तदापतन्तं संदृश्य बलं शाल्वपतेस् तदा ॥
निर्याय योधयाम् आसुः कुमारा वृष्णिनन्दनाः ॥
असहन्तो ऽभियानं तच् छाल्वराजस्य कौरव ॥
चारुदेष्णश् च साम्बश् च प्रद्युम्नश् च महारथः ॥
ते रथैर् दंशिताः सर्वे विचित्राभरणध्वजाः ॥
संसक्ताः शाल्वराजस्य बहुभिर् योधपुंगवैः ॥
गृहीत्वा तु धनुः साम्बः शाल्वस्य सचिवं रणे ॥
योधयाम् आस संहृष्टः क्षेमवृद्धिं चमूपतिम् ॥
तस्य बाणमयं वर्षं जाम्बवत्याः सुतो महत् ॥
मुमोच भरतश्रेष्ठ यथा वर्षं सहस्रदृक् ॥
तद् बाणवर्षं तुमुलं विषेहे स चमूपतिः ॥
क्षेमवृद्धिर् महाराज हिमवान् इव निश्चलः ॥
ततः साम्बाय राजेन्द्र क्षेमवृद्धिर् अपि स्म ह ॥
मुमोच मायाविहितं शरजालं महत्तरम् ॥
ततो मायामयं जालं माययैव विदार्य सः ॥
साम्बः शरसहस्रेण रथम् अस्याभ्यवर्षत ॥
ततः स विद्धः साम्बेन क्षेमवृद्धिश् चमूपतिः ॥
अपायाज् जवनैर् अश्वैः साम्बबाणप्रपीडितः ॥
tadāpatantaṃ saṃdṛśya balaṃ śālvapates tadā ||
niryāya yodhayām āsuḥ kumārā vṛṣṇinandanāḥ ||
asahanto 'bhiyānaṃ tac chālvarājasya kaurava ||
cārudeṣṇaś ca sāmbaś ca pradyumnaś ca mahārathaḥ ||
te rathair daṃśitāḥ sarve vicitrābharaṇadhvajāḥ ||
saṃsaktāḥ śālvarājasya bahubhir yodhapuṃgavaiḥ ||
gṛhītvā tu dhanuḥ sāmbaḥ śālvasya sacivaṃ raṇe ||
yodhayām āsa saṃhṛṣṭaḥ kṣemavṛddhiṃ camūpatim ||
tasya bāṇamayaṃ varṣaṃ jāmbavatyāḥ suto mahat ||
mumoca bharataśreṣṭha yathā varṣaṃ sahasradṛk ||
tad bāṇavarṣaṃ tumulaṃ viṣehe sa camūpatiḥ ||
kṣemavṛddhir mahārāja himavān iva niścalaḥ ||
tataḥ sāmbāya rājendra kṣemavṛddhir api sma ha ||
mumoca māyāvihitaṃ śarajālaṃ mahattaram ||
tato māyāmayaṃ jālaṃ māyayaiva vidārya saḥ ||
sāmbaḥ śarasahasreṇa ratham asyābhyavarṣata ||
tataḥ sa viddhaḥ sāmbena kṣemavṛddhiś camūpatiḥ ||
apāyāj javanair aśvaiḥ sāmbabāṇaprapīḍitaḥ ||
Having seen the army of Shalva advancing, the young descendants of Vrishni went out to meet it. Charudeshna, Samba, and the great chariot-warrior Pradyumna, clad in armor and mounted on richly adorned chariots, engaged the foremost warriors of Shalva. Samba fought the commander Kshemavriddhi and loosed upon him a great rain of arrows like the downpour of Indra. Kshemavriddhi withstood it, unmoving as Himavan, and released a net of arrows wrought by illusion. Samba tore through illusion with illusion and showered his chariot with a thousand arrows; pierced and tormented, Kshemavriddhi withdrew on swift horses.
f7fcbf1bd97b · प्रकाशित 16 जुल॰ 2026, 4:44:34 pm UTC
उपलब्ध भाषाएँRUENश्लोक बदलें इन कुंजियों से
The young Yadavas do not wait for danger to reach their door. Their courage is not reckless: illusion is met with discernment, the arrow with skill, the onslaught with steadfastness. Thus courage born in a righteous line becomes protection, not a flare of vanity.