धृतराष्ट्र उवाच
दैवम् एव परं मन्ये पौरुषाद् अपि संजय ॥
यत् सैन्यं मम पुत्रस्य पाण्डुसैन्येन वध्यते ॥
नित्यं हि मामकांस् तात हतान् एव हि शंससि ॥
अव्यग्रांश् च प्रहृष्टांश् च नित्यं शंससि पाण्डवान् ॥
हीनान् पुरुषकारेण मामकान् अद्य संजय ॥
पतितान् पात्यमानांश् च हतान् एव च शंससि ॥
युध्यमानान् यथाशक्ति घटमानाञ् जयं प्रति ॥
पाण्डवा विजयन्त्य् एव जीयन्ते चैव मामकाः ॥
सो ऽहं तीव्राणि दुःखानि दुर्योधनकृतानि च ॥
अश्रौषं सततं तात दुःसहानि बहूनि च ॥
तम् उपायं न पश्यामि जीयेरन् येन पाण्डवाः ॥
मामका वा जयं युद्धे प्राप्नुयुर् येन संजय ॥
dhṛtarāṣṭra uvāca
daivam eva paraṃ manye pauruṣād api saṃjaya ||
yat sainyaṃ mama putrasya pāṇḍusainyena vadhyate ||
nityaṃ hi māmakāṃs tāta hatān eva hi śaṃsasi ||
avyagrāṃś ca prahṛṣṭāṃś ca nityaṃ śaṃsasi pāṇḍavān ||
hīnān puruṣakāreṇa māmakān adya saṃjaya ||
patitān pātyamānāṃś ca hatān eva ca śaṃsasi ||
yudhyamānān yathāśakti ghaṭamānāñ jayaṃ prati ||
pāṇḍavā vijayanty eva jīyante caiva māmakāḥ ||
so 'haṃ tīvrāṇi duḥkhāni duryodhanakṛtāni ca ||
aśrauṣaṃ satataṃ tāta duḥsahāni bahūni ca ||
tam upāyaṃ na paśyāmi jīyeran yena pāṇḍavāḥ ||
māmakā vā jayaṃ yuddhe prāpnuyur yena saṃjaya ||
Dhritarashtra said: 'I consider fate to be supreme, even above human effort, O Sanjaya, since my son's army is being destroyed by the army of Pandu. For you constantly tell me, dear one, that my men are slain, while you always describe the Pandavas as unperturbed and joyful. Today, Sanjaya, you say that my men, devoid of manly courage, have fallen, are falling, and are slain, even though they fight to the best of their strength and strive for victory. The Pandavas prevail regardless, while mine suffer defeat. Thus I constantly hear of many sharp and unbearable sorrows caused by Duryodhana, dear one. I see no means by which the Pandavas might be defeated, or mine might attain victory in battle, O Sanjaya.'
00de286e502b · publicado 17 jul 2026, 21:22:45 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
Dhritarashtra again calls what is happening fate, yet he himself admits that the suffering was caused by Duryodhana. Thus blindness shifts the outcome onto destiny, even though the cause has already been named by his own mouth.