full of the cries of various birds, visited by many kinds of beasts and adorned with monkeys. Having passed through many lands and even the northern Kurus, they beheld Kailasa, the finest of mountains, full of manifold wonders. Near it they saw the hermitage of Nara-Narayana, adorned with divine trees that ever bore flowers and fruit. They also saw that Badari tree: with its round trunk, pleasing to the mind, smooth, with dense shade, endowed with supreme beauty; with soft, lovely, thick leaves, with wide, spreading branches, shining with extraordinary radiance; covered with abundant divine sweet fruits, forever divine, flowing with honey, attended by hosts of great sages and ever full of birds of many kinds, joyful with intoxication. In a place free of gadflies and mosquitoes, rich in roots, fruits, and water, covered with blue grass, served by gods and gandharvas, upon level and beautiful ground, naturally formed, with a touch soft as snow and free of thorns, the great souls together with those foremost brahmins slowly climbed down from the shoulders of the rakshasas.

Versión

e7124cfd0ad9 · publicado 16 jul 2026, 17:12:44 UTC

Disponible enRUEN

Pasa de verso en verso con