मार्कण्डेय उवाच
ततो निविशमानांस् तान् सैनिकान् रावणानुगाः ॥
अभिजग्मुर् गणान् एके पिशाचक्षुद्ररक्षसाम् ॥
पर्वणः पूतनो जम्भः खरः क्रोधवशो हरिः ॥
प्ररुजश् चारुजश् चैव प्रघसश् चैवम् आदयः ॥
ततो ऽभिपततां तेषाम् अदृश्यानां दुरात्मनाम् ॥
अन्तर्धानवधं तज्ज्ञश् चकार स विभीषणः ॥
ते दृश्यमाना हरिभिर् बलिभिर् दूरपातिभिः ॥
निहताः सर्वशो राजन् महीं जग्मुर् गतासवः ॥
mārkaṇḍeya uvāca
tato niviśamānāṃs tān sainikān rāvaṇānugāḥ ||
abhijagmur gaṇān eke piśācakṣudrarakṣasām ||
parvaṇaḥ pūtano jambhaḥ kharaḥ krodhavaśo hariḥ ||
prarujaś cārujaś caiva praghasaś caivam ādayaḥ ||
tato 'bhipatatāṃ teṣām adṛśyānāṃ durātmanām ||
antardhānavadhaṃ tajjñaś cakāra sa vibhīṣaṇaḥ ||
te dṛśyamānā haribhir balibhir dūrapātibhiḥ ||
nihatāḥ sarvaśo rājan mahīṃ jagmur gatāsavaḥ ||
As Rama's army was making camp, some bands of Ravana's servants -- pishachas and lesser rakshasas: Parvana, Putana, Jambha, Khara, Krodhavasha, Hari, Praruja, Aruja, Praghasa, and others -- attacked invisibly. Vibhishana, who knew their methods, dispelled their invisibility. Once made visible, they were struck down by the mighty vanaras who smote them from afar, and fell to the ground lifeless."
908366dd9fcb · published Jul 16, 2026, 5:30:22 PM UTC
Available inRUENPage between verses with
Vibhishana helps not only with counsel but with knowledge of Lanka's hidden methods. One who has abandoned adharma turns former knowledge into service to truth.