बृहदश्वे गते पार्थम् अश्रौषीत् सव्यसाचिनम् ॥
वर्तमानं तपस्य् उग्रे वायुभक्षं मनीषिणम् ॥
ब्राह्मणेभ्यस् तपस्विभ्यः संपतद्भ्यस् ततस् ततः ॥
तीर्थशैलवरेभ्यश् च समेतेभ्यो दृढव्रतः ॥
इति पार्थो महाबाहुर् दुरापं तप आस्थितः ॥
न तथा दृष्टपूर्वो ऽन्यः कश् चिद् उग्रतपा इति ॥
यथा धनंजयः पार्थस् तपस्वी नियतव्रतः ॥
मुनिर् एकचरः श्रीमान् धर्मो विग्रहवान् इव ॥
तं श्रुत्वा पाण्डवो राजंस् तप्यमानं महावने ॥
अन्वशोचत कौन्तेयः प्रियं वै भ्रातरं जयम् ॥
दह्यमानेन तु हृदा शरणार्थी महावने ॥
ब्राह्मणान् विविधज्ञानान् पर्यपृच्छद् युधिष्ठिरः ॥
bṛhadaśve gate pārtham aśrauṣīt savyasācinam ||
vartamānaṃ tapasy ugre vāyubhakṣaṃ manīṣiṇam ||
brāhmaṇebhyas tapasvibhyaḥ saṃpatadbhyas tatas tataḥ ||
tīrthaśailavarebhyaś ca sametebhyo dṛḍhavrataḥ ||
iti pārtho mahābāhur durāpaṃ tapa āsthitaḥ ||
na tathā dṛṣṭapūrvo 'nyaḥ kaś cid ugratapā iti ||
yathā dhanaṃjayaḥ pārthas tapasvī niyatavrataḥ ||
munir ekacaraḥ śrīmān dharmo vigrahavān iva ||
taṃ śrutvā pāṇḍavo rājaṃs tapyamānaṃ mahāvane ||
anvaśocata kaunteyaḥ priyaṃ vai bhrātaraṃ jayam ||
dahyamānena tu hṛdā śaraṇārthī mahāvane ||
brāhmaṇān vividhajñānān paryapṛcchad yudhiṣṭhiraḥ ||
When Brihadashva had gone, Partha heard of Savyasachin: from the brahmins and ascetics who came from various tirthas and the finest mountains, he learned that Arjuna was performing a severe and hardly attainable austerity, subsisting on air alone, and that no one had ever before seen such an ascetic — Dhananjaya, Partha, firm in his vow, a solitary sage, radiant as dharma embodied. Hearing of his beloved brother Jaya, the son of Kunti began to grieve in his heart. Burning within, seeking refuge in the great forest, Yudhishthira questioned the brahmins learned in various branches of knowledge.
798ce84b456a · published Jul 16, 2026, 5:01:59 PM UTC
Available inRUENPage between verses with
The story of Nala soothed one wound, but the separation from Arjuna remains. Thus the epic shows that comfort does not erase every sorrow at once — it gives the strength to continue on the path.