ततस् तम् आश्रमं पुण्यं नरनारायणाश्रितम् ॥
ददृशुः पाण्डवा राजन् सहिता द्विजपुंगवैः ॥
तमसा रहितं पुण्यम् अनामृष्टं रवेः करैः ॥
क्षुत्तृट्शीतोष्णदोषैश् च वर्जितं शोकनाशनम् ॥
महर्षिगणसंबाधं ब्राह्म्या लक्ष्म्या समन्वितम् ॥
दुष्प्रवेशं महाराज नरैर् धर्मबहिष्कृतैः ॥
बलिहोमार्चितं दिव्यं सुसंमृष्टानुलेपनम् ॥
दिव्यपुष्पोपहारैश् च सर्वतो ऽभिविराजितम् ॥
विशालैर् अग्निशरणैः स्रुग्भाण्डैर् आचितं शुभैः ॥
महद्भिस् तोयकलशैः कठिनैश् चोपशोभितम् ॥
शरण्यं सर्वभूतानां ब्रह्मघोषनिनादितम् ॥
दिव्यम् आश्रयणीयं तम् आश्रमं श्रमनाशनम् ॥
श्रिया युतम् अनिर्देश्यं देवचर्योपशोभितम् ॥
फलमूलाशनैर् दान्तैश् चीरकृष्णाजिनाम्बरैः ॥
सूर्यवैश्वानरसमैस् तपसा भावितात्मभिः ॥
महर्षिभिर् मोक्षपरैर् यतिभिर् नियतेन्द्रियैः ॥
ब्रह्मभूतैर् महाभागैर् उपेतं ब्रह्मवादिभिः ॥
सो ऽभ्यगच्छन् महातेजास् तान् ऋषीन् नियतः शुचिः ॥
भ्रातृभिः सहितो धीमान् धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ॥
दिव्यज्ञानोपपन्नास् ते दृष्ट्वा प्राप्तं युधिष्ठिरम् ॥
अभ्यगच्छन्त सुप्रीताः सर्व एव महर्षयः ॥
आशीर्वादान् प्रयुञ्जानाः स्वाध्यायनिरता भृशम् ॥
प्रीतास् ते तस्य सत्कारं विधिना पावकोपमाः ॥
उपाजह्रुश् च सलिलं पुष्पमूलफलं शुचि ॥
स तैः प्रीत्याथ सत्कारम् उपनीतं महर्षिभिः ॥
प्रयतः प्रतिगृह्याथ धर्मपुत्रो युधिष्ठिरः ॥
तं शक्रसदनप्रख्यं दिव्यगन्धं मनोरमम् ॥
प्रीतः स्वर्गोपमं पुण्यं पाण्डवः सह कृष्णया ॥
विवेश शोभया युक्तं भ्रातृभिश् च सहानघ ॥
ब्राह्मणैर् वेदवेदाङ्गपारगैश् च सहाच्युतः ॥
तत्रापश्यत् स धर्मात्मा देवदेवर्षिपूजितम् ॥
नरनारायणस्थानं भागीरथ्योपशोभितम् ॥
मधुस्रवफलां दिव्यां महर्षिगणसेविताम् ॥
ताम् उपेत्य महात्मानस् ते ऽवसन् ब्राह्मणैः सह ॥
आलोकयन्तो मैनाकं नानाद्विजगणायुतम् ॥
हिरण्यशिखरं चैव तच् च बिन्दुसरः शिवम् ॥
भागीरथीं सुतीर्थां च शीतामलजलां शिवाम् ॥
मणिप्रवालप्रस्तारां पादपैर् उपशोभिताम् ॥
दिव्यपुष्पसमाकीर्णां मनसः प्रीतिवर्धनीम् ॥
वीक्षमाणा महात्मानो विजह्रुस् तत्र पाण्डवाः ॥
तत्र देवान् पितॄंश् चैव तर्पयन्तः पुनः पुनः ॥
ब्राह्मणैः सहिता वीरा न्यवसन् पुरुषर्षभाः ॥
कृष्णायास् तत्र पश्यन्तः क्रीडितान्य् अमरप्रभाः ॥
विचित्राणि नरव्याघ्रा रेमिरे तत्र पाण्डवाः ॥
tatas tam āśramaṃ puṇyaṃ naranārāyaṇāśritam ||
dadṛśuḥ pāṇḍavā rājan sahitā dvijapuṃgavaiḥ ||
tamasā rahitaṃ puṇyam anāmṛṣṭaṃ raveḥ karaiḥ ||
kṣuttṛṭśītoṣṇadoṣaiś ca varjitaṃ śokanāśanam ||
maharṣigaṇasaṃbādhaṃ brāhmyā lakṣmyā samanvitam ||
duṣpraveśaṃ mahārāja narair dharmabahiṣkṛtaiḥ ||
balihomārcitaṃ divyaṃ susaṃmṛṣṭānulepanam ||
divyapuṣpopahāraiś ca sarvato 'bhivirājitam ||
viśālair agniśaraṇaiḥ srugbhāṇḍair ācitaṃ śubhaiḥ ||
mahadbhis toyakalaśaiḥ kaṭhinaiś copaśobhitam ||
śaraṇyaṃ sarvabhūtānāṃ brahmaghoṣanināditam ||
divyam āśrayaṇīyaṃ tam āśramaṃ śramanāśanam ||
śriyā yutam anirdeśyaṃ devacaryopaśobhitam ||
phalamūlāśanair dāntaiś cīrakṛṣṇājināmbaraiḥ ||
sūryavaiśvānarasamais tapasā bhāvitātmabhiḥ ||
maharṣibhir mokṣaparair yatibhir niyatendriyaiḥ ||
brahmabhūtair mahābhāgair upetaṃ brahmavādibhiḥ ||
so 'bhyagacchan mahātejās tān ṛṣīn niyataḥ śuciḥ ||
bhrātṛbhiḥ sahito dhīmān dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ||
divyajñānopapannās te dṛṣṭvā prāptaṃ yudhiṣṭhiram ||
abhyagacchanta suprītāḥ sarva eva maharṣayaḥ ||
āśīrvādān prayuñjānāḥ svādhyāyaniratā bhṛśam ||
prītās te tasya satkāraṃ vidhinā pāvakopamāḥ ||
upājahruś ca salilaṃ puṣpamūlaphalaṃ śuci ||
sa taiḥ prītyātha satkāram upanītaṃ maharṣibhiḥ ||
prayataḥ pratigṛhyātha dharmaputro yudhiṣṭhiraḥ ||
taṃ śakrasadanaprakhyaṃ divyagandhaṃ manoramam ||
prītaḥ svargopamaṃ puṇyaṃ pāṇḍavaḥ saha kṛṣṇayā ||
viveśa śobhayā yuktaṃ bhrātṛbhiś ca sahānagha ||
brāhmaṇair vedavedāṅgapāragaiś ca sahācyutaḥ ||
tatrāpaśyat sa dharmātmā devadevarṣipūjitam ||
naranārāyaṇasthānaṃ bhāgīrathyopaśobhitam ||
