सावित्र्य् उवाच
एवम् एतद् यथा वेत्थ संकल्पो नान्यथा हि वः ॥
न च किं चिद् रहस्यं मे श्रूयतां तथ्यम् अत्र यत् ॥
मृत्युर् मे भर्तुर् आख्यातो नारदेन महात्मना ॥
स चाद्य दिवसः प्राप्तस् ततो नैनं जहाम्य् अहम् ॥
सुप्तं चैनं यमः साक्षाद् उपागच्छत् सकिंकरः ॥
स एनम् अनयद् बद्ध्वा दिशं पितृनिषेविताम् ॥
अस्तौषं तम् अहं देवं सत्येन वचसा विभुम् ॥
पञ्च वै तेन मे दत्ता वराः शृणुत तान् मम ॥
चक्षुषी च स्वराज्यं च द्वौ वरौ श्वशुरस्य मे ॥
लब्धं पितुः पुत्रशतं पुत्राणाम् आत्मनः शतम् ॥
चतुर्वर्षशतायुर् मे भर्ता लब्धश् च सत्यवान् ॥
भर्तुर् हि जीवितार्थं तु मया चीर्णं स्थिरं व्रतम् ॥
एतत् सत्यं मयाख्यातं कारणं विस्तरेण वः ॥
यथा वृत्तं सुखोदर्कम् इदं दुःखं महन् मम ॥
ऋषय ऊचुः
निमज्जमानं व्यसनैर् अभिद्रुतं; कुलं नरेन्द्रस्य तमोमये ह्रदे ॥
त्वया सुशीले धृतधर्मपुण्यया; समुद्धृतं साध्वि पुनः कुलीनया ॥
मार्कण्डेय उवाच
तथा प्रशस्य ह्य् अभिपूज्य चैव ते; वरस्त्रियं ताम् ऋषयः समागताः ॥
नरेन्द्रम् आमन्त्र्य सपुत्रम् अञ्जसा; शिवेन जग्मुर् मुदिताः स्वम् आलयम् ॥
sāvitry uvāca
evam etad yathā vettha saṃkalpo nānyathā hi vaḥ ||
na ca kiṃ cid rahasyaṃ me śrūyatāṃ tathyam atra yat ||
mṛtyur me bhartur ākhyāto nāradena mahātmanā ||
sa cādya divasaḥ prāptas tato nainaṃ jahāmy aham ||
suptaṃ cainaṃ yamaḥ sākṣād upāgacchat sakiṃkaraḥ ||
sa enam anayad baddhvā diśaṃ pitṛniṣevitām ||
astauṣaṃ tam ahaṃ devaṃ satyena vacasā vibhum ||
pañca vai tena me dattā varāḥ śṛṇuta tān mama ||
cakṣuṣī ca svarājyaṃ ca dvau varau śvaśurasya me ||
labdhaṃ pituḥ putraśataṃ putrāṇām ātmanaḥ śatam ||
caturvarṣaśatāyur me bhartā labdhaś ca satyavān ||
bhartur hi jīvitārthaṃ tu mayā cīrṇaṃ sthiraṃ vratam ||
etat satyaṃ mayākhyātaṃ kāraṇaṃ vistareṇa vaḥ ||
yathā vṛttaṃ sukhodarkam idaṃ duḥkhaṃ mahan mama ||
ṛṣaya ūcuḥ
nimajjamānaṃ vyasanair abhidrutaṃ; kulaṃ narendrasya tamomaye hrade ||
tvayā suśīle dhṛtadharmapuṇyayā; samuddhṛtaṃ sādhvi punaḥ kulīnayā ||
mārkaṇḍeya uvāca
tathā praśasya hy abhipūjya caiva te; varastriyaṃ tām ṛṣayaḥ samāgatāḥ ||
narendram āmantrya saputram añjasā; śivena jagmur muditāḥ svam ālayam ||
Savitri said: 'All is just as you think; I have no secret. Narada foretold my husband's death, and today that day has come. Therefore I did not leave him. To Satyavan, as he slept, Yama himself came with his attendants, bound him, and led him toward the south, where the ancestors dwell. I praised the lord with truthful speech, and he granted me five boons. Two boons for my father-in-law -- sight and his kingdom; for my father -- a hundred sons; for myself -- a hundred sons; and Satyavan, my husband, received four hundred years of life. For the sake of my husband's life I kept a firm vow. This is the true cause of my great sorrow, which ended in happiness.' The rishis said: 'Virtuous one, upholding dharma, you have rescued the royal line as it sank in a dark lake of misfortunes.' Having praised and honored this finest of women, the assembled rishis joyfully took leave of the king and his son and went home with blessings.
be36e4bd0530 · publicado 16 jul 2026, 17:33:40 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
Savitri's feat is called the salvation of the family line. Fidelity here is not a private feeling but a force that lifts parents, husband, future children, and kingdom out of misfortune.