Mahabharata
Badarī-subāhu-dvaitavana-gamana-parva (The Journey to Dvaitavana)3.174.18-24
3382 / 15823
Mahabharata · 3.174.18-24
Devanāgarī

तत्राससादातिबलं भुजंगं; क्षुधार्दितं मृत्युम् इवोग्ररूपम् ॥
वृकोदरः पर्वतकन्दरायां; विषादमोहव्यथितान्तरात्मा ॥
द्वीपो ऽभवद् यत्र वृकोदरस्य; युधिष्ठिरो धर्मभृतां वरिष्ठः ॥
अमोक्षयद् यस् तम् अनन्ततेजा; ग्राहेण संवेष्टितसर्वगात्रम् ॥
ते द्वादशं वर्षम् अथोपयान्तं; वने विहर्तुं कुरवः प्रतीताः ॥
तस्माद् वनाच् चैत्ररथप्रकाशाच्; छ्रिया ज्वलन्तस् तपसा च युक्ताः ॥
ततश् च यात्वा मरुधन्वपार्श्वं; सदा धनुर्वेदरतिप्रधानाः ॥
सरस्वतीम् एत्य निवासकामाः; सरस् ततो द्वैतवनं प्रतीयुः ॥
समीक्ष्य तान् द्वैतवने निविष्टान्; निवासिनस् तत्र ततो ऽभिजग्मुः ॥
तपोदमाचारसमाधियुक्तास्; तृणोदपात्राहरणाश्मकुट्टाः ॥
प्लक्षाक्षरौहीतकवेतसाश् च; स्नुहा बदर्यः खदिराः शिरीषाः ॥
बिल्वेङ्गुदाः पीलुशमीकरीराः; सरस्वतीतीररुहा बभूवुः ॥
तां यक्षगन्धर्वमहर्षिकान्ताम्; आयागभूताम् इव देवतानाम् ॥
सरस्वतीं प्रीतियुताश् चरन्तः; सुखं विजह्रुर् नरदेवपुत्राः ॥

Transliteration (IAST)

tatrāsasādātibalaṃ bhujaṃgaṃ; kṣudhārditaṃ mṛtyum ivograrūpam ||
vṛkodaraḥ parvatakandarāyāṃ; viṣādamohavyathitāntarātmā ||
dvīpo 'bhavad yatra vṛkodarasya; yudhiṣṭhiro dharmabhṛtāṃ variṣṭhaḥ ||
amokṣayad yas tam anantatejā; grāheṇa saṃveṣṭitasarvagātram ||
te dvādaśaṃ varṣam athopayāntaṃ; vane vihartuṃ kuravaḥ pratītāḥ ||
tasmād vanāc caitrarathaprakāśāc; chriyā jvalantas tapasā ca yuktāḥ ||
tataś ca yātvā marudhanvapārśvaṃ; sadā dhanurvedaratipradhānāḥ ||
sarasvatīm etya nivāsakāmāḥ; saras tato dvaitavanaṃ pratīyuḥ ||
samīkṣya tān dvaitavane niviṣṭān; nivāsinas tatra tato 'bhijagmuḥ ||
tapodamācārasamādhiyuktās; tṛṇodapātrāharaṇāśmakuṭṭāḥ ||
plakṣākṣarauhītakavetasāś ca; snuhā badaryaḥ khadirāḥ śirīṣāḥ ||
bilveṅgudāḥ pīluśamīkarīrāḥ; sarasvatītīraruhā babhūvuḥ ||
tāṃ yakṣagandharvamaharṣikāntām; āyāgabhūtām iva devatānām ||
sarasvatīṃ prītiyutāś carantaḥ; sukhaṃ vijahrur naradevaputrāḥ ||

