摩诃婆罗多
Saugandhika-padma-bhīma-gamana-hanumad-darśana-parva (Bhīma Goes for the Lotuses)3.146.38-56
3283 / 15823
摩诃婆罗多 · 3.146.38-56
天城文

कम्पयन् मेदिनीं पद्भ्यां निर्घात इव पर्वसु ॥
त्रासयन् गजयूथानि वातरंहा वृकोदरः ॥
सिंहव्याघ्रगणांश् चैव मर्दमानो महाबलः ॥
उन्मूलयन् महावृक्षान् पोथयंश् चोरसा बली ॥
लतावल्लीश् च वेगेन विकर्षन् पाण्डुनन्दनः ॥
उपर्य् उपरि शैलाग्रम् आरुरुक्षुर् इव द्विपः ॥
विनर्दमानो ऽतिभृशं सविद्युद् इव तोयदः ॥
तस्य शब्देन घोरेण धनुर्घोषेण चाभिभो ॥
त्रस्तानि मृगयूथानि समन्ताद् विप्रदुद्रुवुः ॥
अथापश्यन् महाबाहुर् गन्धमादनसानुषु ॥
सुरम्यं कदलीषण्डं बहुयोजनविस्तृतम् ॥
तम् अभ्यगच्छद् वेगेन क्षोभयिष्यन् महाबलः ॥
महागज इवास्रावी प्रभञ्जन् विविधान् द्रुमान् ॥
उत्पाट्य कदलीस्कन्धान् बहुतालसमुच्छ्रयान् ॥
चिक्षेप तरसा भीमः समन्ताद् बलिनां वरः ॥
ततः सत्त्वान्य् उपाक्रामन् बहूनि च महान्ति च ॥
रुरुवारणसंघाश् च महिषाश् च जलाश्रयाः ॥
सिंहव्याघ्राश् च संक्रुद्धा भीमसेनम् अभिद्रवन् ॥
व्यादितास्या महारौद्रा विनदन्तो ऽतिभीषणाः ॥
ततो वायुसुतः क्रोधात् स्वबाहुबलम् आश्रितः ॥
गजेनाघ्नन् गजं भीमः सिंहं सिंहेन चाभिभूः ॥
तलप्रहारैर् अन्यांश् च व्यहनत् पाण्डवो बली ॥
ते हन्यमाना भीमेन सिंहव्याघ्रतरक्षवः ॥
भयाद् विससृपुः सर्वे शकृन्मूत्रं च सुस्रुवुः ॥
प्रविवेश ततः क्षिप्रं तान् अपास्य महाबलः ॥
वनं पाण्डुसुतः श्रीमाञ् शब्देनापूरयन् दिशः ॥
तेन शब्देन चोग्रेण भीमसेनरवेण च ॥
वनान्तरगताः सर्वे वित्रेसुर् मृगपक्षिणः ॥
तं शब्दं सहसा श्रुत्वा मृगपक्षिसमीरितम् ॥
जलार्द्रपक्षा विहगाः समुत्पेतुः सहस्रशः ॥
तान् औदकान् पक्षिगणान् निरीक्ष्य भरतर्षभः ॥
तान् एवानुसरन् रम्यं ददर्श सुमहत् सरः ॥
काञ्चनैः कदलीषण्डैर् मन्दमारुतकम्पितैः ॥
वीज्यमानम् इवाक्षोभ्यं तीरान्तरविसर्पिभिः ॥
तत् सरो ऽथावतीर्याशु प्रभूतकमलोत्पलम् ॥
महागज इवोद्दामश् चिक्रीड बलवद् बली ॥
विक्रीड्य तस्मिन् सुचिरम् उत्ततारामितद्युतिः ॥
ततो ऽवगाह्य वेगेन तद् वनं बहुपादपम् ॥
दध्मौ च शङ्खं स्वनवत् सर्वप्राणेन पाण्डवः ॥
तस्य शङ्खस्य शब्देन भीमसेनरवेण च ॥
बाहुशब्देन चोग्रेण नर्दन्तीव गिरेर् गुहाः ॥

