शशंस रावणस् तस्मै तत् सर्वं रामचेष्टितम् ॥
मारीचस् त्व् अब्रवीच् छ्रुत्वा समासेनैव रावणम् ॥
अलं ते रामम् आसाद्य वीर्यज्ञो ह्य् अस्मि तस्य वै ॥
बाणवेगं हि कस् तस्य शक्तः सोढुं महात्मनः ॥
प्रव्रज्यायां हि मे हेतुः स एव पुरुषर्षभः ॥
विनाशमुखम् एतत् ते केनाख्यातं दुरात्मना ॥
तम् उवाचाथ सक्रोधो रावणः परिभर्त्सयन् ॥
अकुर्वतो ऽस्मद्वचनं स्यान् मृत्युर् अपि ते ध्रुवम् ॥
मारीचश् चिन्तयाम् आस विशिष्टान् मरणं वरम् ॥
अवश्यं मरणे प्राप्ते करिष्याम्य् अस्य यन् मतम् ॥
ततस् तं प्रत्युवाचाथ मारीचो राक्षसेश्वरम् ॥
किं ते साह्यं मया कार्यं करिष्याम्य् अवशो ऽपि तत् ॥
तम् अब्रवीद् दशग्रीवो गच्छ सीतां प्रलोभय ॥
रत्नशृङ्गो मृगो भूत्वा रत्नचित्रतनूरुहः ॥
ध्रुवं सीता समालक्ष्य त्वां रामं चोदयिष्यति ॥
अपक्रान्ते च काकुत्स्थे सीता वश्या भविष्यति ॥
ताम् आदायापनेष्यामि ततः स न भविष्यति ॥
भार्यावियोगाद् दुर्बुद्धिर् एतत् साह्यं कुरुष्व मे ॥
इत्य् एवम् उक्तो मारीचः कृत्वोदकम् अथात्मनः ॥
रावणं पुरतो यान्तम् अन्वगच्छत् सुदुःखितः ॥
śaśaṃsa rāvaṇas tasmai tat sarvaṃ rāmaceṣṭitam ||
mārīcas tv abravīc chrutvā samāsenaiva rāvaṇam ||
alaṃ te rāmam āsādya vīryajño hy asmi tasya vai ||
bāṇavegaṃ hi kas tasya śaktaḥ soḍhuṃ mahātmanaḥ ||
pravrajyāyāṃ hi me hetuḥ sa eva puruṣarṣabhaḥ ||
vināśamukham etat te kenākhyātaṃ durātmanā ||
tam uvācātha sakrodho rāvaṇaḥ paribhartsayan ||
akurvato 'smadvacanaṃ syān mṛtyur api te dhruvam ||
mārīcaś cintayām āsa viśiṣṭān maraṇaṃ varam ||
avaśyaṃ maraṇe prāpte kariṣyāmy asya yan matam ||
tatas taṃ pratyuvācātha mārīco rākṣaseśvaram ||
kiṃ te sāhyaṃ mayā kāryaṃ kariṣyāmy avaśo 'pi tat ||
tam abravīd daśagrīvo gaccha sītāṃ pralobhaya ||
ratnaśṛṅgo mṛgo bhūtvā ratnacitratanūruhaḥ ||
dhruvaṃ sītā samālakṣya tvāṃ rāmaṃ codayiṣyati ||
apakrānte ca kākutsthe sītā vaśyā bhaviṣyati ||
tām ādāyāpaneṣyāmi tataḥ sa na bhaviṣyati ||
bhāryāviyogād durbuddhir etat sāhyaṃ kuruṣva me ||
ity evam ukto mārīcaḥ kṛtvodakam athātmanaḥ ||
rāvaṇaṃ purato yāntam anvagacchat suduḥkhitaḥ ||
Ravana told Marica all that Rama had done. Hearing this, Marica said briefly: 'Enough — do not go against Rama. I know his power. Who could bear the speed of that great soul's arrow? He alone is the reason for my life as a hermit. What evil man has shown you this mouth of doom?' But Ravana grew angry and threatened him with death for disobedience. Marica thought that if death was inevitable, a death of distinction was better, and agreed to help. Then Ravana told him to become a deer with jeweled horns, to lure Sita, and to draw Rama away; once Kakutstha had gone, Sita would be defenseless, and he would carry her off. Marica performed the water-rite for himself and, wretched, followed after Ravana.
c66acd315d0c · 发布于 2026年7月16日 17:30:22 UTC
可用语言RUEN用方向键翻颂
Here the difference between fear of power and reverence for truth stands out clearly. Marica fears Rama but does not become his servant; so his knowledge amounts to nothing more than a choice of a cleaner death.