madhusravaphalāṃ divyāṃ maharṣigaṇasevitām ||
tām upetya mahātmānas te 'vasan brāhmaṇaiḥ saha ||
ālokayanto mainākaṃ nānādvijagaṇāyutam ||
hiraṇyaśikharaṃ caiva tac ca bindusaraḥ śivam ||
bhāgīrathīṃ sutīrthāṃ ca śītāmalajalāṃ śivām ||
maṇipravālaprastārāṃ pādapair upaśobhitām ||
divyapuṣpasamākīrṇāṃ manasaḥ prītivardhanīm ||
vīkṣamāṇā mahātmāno vijahrus tatra pāṇḍavāḥ ||
tatra devān pitṝṃś caiva tarpayantaḥ punaḥ punaḥ ||
brāhmaṇaiḥ sahitā vīrā nyavasan puruṣarṣabhāḥ ||
kṛṣṇāyās tatra paśyantaḥ krīḍitāny amaraprabhāḥ ||
vicitrāṇi naravyāghrā remire tatra pāṇḍavāḥ ||
Then the Pandavas together with the foremost twice-born beheld the holy hermitage bound to Nara-Narayana. It was free from darkness, sacred, untouched by the sun's rays, free of the faults of hunger, thirst, cold, and heat, destroying sorrow; it was filled with hosts of great sages, endowed with brahminical splendor, hard for people fallen from dharma to enter. It was divine, honored with offerings and fire-sacrifice, purely anointed, shining on every side with divine floral offerings, adorned with broad fire-chambers, beautiful sacrificial vessels, great water jars, and sturdy utensils; it was a refuge for all beings and resounded with the voice of Brahman. In this divine hermitage, worthy of refuge, banishing weariness, indescribably beautiful, adorned with the ways of the gods, dwelt the self-controlled, living on fruits and roots, clad in bark and black deerskins, like the sun and like Vaishvanara, their souls shaped by austerity; great sages bent on liberation, ascetics of restrained senses, greatly fortunate speakers of Brahman who had become as Brahman itself. The wise son of Dharma, Yudhishthira, great in splendor, pure and restrained, approached these sages together with his brothers. Seeing Yudhishthira arrive, all the great sages, endowed with divine knowledge, came out to him with great joy, uttering blessings and diligently absorbed in their recitation of scripture. Joyful, like fire itself, they duly honored him and brought pure water, flowers, roots, and fruit. The son of Dharma, Yudhishthira, composed, received their hospitality with love. The Pandava, together with Krishna, joyful, entered that holy, heavenly, fragrant, and beautiful hermitage resembling the abode of Shakra, together with his brothers and with the brahmins who had mastered the Vedas and the vedangas. There the righteous one saw the place of Nara-Narayana, honored by gods and divine sages, adorned by the Bhagirathi. Approaching that divine Badari, flowing with honey, attended by great sages, the great souls dwelt there together with the brahmins. They gazed upon Mainaka, full of many kinds of birds, upon the golden peak, and upon the auspicious Bindusaras; upon the Bhagirathi, a fine crossing-place, with cold, pure, auspicious water, adorned with trees and pavements of gems and coral. The great-souled Pandavas, gazing upon the divine flowers that gladdened the mind, took their delight there. Again and again satisfying the gods and the ancestors, the heroes, tigers among men, dwelt there together with the brahmins. There, watching the many wondrous games of Krishna, shining like immortals, the tigers among men, the Pandavas, rejoiced.
88f57d31e3c4 · publicado 16 jul 2026, 17:12:44 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
The hermitage of Nara-Narayana is shown as the counterpart of the forest exile: here the hardship of the road turns into a space of spiritual fullness, where even weariness loses its power.