चित्रसेनः सुशर्माणं विद्ध्वा नवभिर् आशुगैः ॥
पुनर् विव्याध तं षष्ट्या पुनश् च नवभिः शरैः ॥
सुशर्मा तु रणे क्रुद्धस् तव पुत्रं विशां पते ॥
दशभिर् दशभिश् चैव विव्याध निशितैः शरैः ॥
चित्रसेनश् च तं राजंस् त्रिंशता नतपर्वणाम् ॥
आजघान रणे क्रुद्धः स च तं प्रत्यविध्यत ॥
भीष्मस्य समरे राजन् यशो मानं च वर्धयन् ॥
सौभद्रो राजपुत्रं तु बृहद्बलम् अयोधयत् ॥
आर्जुनिं कोसलेन्द्रस् तु विद्ध्वा पञ्चभिर् आयसैः ॥
पुनर् विव्याध विंशत्या शरैः संनतपर्वभिः ॥
बृहद्बलं च सौभद्रो विद्ध्वा नवभिर् आयसैः ॥
नाकम्पयत संग्रामे विव्याध च पुनः पुनः ॥
कौसल्यस्य पुनश् चापि धनुश् चिच्छेद फाल्गुणिः ॥
आजघान शरैश् चैव त्रिंशता कङ्कपत्रिभिः ॥
सो ऽन्यत् कार्मुकम् आदाय राजपुत्रो बृहद्बलः ॥
फाल्गुनिं समरे क्रुद्धो विव्याध बहुभिः शरैः ॥
तयोर् युद्धं समभवद् भीष्महेतोः परंतप ॥
संरब्धयोर् महाराज समरे चित्रयोधिनोः ॥
यथा देवासुरे युद्धे मयवासवयोर् अभूत् ॥
citrasenaḥ suśarmāṇaṃ viddhvā navabhir āśugaiḥ ||
punar vivyādha taṃ ṣaṣṭyā punaś ca navabhiḥ śaraiḥ ||
suśarmā tu raṇe kruddhas tava putraṃ viśāṃ pate ||
daśabhir daśabhiś caiva vivyādha niśitaiḥ śaraiḥ ||
citrasenaś ca taṃ rājaṃs triṃśatā nataparvaṇām ||
ājaghāna raṇe kruddhaḥ sa ca taṃ pratyavidhyata ||
bhīṣmasya samare rājan yaśo mānaṃ ca vardhayan ||
saubhadro rājaputraṃ tu bṛhadbalam ayodhayat ||
ārjuniṃ kosalendras tu viddhvā pañcabhir āyasaiḥ ||
punar vivyādha viṃśatyā śaraiḥ saṃnataparvabhiḥ ||
bṛhadbalaṃ ca saubhadro viddhvā navabhir āyasaiḥ ||
nākampayata saṃgrāme vivyādha ca punaḥ punaḥ ||
kausalyasya punaś cāpi dhanuś ciccheda phālguṇiḥ ||
ājaghāna śaraiś caiva triṃśatā kaṅkapatribhiḥ ||
so 'nyat kārmukam ādāya rājaputro bṛhadbalaḥ ||
phālguniṃ samare kruddho vivyādha bahubhiḥ śaraiḥ ||
tayor yuddhaṃ samabhavad bhīṣmahetoḥ paraṃtapa ||
saṃrabdhayor mahārāja samare citrayodhinoḥ ||
yathā devāsure yuddhe mayavāsavayor abhūt ||
"Chitrasena, having wounded Sushilarman with nine swift arrows, again pierced him with sixty, and then with nine more. Sushilarman, growing enraged in battle, O lord of the peoples, wounded your son with sharp arrows, ten and then ten again. Chitrasena, in fury, struck him in battle with thirty curved arrows, and he wounded Chitrasena in return, increasing in that battle the fame and honor of Bhishma, O king. Meanwhile Saubhadra fought with the prince Brihadbala. The king of Kosala pierced the son of Arjuna with five iron arrows, then wounded him again with twenty curved arrows. But Saubhadra, having pierced Brihadbala with nine iron arrows, made him tremble in the fight and wounded him again and again. Then the son of Phalguna split the bow of the Kosalan and struck him again with thirty heron-feathered arrows. Then the prince Brihadbala took another bow and, enraged, wounded Abhimanyu in battle with a multitude of arrows. Their battle, O scorcher of foes, waged by two furious and skillful warriors for Bhishma's sake, O great king, became like that ancient war of gods and asuras between Maya and Vasava."
6542726e4fbc · publicado 17 jul 2026, 22:03:50 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
The duel of Abhimanyu and Brihadbala is elevated by its likeness to the war of gods and demons. The warriors are still young, yet their deeds already belong to a scale where human battle mirrors a cosmic struggle.