शशंस रावणस् तस्मै तत् सर्वं रामचेष्टितम् ॥
मारीचस् त्व् अब्रवीच् छ्रुत्वा समासेनैव रावणम् ॥
अलं ते रामम् आसाद्य वीर्यज्ञो ह्य् अस्मि तस्य वै ॥
बाणवेगं हि कस् तस्य शक्तः सोढुं महात्मनः ॥
प्रव्रज्यायां हि मे हेतुः स एव पुरुषर्षभः ॥
विनाशमुखम् एतत् ते केनाख्यातं दुरात्मना ॥
तम् उवाचाथ सक्रोधो रावणः परिभर्त्सयन् ॥
अकुर्वतो ऽस्मद्वचनं स्यान् मृत्युर् अपि ते ध्रुवम् ॥
मारीचश् चिन्तयाम् आस विशिष्टान् मरणं वरम् ॥
अवश्यं मरणे प्राप्ते करिष्याम्य् अस्य यन् मतम् ॥
ततस् तं प्रत्युवाचाथ मारीचो राक्षसेश्वरम् ॥
किं ते साह्यं मया कार्यं करिष्याम्य् अवशो ऽपि तत् ॥
तम् अब्रवीद् दशग्रीवो गच्छ सीतां प्रलोभय ॥
रत्नशृङ्गो मृगो भूत्वा रत्नचित्रतनूरुहः ॥
ध्रुवं सीता समालक्ष्य त्वां रामं चोदयिष्यति ॥
अपक्रान्ते च काकुत्स्थे सीता वश्या भविष्यति ॥
ताम् आदायापनेष्यामि ततः स न भविष्यति ॥
भार्यावियोगाद् दुर्बुद्धिर् एतत् साह्यं कुरुष्व मे ॥
इत्य् एवम् उक्तो मारीचः कृत्वोदकम् अथात्मनः ॥
रावणं पुरतो यान्तम् अन्वगच्छत् सुदुःखितः ॥
śaśaṃsa rāvaṇas tasmai tat sarvaṃ rāmaceṣṭitam ||
mārīcas tv abravīc chrutvā samāsenaiva rāvaṇam ||
alaṃ te rāmam āsādya vīryajño hy asmi tasya vai ||
bāṇavegaṃ hi kas tasya śaktaḥ soḍhuṃ mahātmanaḥ ||
pravrajyāyāṃ hi me hetuḥ sa eva puruṣarṣabhaḥ ||
vināśamukham etat te kenākhyātaṃ durātmanā ||
tam uvācātha sakrodho rāvaṇaḥ paribhartsayan ||
akurvato 'smadvacanaṃ syān mṛtyur api te dhruvam ||
mārīcaś cintayām āsa viśiṣṭān maraṇaṃ varam ||
avaśyaṃ maraṇe prāpte kariṣyāmy asya yan matam ||
tatas taṃ pratyuvācātha mārīco rākṣaseśvaram ||
kiṃ te sāhyaṃ mayā kāryaṃ kariṣyāmy avaśo 'pi tat ||
tam abravīd daśagrīvo gaccha sītāṃ pralobhaya ||
ratnaśṛṅgo mṛgo bhūtvā ratnacitratanūruhaḥ ||
dhruvaṃ sītā samālakṣya tvāṃ rāmaṃ codayiṣyati ||
apakrānte ca kākutsthe sītā vaśyā bhaviṣyati ||
tām ādāyāpaneṣyāmi tataḥ sa na bhaviṣyati ||
bhāryāviyogād durbuddhir etat sāhyaṃ kuruṣva me ||
ity evam ukto mārīcaḥ kṛtvodakam athātmanaḥ ||
rāvaṇaṃ purato yāntam anvagacchat suduḥkhitaḥ ||
Ravana told Marica all that Rama had done. Hearing this, Marica said briefly: 'Enough — do not go against Rama. I know his power. Who could bear the speed of that great soul's arrow? He alone is the reason for my life as a hermit. What evil man has shown you this mouth of doom?' But Ravana grew angry and threatened him with death for disobedience. Marica thought that if death was inevitable, a death of distinction was better, and agreed to help. Then Ravana told him to become a deer with jeweled horns, to lure Sita, and to draw Rama away; once Kakutstha had gone, Sita would be defenseless, and he would carry her off. Marica performed the water-rite for himself and, wretched, followed after Ravana.
c66acd315d0c · publicado 16 jul 2026, 17:30:22 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
Here the difference between fear of power and reverence for truth stands out clearly. Marica fears Rama but does not become his servant; so his knowledge amounts to nothing more than a choice of a cleaner death.