अवृत्त्यैव विपत्स्यामो वयं राष्ट्रात् प्रवासिताः ॥
सर्वकामरसैर् हीनाः स्थानभ्रष्टा अकिंचनाः ॥
अवर्णकारिणं सत्सु कुलवंशस्य नाशनम् ॥
कलिं पुत्रप्रवादेन संजय त्वाम् अजीजनम् ॥
निरमर्षं निरुत्साहं निर्वीर्यम् अरिनन्दनम् ॥
मा स्म सीमन्तिनी का चिज् जनयेत् पुत्रम् ईदृशम् ॥
मा धूमाय ज्वलात्यन्तम् आक्रम्य जहि शात्रवान् ॥
ज्वल मूर्धन्य् अमित्राणां मुहूर्तम् अपि वा क्षणम् ॥
एतावान् एव पुरुषो यद् अमर्षी यद् अक्षमी ॥
क्षमावान् निरमर्षश् च नैव स्त्री न पुनः पुमान् ॥
avṛttyaiva vipatsyāmo vayaṃ rāṣṭrāt pravāsitāḥ ||
sarvakāmarasair hīnāḥ sthānabhraṣṭā akiṃcanāḥ ||
avarṇakāriṇaṃ satsu kulavaṃśasya nāśanam ||
kaliṃ putrapravādena saṃjaya tvām ajījanam ||
niramarṣaṃ nirutsāhaṃ nirvīryam arinandanam ||
mā sma sīmantinī kā cij janayet putram īdṛśam ||
mā dhūmāya jvalātyantam ākramya jahi śātravān ||
jvala mūrdhany amitrāṇāṃ muhūrtam api vā kṣaṇam ||
etāvān eva puruṣo yad amarṣī yad akṣamī ||
kṣamāvān niramarṣaś ca naiva strī na punaḥ pumān ||
'From lack of means we shall perish, banished from the kingdom, deprived of every relish of desire, cast down from our place and possessing nothing. O Sanjaya, under the name of son I bore you — a discord that disgraces the good and destroys the family line. Let no woman ever bear such a son: devoid of indignation, zeal, and strength, gladdening the enemies. Do not smolder — blaze to the utmost; advance and strike down the enemies. Blaze over the heads of your foes, even if only for a moment or an instant. A man is a man only when he feels indignation and cannot bear insult; one who is forbearing and devoid of indignation is neither woman nor man.'
52e045471a88 · publicado 17 jul 2026, 5:59:56 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
The mother's speech turns merciless because what is at stake is not her son's feelings but the fate of the family and the kingdom. Patience toward humiliation is named here not a virtue but a renunciation of human dignity.