अर्जुन उवाच
किं ते व्यवसितं राजन् यद् अस्मान् अपहाय वै ॥
पद्भ्याम् एव प्रयातो ऽसि प्राङ्मुखो रिपुवाहिनीम् ॥
भीमसेन उवाच
क्व गमिष्यसि राजेन्द्र निक्षिप्तकवचायुधः ॥
दंशितेष्व् अरिसैन्येषु भ्रातॄन् उत्सृज्य पार्थिव ॥
नकुल उवाच
एवंगते त्वयि ज्येष्ठे मम भ्रातरि भारत ॥
भीर् मे दुनोति हृदयं ब्रूहि गन्ता भवान् क्व नु ॥
सहदेव उवाच
अस्मिन् रणसमूहे वै वर्तमाने महाभये ॥
योद्धव्ये क्व नु गन्तासि शत्रून् अभिमुखो नृप ॥
arjuna uvāca
kiṃ te vyavasitaṃ rājan yad asmān apahāya vai ||
padbhyām eva prayāto 'si prāṅmukho ripuvāhinīm ||
bhīmasena uvāca
kva gamiṣyasi rājendra nikṣiptakavacāyudhaḥ ||
daṃśiteṣv arisainyeṣu bhrātṝn utsṛjya pārthiva ||
nakula uvāca
evaṃgate tvayi jyeṣṭhe mama bhrātari bhārata ||
bhīr me dunoti hṛdayaṃ brūhi gantā bhavān kva nu ||
sahadeva uvāca
asmin raṇasamūhe vai vartamāne mahābhaye ||
yoddhavye kva nu gantāsi śatrūn abhimukho nṛpa ||
Arjuna said: "O king, what have you decided? Why, leaving us, do you walk on foot toward the enemy army?" Bhimasena said: "Where are you going, O king of kings, having cast aside your armor and weapons, while the enemy troops stand armed? Why do you abandon your brothers, O sovereign?" Nakula said: "O my elder brother, O Bharata, when you depart like this, fear torments my heart. Tell me, where are you going?" Sahadeva said: "When this dreadful mass of battle stands before us and we must fight, where are you going, O king, facing the enemy?"
d7cee75db75c · publicado 17 jul 2026, 21:12:34 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
The brothers see only the outward gesture and so grow anxious: the king walks unarmed toward the enemy. A dharmic act often looks at first like weakness, until its inner meaning is revealed.