महाभारत
Dharma-vyādha-indriya-doṣa-tattva-parva (The Senses, Vices, and Elements)3.201.1-11
3483 / 15823
महाभारत · 3.201.1-11
देवनागरी

मार्कण्डेय उवाच
एवम् उक्तस् तु विप्रेण धर्मव्याधो युधिष्ठिर ॥
प्रत्युवाच यथा विप्रं तच् छृणुष्व नराधिप ॥
व्याध उवाच
विज्ञानार्थं मनुष्याणां मनः पूर्वं प्रवर्तते ॥
तत् प्राप्य कामं भजते क्रोधं च द्विजसत्तम ॥
ततस् तदर्थं यतते कर्म चारभते महत् ॥
इष्टानां रूपगन्धानाम् अभ्यासं च निषेवते ॥
ततो रागः प्रभवति द्वेषश् च तदनन्तरम् ॥
ततो लोभः प्रभवति मोहश् च तदनन्तरम् ॥
तस्य लोभाभिभूतस्य रागद्वेषहतस्य च ॥
न धर्मे जायते बुद्धिर् व्याजाद् धर्मं करोति च ॥
व्याजेन चरते धर्मम् अर्थं व्याजेन रोचते ॥
व्याजेन सिध्यमानेषु धनेषु द्विजसत्तम ॥
तत्रैव रमते बुद्धिस् ततः पापं चिकीर्षति ॥
सुहृद्भिर् वार्यमाणश् च पण्डितैश् च द्विजोत्तम ॥
उत्तरं श्रुतिसंबद्धं ब्रवीति श्रुतियोजितम् ॥
अधर्मस् त्रिविधस् तस्य वर्धते रागदोषतः ॥
पापं चिन्तयते चापि ब्रवीति च करोति च ॥
तस्याधर्मप्रवृत्तस्य गुणा नश्यन्ति साधवः ॥
एकशीलाश् च मित्रत्वं भजन्ते पापकर्मिणः ॥
स तेनासुखम् आप्नोति परत्र च विहन्यते ॥
पापात्मा भवति ह्य् एवं धर्मलाभं तु मे शृणु ॥
यस् त्व् एतान् प्रज्ञया दोषान् पूर्वम् एवानुपश्यति ॥
कुशलः सुखदुःखेषु साधूंश् चाप्य् उपसेवते ॥
तस्य साधुसमारम्भाद् बुद्धिर् धर्मेषु जायते ॥

लिप्यंतरण (IAST)

mārkaṇḍeya uvāca
evam uktas tu vipreṇa dharmavyādho yudhiṣṭhira ||
pratyuvāca yathā vipraṃ tac chṛṇuṣva narādhipa ||
vyādha uvāca
vijñānārthaṃ manuṣyāṇāṃ manaḥ pūrvaṃ pravartate ||
tat prāpya kāmaṃ bhajate krodhaṃ ca dvijasattama ||
tatas tadarthaṃ yatate karma cārabhate mahat ||
iṣṭānāṃ rūpagandhānām abhyāsaṃ ca niṣevate ||
tato rāgaḥ prabhavati dveṣaś ca tadanantaram ||
tato lobhaḥ prabhavati mohaś ca tadanantaram ||
tasya lobhābhibhūtasya rāgadveṣahatasya ca ||
na dharme jāyate buddhir vyājād dharmaṃ karoti ca ||
vyājena carate dharmam arthaṃ vyājena rocate ||
vyājena sidhyamāneṣu dhaneṣu dvijasattama ||
tatraiva ramate buddhis tataḥ pāpaṃ cikīrṣati ||
suhṛdbhir vāryamāṇaś ca paṇḍitaiś ca dvijottama ||
uttaraṃ śrutisaṃbaddhaṃ bravīti śrutiyojitam ||
adharmas trividhas tasya vardhate rāgadoṣataḥ ||
pāpaṃ cintayate cāpi bravīti ca karoti ca ||
tasyādharmapravṛttasya guṇā naśyanti sādhavaḥ ||
ekaśīlāś ca mitratvaṃ bhajante pāpakarmiṇaḥ ||
sa tenāsukham āpnoti paratra ca vihanyate ||
pāpātmā bhavati hy evaṃ dharmalābhaṃ tu me śṛṇu ||
yas tv etān prajñayā doṣān pūrvam evānupaśyati ||
kuśalaḥ sukhaduḥkheṣu sādhūṃś cāpy upasevate ||
tasya sādhusamārambhād buddhir dharmeṣu jāyate ||