转写 (IAST)

kampayan medinīṃ padbhyāṃ nirghāta iva parvasu ||
trāsayan gajayūthāni vātaraṃhā vṛkodaraḥ ||
siṃhavyāghragaṇāṃś caiva mardamāno mahābalaḥ ||
unmūlayan mahāvṛkṣān pothayaṃś corasā balī ||
latāvallīś ca vegena vikarṣan pāṇḍunandanaḥ ||
upary upari śailāgram ārurukṣur iva dvipaḥ ||
vinardamāno 'tibhṛśaṃ savidyud iva toyadaḥ ||
tasya śabdena ghoreṇa dhanurghoṣeṇa cābhibho ||
trastāni mṛgayūthāni samantād vipradudruvuḥ ||
athāpaśyan mahābāhur gandhamādanasānuṣu ||
suramyaṃ kadalīṣaṇḍaṃ bahuyojanavistṛtam ||
tam abhyagacchad vegena kṣobhayiṣyan mahābalaḥ ||
mahāgaja ivāsrāvī prabhañjan vividhān drumān ||
utpāṭya kadalīskandhān bahutālasamucchrayān ||
cikṣepa tarasā bhīmaḥ samantād balināṃ varaḥ ||
tataḥ sattvāny upākrāman bahūni ca mahānti ca ||
ruruvāraṇasaṃghāś ca mahiṣāś ca jalāśrayāḥ ||
siṃhavyāghrāś ca saṃkruddhā bhīmasenam abhidravan ||
vyāditāsyā mahāraudrā vinadanto 'tibhīṣaṇāḥ ||
tato vāyusutaḥ krodhāt svabāhubalam āśritaḥ ||
gajenāghnan gajaṃ bhīmaḥ siṃhaṃ siṃhena cābhibhūḥ ||
talaprahārair anyāṃś ca vyahanat pāṇḍavo balī ||
te hanyamānā bhīmena siṃhavyāghratarakṣavaḥ ||
bhayād visasṛpuḥ sarve śakṛnmūtraṃ ca susruvuḥ ||
praviveśa tataḥ kṣipraṃ tān apāsya mahābalaḥ ||
vanaṃ pāṇḍusutaḥ śrīmāñ śabdenāpūrayan diśaḥ ||
tena śabdena cogreṇa bhīmasenaraveṇa ca ||
vanāntaragatāḥ sarve vitresur mṛgapakṣiṇaḥ ||
taṃ śabdaṃ sahasā śrutvā mṛgapakṣisamīritam ||
jalārdrapakṣā vihagāḥ samutpetuḥ sahasraśaḥ ||
tān audakān pakṣigaṇān nirīkṣya bharatarṣabhaḥ ||
tān evānusaran ramyaṃ dadarśa sumahat saraḥ ||
kāñcanaiḥ kadalīṣaṇḍair mandamārutakampitaiḥ ||
vījyamānam ivākṣobhyaṃ tīrāntaravisarpibhiḥ ||
tat saro 'thāvatīryāśu prabhūtakamalotpalam ||
mahāgaja ivoddāmaś cikrīḍa balavad balī ||
vikrīḍya tasmin suciram uttatārāmitadyutiḥ ||
tato 'vagāhya vegena tad vanaṃ bahupādapam ||
dadhmau ca śaṅkhaṃ svanavat sarvaprāṇena pāṇḍavaḥ ||
tasya śaṅkhasya śabdena bhīmasenaraveṇa ca ||
bāhuśabdena cogreṇa nardantīva girer guhāḥ ||