Word-by-word
SanskritIASTMeaning
तत्राससादातिबलं भुजंगं; क्षुधार्दितं मृत्युम् इवोग्ररूपम् ॥ वृकोदरः पर्वतकन्दरायां; विषादमोहव्यथितान्तरात्मा ॥ द्वीपो ऽभवद् यत्र वृकोदरस्य; युधिष्ठिरो धर्मभृतां वरिष्ठः ॥ अमोक्षयद् यस् तम् अनन्ततेजा; ग्राहेण संवेष्टितसर्वगात्रम् ॥ ते द्वादशं वर्षम् अथोपयान्तं; वने विहर्तुं कुरवः प्रतीताः ॥ तस्माद् वनाच् चैत्ररथप्रकाशाच्; छ्रिया ज्वलन्तस् तपसा च युक्ताः ॥ ततश् च यात्वा मरुधन्वपार्श्वं; सदा धनुर्वेदरतिप्रधानाः ॥ सरस्वतीम् एत्य निवासकामाः; सरस् ततो द्वैतवनं प्रतीयुः ॥ समीक्ष्य तान् द्वैतवने निविष्टान्; निवासिनस् तत्र ततो ऽभिजग्मुः ॥ तपोदमाचारसमाधियुक्तास्; तृणोदपात्राहरणाश्मकुट्टाः ॥ प्लक्षाक्षरौहीतकवेतसाश् च; स्नुहा बदर्यः खदिराः शिरीषाः ॥ बिल्वेङ्गुदाः पीलुशमीकरीराः; सरस्वतीतीररुहा बभूवुः ॥ तां यक्षगन्धर्वमहर्षिकान्ताम्; आयागभूताम् इव देवतानाम् ॥ सरस्वतीं प्रीतियुताश् चरन्तः; सुखं विजह्रुर् नरदेवपुत्राः ॥tatrāsasādātibalaṃ bhujaṃgaṃ; kṣudhārditaṃ mṛtyum ivograrūpam || vṛkodaraḥ parvatakandarāyāṃ; viṣādamohavyathitāntarātmā || dvīpo 'bhavad yatra vṛkodarasya; yudhiṣṭhiro dharmabhṛtāṃ variṣṭhaḥ || amokṣayad yas tam anantatejā; grāheṇa saṃveṣṭitasarvagātram || te dvādaśaṃ varṣam athopayāntaṃ; vane vihartuṃ kuravaḥ pratītāḥ || tasmād vanāc caitrarathaprakāśāc; chriyā jvalantas tapasā ca yuktāḥ || tataś ca yātvā marudhanvapārśvaṃ; sadā dhanurvedaratipradhānāḥ || sarasvatīm etya nivāsakāmāḥ; saras tato dvaitavanaṃ pratīyuḥ || samīkṣya tān dvaitavane niviṣṭān; nivāsinas tatra tato 'bhijagmuḥ || tapodamācārasamādhiyuktās; tṛṇodapātrāharaṇāśmakuṭṭāḥ || plakṣākṣarauhītakavetasāś ca; snuhā badaryaḥ khadirāḥ śirīṣāḥ || bilveṅgudāḥ pīluśamīkarīrāḥ; sarasvatītīraruhā babhūvuḥ || tāṃ yakṣagandharvamaharṣikāntām; āyāgabhūtām iva devatānām || sarasvatīṃ prītiyutāś carantaḥ; sukhaṃ vijahrur naradevaputrāḥ ||In this forest, in a mountain cave, Vrikodara met an immensely powerful, hungry serpent, fearsome as death, and was overcome by despair, bewilderment, and pain; there Dharmaraja Yudhishthira, the foremost upholder of dharma, became his savior and freed his brother, whose entire body was bound in the serpent's grip; when the twelfth year was beginning, the Kurus, radiant with glory and devoted to austerity, left the forest resembling Chaitraratha, went to Marudhanva, delighting in the science of archery, came to the Sarasvati and then to Lake Dvaitavana, wishing to live there; the inhabitants of Dvaitavana -- ascetics with austerity, self-restraint, good conduct, and meditation -- came to them; on the banks of the Sarasvati grew plaksha, aksha, rohitaka, vetasa, snuha, badari, khadira, shirisha, bilva, ingudi, pilu, shami, and karira trees; the sons of kings walked joyfully along the Sarasvati, beloved of yakshas, gandharvas, and great sages, as though it had become a sacrificial ground of the gods, and rested there happily.
Translation

"In that same forest, Vrikodara, in a mountain cave, came upon an immensely powerful serpent, tormented by hunger, fearsome in form like death itself. There, overcome by despair, bewilderment, and inner anguish, he found himself in dire straits. And there Dharmaraja Yudhishthira, foremost among upholders of dharma, became the savior of Vrikodara: he freed his brother, whose entire body was bound in the serpent's coils. As the twelfth year drew near, the Kurus, joyful in their forest life, radiant with glory and devoted to austerity, left that forest resembling Chaitraratha. Then they journeyed to Marudhanva, ever delighting in the science of archery, came to the Sarasvati, and, wishing to dwell there, made their way to Lake Dvaitavana. Seeing them settled in Dvaitavana, the dwellers of that place came to them: ascetics devoted to austerity, self-restraint, good conduct, and meditation. On the banks of the Sarasvati grew plaksha, aksha, rohitaka, vetasa, snuha, badari, khadira, shirisha, bilva, ingudi, pilu, shami, and karira trees. And the sons of kings, joyful, wandered along the Sarasvati, beloved of yakshas, gandharvas, and great sages, as though it had become a sacrificial ground of the gods, and rested there in happiness."

Version

7474c2f215c6 · published Jul 16, 2026, 5:12:44 PM UTC

Available inRUEN

Page between verses with