शब्दशः अर्थ
संस्कृतIASTअर्थ
मार्कण्डेय उवाच एवम् उक्तस् तु विप्रेण धर्मव्याधो युधिष्ठिर ॥ प्रत्युवाच यथा विप्रं तच् छृणुष्व नराधिप ॥ व्याध उवाच विज्ञानार्थं मनुष्याणां मनः पूर्वं प्रवर्तते ॥ तत् प्राप्य कामं भजते क्रोधं च द्विजसत्तम ॥ ततस् तदर्थं यतते कर्म चारभते महत् ॥ इष्टानां रूपगन्धानाम् अभ्यासं च निषेवते ॥ ततो रागः प्रभवति द्वेषश् च तदनन्तरम् ॥ ततो लोभः प्रभवति मोहश् च तदनन्तरम् ॥ तस्य लोभाभिभूतस्य रागद्वेषहतस्य च ॥ न धर्मे जायते बुद्धिर् व्याजाद् धर्मं करोति च ॥ व्याजेन चरते धर्मम् अर्थं व्याजेन रोचते ॥ व्याजेन सिध्यमानेषु धनेषु द्विजसत्तम ॥ तत्रैव रमते बुद्धिस् ततः पापं चिकीर्षति ॥ सुहृद्भिर् वार्यमाणश् च पण्डितैश् च द्विजोत्तम ॥ उत्तरं श्रुतिसंबद्धं ब्रवीति श्रुतियोजितम् ॥ अधर्मस् त्रिविधस् तस्य वर्धते रागदोषतः ॥ पापं चिन्तयते चापि ब्रवीति च करोति च ॥ तस्याधर्मप्रवृत्तस्य गुणा नश्यन्ति साधवः ॥ एकशीलाश् च मित्रत्वं भजन्ते पापकर्मिणः ॥ स तेनासुखम् आप्नोति परत्र च विहन्यते ॥ पापात्मा भवति ह्य् एवं धर्मलाभं तु मे शृणु ॥ यस् त्व् एतान् प्रज्ञया दोषान् पूर्वम् एवानुपश्यति ॥ कुशलः सुखदुःखेषु साधूंश् चाप्य् उपसेवते ॥ तस्य साधुसमारम्भाद् बुद्धिर् धर्मेषु जायते ॥mārkaṇḍeya uvāca evam uktas tu vipreṇa dharmavyādho yudhiṣṭhira || pratyuvāca yathā vipraṃ tac chṛṇuṣva narādhipa || vyādha uvāca vijñānārthaṃ manuṣyāṇāṃ manaḥ pūrvaṃ pravartate || tat prāpya kāmaṃ bhajate krodhaṃ ca dvijasattama || tatas tadarthaṃ yatate karma cārabhate mahat || iṣṭānāṃ rūpagandhānām abhyāsaṃ ca niṣevate || tato rāgaḥ prabhavati dveṣaś ca tadanantaram || tato lobhaḥ prabhavati mohaś ca tadanantaram || tasya lobhābhibhūtasya rāgadveṣahatasya ca || na dharme jāyate buddhir vyājād dharmaṃ karoti ca || vyājena carate dharmam arthaṃ vyājena rocate || vyājena sidhyamāneṣu dhaneṣu dvijasattama || tatraiva ramate buddhis tataḥ pāpaṃ cikīrṣati || suhṛdbhir vāryamāṇaś ca paṇḍitaiś ca dvijottama || uttaraṃ śrutisaṃbaddhaṃ bravīti śrutiyojitam || adharmas trividhas tasya vardhate rāgadoṣataḥ || pāpaṃ cintayate cāpi bravīti ca karoti ca || tasyādharmapravṛttasya guṇā naśyanti sādhavaḥ || ekaśīlāś ca mitratvaṃ bhajante pāpakarmiṇaḥ || sa tenāsukham āpnoti paratra ca vihanyate || pāpātmā bhavati hy evaṃ dharmalābhaṃ tu me śṛṇu || yas tv etān prajñayā doṣān pūrvam evānupaśyati || kuśalaḥ sukhaduḥkheṣu sādhūṃś cāpy upasevate || tasya sādhusamārambhād buddhir dharmeṣu jāyate ||Dharmavyadha answers the question about the senses: first the mind acts for the sake of knowledge, then, having reached its object, it joins to desire and anger; a person strives for desired forms and scents, from this are born attachment, hatred, greed, and delusion; struck by greed and duality, he does not give birth to understanding in dharma, acts under the guise of dharma for gain, then thinks, speaks, and commits sin, loses his good qualities and befriends sinners; but one who beforehand sees these faults with wisdom, is skilled in happiness and sorrow and serves the good, gives birth to understanding in dharma.
अनुवाद

Dharmavyadha said: "In people, the mind first acts for the sake of knowledge. Having reached its object, it attaches itself to desire and anger. For this end a man strives, undertakes great actions, and grows accustomed to desired forms and scents. From this attachment is born, then hatred; then greed and delusion. In one who is overcome by greed and struck down by attachment and hatred, understanding is not born in dharma; he performs dharma under pretense, for the sake of gain. When wealth is gained through deceit, his mind delights in it and then desires sin. Even when restrained by friends and by the wise, he answers with words tied to the shruti, and screens himself with scripture. His adharma grows in three forms: he thinks sin, speaks it, and does it. Thus good qualities vanish, sinners become his friends, and he obtains suffering here and is destroyed hereafter. But one who through wisdom sees these faults beforehand, who is skilled in happiness and sorrow and serves the good, through good endeavor gives birth to understanding in the dharmas."

संस्करण

40717358d5cc · प्रकाशित 16 जुल॰ 2026, 5:21:11 pm UTC

उपलब्ध भाषाएँRUEN

श्लोक बदलें इन कुंजियों से