तम् अब्रवीन् महाप्राज्ञं धृतराष्ट्रः प्रतापवान् ॥
दिष्ट्या प्राप्तो ऽसि धर्मज्ञ दिष्ट्या स्मरसि मे ऽनघ ॥
अद्य रात्रौ दिवा चाहं त्वत्कृते भरतर्षभ ॥
प्रजागरे प्रपश्यामि विचित्रं देहम् आत्मनः ॥
सो ऽङ्कम् आदाय विदुरं मूर्ध्न्य् उपाघ्राय चैव ह ॥
क्षम्यताम् इति चोवाच यद् उक्तो ऽसि मया रुषा ॥
विदुर उवाच
क्षान्तम् एव मया राजन् गुरुर् नः परमो भवान् ॥
तथा ह्य् अस्म्य् आगतः क्षिप्रं त्वद्दर्शनपरायणः ॥
भवन्ति हि नरव्याघ्र पुरुषा धर्मचेतसः ॥
दीनाभिपातिनो राजन् नात्र कार्या विचारणा ॥
पाण्डोः सुता यादृशा मे तादृशा मे सुतास् तव ॥
दीना इति हि मे बुद्धिर् अभिपन्नाद्य तान् प्रति ॥
वैशंपायन उवाच
अन्योन्यम् अनुनीयैवं भ्रातरौ तौ महाद्युती ॥
विदुरो धृतराष्ट्रश् च लेभाते परमां मुदम् ॥
tam abravīn mahāprājñaṃ dhṛtarāṣṭraḥ pratāpavān ||
diṣṭyā prāpto 'si dharmajña diṣṭyā smarasi me 'nagha ||
adya rātrau divā cāhaṃ tvatkṛte bharatarṣabha ||
prajāgare prapaśyāmi vicitraṃ deham ātmanaḥ ||
so 'ṅkam ādāya viduraṃ mūrdhny upāghrāya caiva ha ||
kṣamyatām iti covāca yad ukto 'si mayā ruṣā ||
vidura uvāca
kṣāntam eva mayā rājan gurur naḥ paramo bhavān ||
tathā hy asmy āgataḥ kṣipraṃ tvaddarśanaparāyaṇaḥ ||
bhavanti hi naravyāghra puruṣā dharmacetasaḥ ||
dīnābhipātino rājan nātra kāryā vicāraṇā ||
pāṇḍoḥ sutā yādṛśā me tādṛśā me sutās tava ||
dīnā iti hi me buddhir abhipannādya tān prati ||
vaiśaṃpāyana uvāca
anyonyam anunīyaivaṃ bhrātarau tau mahādyutī ||
viduro dhṛtarāṣṭraś ca lebhāte paramāṃ mudam ||
Dhritarashtra said to the great sage Vidura: "By good fortune you have come, knower of dharma; by good fortune you remember me, sinless one. Because of you I have kept watch night and day, and I see my own body as something strange." He took Vidura upon his lap, smelled his head, and said: "Forgive what I said to you in anger." Vidura replied: "It is already forgiven by me, O king. You are our supreme elder; that is why I have come quickly, intent on seeing you. For there are, O tiger among men, men whose minds are set on dharma, who incline toward the wretched, O king -- here there is no need for deliberation. Whatever the sons of Pandu are to me, such are your sons to me as well. But as wretched -- such is my thought turned toward them today." Thus, having reconciled with one another, those two brothers of great splendor, Vidura and Dhritarashtra, attained the highest joy.
eecf9cecc989 · published Jul 16, 2026, 4:33:28 PM UTC
Available inRUENPage between verses with
Vidura forgives quickly, yet does not abandon truth: compassion runs deeper where the suffering is greater. This is mature mercy -- free of resentment, but also free of any false parity between the one who wronged and the one who was wronged.