सूर्य उवाच
न ते पिता न ते माता गुरवो वा शुचिस्मिते ॥
प्रभवन्ति वरारोहे भद्रं ते शृणु मे वचः ॥
सर्वान् कामयते यस्मात् कनेर् धातोश् च भामिनि ॥
तस्मात् कन्येह सुश्रोणि स्वतन्त्रा वरवर्णिनि ॥
नाधर्मश् चरितः कश् चित् त्वया भवति भामिनि ॥
अधर्मं कुत एवाहं चरेयं लोककाम्यया ॥
अनावृताः स्त्रियः सर्वा नराश् च वरवर्णिनि ॥
स्वभाव एष लोकानां विकारो ऽन्य इति स्मृतः ॥
सा मया सह संगम्य पुनः कन्या भविष्यसि ॥
पुत्रश् च ते महाबाहुर् भविष्यति महायशाः ॥
कुन्त्य् उवाच
यदि पुत्रो मम भवेत् त्वत्तः सर्वतमोपह ॥
कुण्डली कवची शूरो महाबाहुर् महाबलः ॥
सूर्य उवाच
भविष्यति महाबाहुः कुण्डली दिव्यवर्मभृत् ॥
उभयं चामृतमयं तस्य भद्रे भविष्यति ॥
कुन्त्य् उवाच
यद्य् एतद् अमृताद् अस्ति कुण्डले वर्म चोत्तमम् ॥
मम पुत्रस्य यं वै त्वं मत्त उत्पादयिष्यसि ॥
अस्तु मे संगमो देव यथोक्तं भगवंस् त्वया ॥
त्वद्वीर्यरूपसत्त्वौजा धर्मयुक्तो भवेत् स च ॥
सूर्य उवाच
अदित्या कुण्डले राज्ञि दत्ते मे मत्तकाशिनि ॥
ते ऽस्य दास्यामि वै भीरु वर्म चैवेदम् उत्तमम् ॥
पृथोवाच
परमं भगवन् देव संगमिष्ये त्वया सह ॥
यदि पुत्रो भवेद् एवं यथा वदसि गोपते ॥
sūrya uvāca
na te pitā na te mātā guravo vā śucismite ||
prabhavanti varārohe bhadraṃ te śṛṇu me vacaḥ ||
sarvān kāmayate yasmāt kaner dhātoś ca bhāmini ||
tasmāt kanyeha suśroṇi svatantrā varavarṇini ||
nādharmaś caritaḥ kaś cit tvayā bhavati bhāmini ||
adharmaṃ kuta evāhaṃ careyaṃ lokakāmyayā ||
anāvṛtāḥ striyaḥ sarvā narāś ca varavarṇini ||
svabhāva eṣa lokānāṃ vikāro 'nya iti smṛtaḥ ||
sā mayā saha saṃgamya punaḥ kanyā bhaviṣyasi ||
putraś ca te mahābāhur bhaviṣyati mahāyaśāḥ ||
kunty uvāca
yadi putro mama bhavet tvattaḥ sarvatamopaha ||
kuṇḍalī kavacī śūro mahābāhur mahābalaḥ ||
sūrya uvāca
bhaviṣyati mahābāhuḥ kuṇḍalī divyavarmabhṛt ||
ubhayaṃ cāmṛtamayaṃ tasya bhadre bhaviṣyati ||
kunty uvāca
yady etad amṛtād asti kuṇḍale varma cottamam ||
mama putrasya yaṃ vai tvaṃ matta utpādayiṣyasi ||
astu me saṃgamo deva yathoktaṃ bhagavaṃs tvayā ||
tvadvīryarūpasattvaujā dharmayukto bhavet sa ca ||
sūrya uvāca
adityā kuṇḍale rājñi datte me mattakāśini ||
te 'sya dāsyāmi vai bhīru varma caivedam uttamam ||
pṛthovāca
paramaṃ bhagavan deva saṃgamiṣye tvayā saha ||
yadi putro bhaved evaṃ yathā vadasi gopate ||
Surya said: "Neither father, nor mother, nor elders have authority over you, O lovely one. Hear my word. Since the root 'kan' means 'to desire,' a maiden is desired by all; therefore, O fair-hipped one, a maiden is free in this matter. There will be no adharma on your part. How, then, could I commit adharma for the sake of a worldly wish? Women and men are by nature open; anything else is considered a distortion. United with me, you will become a maiden again, and you will have a son, mighty-armed and glorious." Kunti said: "If I am to have a son by you, dispeller of all darkness, let him be born with earrings, in armor, a hero, mighty-armed and strong." Surya answered: "He will be mighty-armed, with earrings and divine armor; and both the armor and the earrings will be of amrita." Kunti said: "If the armor and earrings of the son you will beget on me are indeed of amrita, then let my union with you be as you have said. Let him be like you in strength, form, being, and splendor, and let him be joined with dharma." Surya said: "Aditi, the queen, gave me these earrings. I will give them to him, O timid one, and this finest armor as well."
28a1a477087d · 发布于 2026年7月16日 17:37:35 UTC
可用语言RUEN用方向键翻颂
Kunti asks for a token of protection for her future son. Even in yielding under pressure, she thinks of the child and of ensuring that his birth be joined with dharma.