逐字释义
梵语IAST释义
कम्पयन् मेदिनीं पद्भ्यां निर्घात इव पर्वसु ॥ त्रासयन् गजयूथानि वातरंहा वृकोदरः ॥ सिंहव्याघ्रगणांश् चैव मर्दमानो महाबलः ॥ उन्मूलयन् महावृक्षान् पोथयंश् चोरसा बली ॥ लतावल्लीश् च वेगेन विकर्षन् पाण्डुनन्दनः ॥ उपर्य् उपरि शैलाग्रम् आरुरुक्षुर् इव द्विपः ॥ विनर्दमानो ऽतिभृशं सविद्युद् इव तोयदः ॥ तस्य शब्देन घोरेण धनुर्घोषेण चाभिभो ॥ त्रस्तानि मृगयूथानि समन्ताद् विप्रदुद्रुवुः ॥ अथापश्यन् महाबाहुर् गन्धमादनसानुषु ॥ सुरम्यं कदलीषण्डं बहुयोजनविस्तृतम् ॥ तम् अभ्यगच्छद् वेगेन क्षोभयिष्यन् महाबलः ॥ महागज इवास्रावी प्रभञ्जन् विविधान् द्रुमान् ॥ उत्पाट्य कदलीस्कन्धान् बहुतालसमुच्छ्रयान् ॥ चिक्षेप तरसा भीमः समन्ताद् बलिनां वरः ॥ ततः सत्त्वान्य् उपाक्रामन् बहूनि च महान्ति च ॥ रुरुवारणसंघाश् च महिषाश् च जलाश्रयाः ॥ सिंहव्याघ्राश् च संक्रुद्धा भीमसेनम् अभिद्रवन् ॥ व्यादितास्या महारौद्रा विनदन्तो ऽतिभीषणाः ॥ ततो वायुसुतः क्रोधात् स्वबाहुबलम् आश्रितः ॥ गजेनाघ्नन् गजं भीमः सिंहं सिंहेन चाभिभूः ॥ तलप्रहारैर् अन्यांश् च व्यहनत् पाण्डवो बली ॥ ते हन्यमाना भीमेन सिंहव्याघ्रतरक्षवः ॥ भयाद् विससृपुः सर्वे शकृन्मूत्रं च सुस्रुवुः ॥ प्रविवेश ततः क्षिप्रं तान् अपास्य महाबलः ॥ वनं पाण्डुसुतः श्रीमाञ् शब्देनापूरयन् दिशः ॥ तेन शब्देन चोग्रेण भीमसेनरवेण च ॥ वनान्तरगताः सर्वे वित्रेसुर् मृगपक्षिणः ॥ तं शब्दं सहसा श्रुत्वा मृगपक्षिसमीरितम् ॥ जलार्द्रपक्षा विहगाः समुत्पेतुः सहस्रशः ॥ तान् औदकान् पक्षिगणान् निरीक्ष्य भरतर्षभः ॥ तान् एवानुसरन् रम्यं ददर्श सुमहत् सरः ॥ काञ्चनैः कदलीषण्डैर् मन्दमारुतकम्पितैः ॥ वीज्यमानम् इवाक्षोभ्यं तीरान्तरविसर्पिभिः ॥ तत् सरो ऽथावतीर्याशु प्रभूतकमलोत्पलम् ॥ महागज इवोद्दामश् चिक्रीड बलवद् बली ॥ विक्रीड्य तस्मिन् सुचिरम् उत्ततारामितद्युतिः ॥ ततो ऽवगाह्य वेगेन तद् वनं बहुपादपम् ॥ दध्मौ च शङ्खं स्वनवत् सर्वप्राणेन पाण्डवः ॥ तस्य शङ्खस्य शब्देन भीमसेनरवेण च ॥ बाहुशब्देन चोग्रेण नर्दन्तीव गिरेर् गुहाः ॥kampayan medinīṃ padbhyāṃ nirghāta iva parvasu || trāsayan gajayūthāni vātaraṃhā vṛkodaraḥ || siṃhavyāghragaṇāṃś caiva mardamāno mahābalaḥ || unmūlayan mahāvṛkṣān pothayaṃś corasā balī || latāvallīś ca vegena vikarṣan pāṇḍunandanaḥ || upary upari śailāgram ārurukṣur iva dvipaḥ || vinardamāno 'tibhṛśaṃ savidyud iva toyadaḥ || tasya śabdena ghoreṇa dhanurghoṣeṇa cābhibho || trastāni mṛgayūthāni samantād vipradudruvuḥ || athāpaśyan mahābāhur gandhamādanasānuṣu || suramyaṃ kadalīṣaṇḍaṃ bahuyojanavistṛtam || tam abhyagacchad vegena kṣobhayiṣyan mahābalaḥ || mahāgaja ivāsrāvī prabhañjan vividhān drumān || utpāṭya kadalīskandhān bahutālasamucchrayān || cikṣepa tarasā bhīmaḥ samantād balināṃ varaḥ || tataḥ sattvāny upākrāman bahūni ca mahānti ca || ruruvāraṇasaṃghāś ca mahiṣāś ca jalāśrayāḥ || siṃhavyāghrāś ca saṃkruddhā bhīmasenam abhidravan || vyāditāsyā mahāraudrā vinadanto 'tibhīṣaṇāḥ || tato vāyusutaḥ krodhāt svabāhubalam āśritaḥ || gajenāghnan gajaṃ bhīmaḥ siṃhaṃ siṃhena cābhibhūḥ || talaprahārair anyāṃś ca vyahanat pāṇḍavo balī || te hanyamānā bhīmena siṃhavyāghratarakṣavaḥ || bhayād visasṛpuḥ sarve śakṛnmūtraṃ ca susruvuḥ || praviveśa tataḥ kṣipraṃ tān apāsya mahābalaḥ || vanaṃ pāṇḍusutaḥ śrīmāñ śabdenāpūrayan diśaḥ || tena śabdena cogreṇa bhīmasenaraveṇa ca || vanāntaragatāḥ sarve vitresur mṛgapakṣiṇaḥ || taṃ śabdaṃ sahasā śrutvā mṛgapakṣisamīritam || jalārdrapakṣā vihagāḥ samutpetuḥ sahasraśaḥ || tān audakān pakṣigaṇān nirīkṣya bharatarṣabhaḥ || tān evānusaran ramyaṃ dadarśa sumahat saraḥ || kāñcanaiḥ kadalīṣaṇḍair mandamārutakampitaiḥ || vījyamānam ivākṣobhyaṃ tīrāntaravisarpibhiḥ || tat saro 'thāvatīryāśu prabhūtakamalotpalam || mahāgaja ivoddāmaś cikrīḍa balavad balī || vikrīḍya tasmin suciram uttatārāmitadyutiḥ || tato 'vagāhya vegena tad vanaṃ bahupādapam || dadhmau ca śaṅkhaṃ svanavat sarvaprāṇena pāṇḍavaḥ || tasya śaṅkhasya śabdena bhīmasenaraveṇa ca || bāhuśabdena cogreṇa nardantīva girer guhāḥ ||Vrikodara made the earth tremble with his steps like a thunderbolt striking, terrifying herds of elephants; he trampled lions and tigers, tore up trees and knocked them down with his chest, dragged creepers, like an elephant wishing to climb to a summit, and roared like a cloud with lightning; herds of beasts fled at his terrible sound and the twang of his bow; on the slopes of Gandhamadana he saw a beautiful banana grove stretching many yojanas, and swiftly entered it, shaking it as he broke the trees like an elephant; he tore up huge banana trunks and hurled them about; many great creatures, rurus, elephants and buffaloes began to approach; enraged lions and tigers, jaws agape, rushed at Bhima with a terrible roar; the son of Vayu, in anger, relying on the strength of his arms, struck elephant with elephant, lion with lion, and felled others with blows of his palms; the beasts, struck down by Bhima, fled in fear; he swiftly entered the forest, filling the directions with sound; at his fearsome sound, at his cry and the noise of his arms, beasts and birds trembled; hearing the din, thousands of wet-winged water birds rose up, and, following them, Bhima saw a beautiful, vast lake; entering the lake full of lotuses and blue lotuses, he sported like a huge, wild elephant, and after playing long he came out; then he entered the forest again and blew his conch loudly with all his breath; at the sound of the conch, the cry of Bhima, and the terrible noise of his arms, the mountain's caves seemed to roar.
译文

Vrikodara, swift as the wind, made the earth tremble with his steps, like a thunderbolt striking the peaks; he terrified herds of elephants. Immensely strong, he crushed lions and tigers, tore up great trees, knocked them down with his chest, and forcefully dragged creepers and shoots, like an elephant wishing to climb ever higher toward a mountain peak, and he roared exceedingly loud, like a cloud with lightning. At his terrible sound and at the twang of his bow, herds of beasts fled in fear on every side. Then the mighty-armed one saw on the slopes of Gandhamadana a beautiful banana grove, stretching over many yojanas. The immensely strong one swiftly approached it, wishing to shake it, breaking various trees like a rushing elephant. Bhima, the foremost of the strong, forcefully tore up banana trunks, tall as many palm trees, and hurled them in every direction. Then many great creatures began to draw near him — herds of rurus and elephants, as well as buffaloes that dwell by the water. Enraged lions and tigers rushed at Bhimasena, jaws agape, most fierce, with a terrible roar. Then the son of Vayu, enraged and relying on the strength of his own arms, struck elephant with elephant, lion with lion, while the mighty Pandava felled others with blows of his palms. Struck down by Bhima, the lions, tigers and hyenas all crawled away in fear, voiding dung and urine. Then the immensely strong, glorious son of Pandu swiftly entered the forest, filling the directions with sound. At this fearsome sound, at the cry of Bhimasena, all the beasts and birds that were deep within the forest trembled. Suddenly hearing this din raised by the beasts and birds, thousands of water birds with wet wings rose up. Watching these water birds, the foremost of the Bharatas followed them and beheld a beautiful, vast lake. This lake, unshaken, seemed to fan itself with golden banana groves, swayed by a gentle breeze and stretching along its shores. Swiftly entering the lake, full of lotuses and blue lotuses, the mighty and wild Bhima sported in it like a huge elephant. Having played there a long while, he emerged, boundlessly radiant. Then he swiftly entered that forest with its many trees and blew a resounding blast on his conch with all his breath. At the sound of his conch, at the cry of Bhimasena, and at the terrible noise of his arms, the mountain's caves seemed to roar.'

版本

b5cc360060af · 发布于 2026年7月16日 17:12:44 UTC

可用语言RUEN

用方向键翻颂