अवश्यं तु मया कार्यः सूतपुत्रस्य निग्रहः ॥
ततो यास्याम्य् अहं वीर स्वयं कर्णजिघांसया ॥
भीमसेनो महाबाहुर् द्रोणानीकेन संगतः ॥
एवम् उक्त्वा ययौ तूर्णं त्वरमाणो युधिष्ठिरः ॥
स विस्फार्य महच् चापं शङ्खं प्रध्माप्य भैरवम् ॥
ततो रथसहस्रेण गजानां च शतैस् त्रिभिः ॥
वाजिभिः पञ्चसाहस्रैस् त्रिसाहस्रैः प्रभद्रकैः ॥
वृतः शिखण्डी त्वरितो राजानं पृष्ठतो ऽन्वयात् ॥
ततो भेरीः समाजघ्नुः शङ्खान् दध्मुश् च दंशिताः ॥
पाञ्चालाः पाण्डवाश् चैव युधिष्ठिरपुरोगमाः ॥
avaśyaṃ tu mayā kāryaḥ sūtaputrasya nigrahaḥ ||
tato yāsyāmy ahaṃ vīra svayaṃ karṇajighāṃsayā ||
bhīmaseno mahābāhur droṇānīkena saṃgataḥ ||
evam uktvā yayau tūrṇaṃ tvaramāṇo yudhiṣṭhiraḥ ||
sa visphārya mahac cāpaṃ śaṅkhaṃ pradhmāpya bhairavam ||
tato rathasahasreṇa gajānāṃ ca śatais tribhiḥ ||
vājibhiḥ pañcasāhasrais trisāhasraiḥ prabhadrakaiḥ ||
vṛtaḥ śikhaṇḍī tvarito rājānaṃ pṛṣṭhato 'nvayāt ||
tato bherīḥ samājaghnuḥ śaṅkhān dadhmuś ca daṃśitāḥ ||
pāñcālāḥ pāṇḍavāś caiva yudhiṣṭhirapurogamāḥ ||
"...there the mighty-armed [Arjuna] struck down Saindhava, who stood at a distance. But I myself must assuredly restrain the son of the suta [Karna]; then I shall go, O hero, myself longing to slay Karna; while Bhimasena, the mighty-armed, has engaged with Drona's army." Having spoken thus, the hastening Yudhishthira swiftly set forth; he, having drawn his great bow and blown fearsomely into his conch, then — with a thousand chariots and three hundred elephants, five thousand horses, and three thousand Prabhadrakas...
d544701972d9 · publicado 19 jul 2026, 16:58:11 UTC
Disponible enRUENPasa de verso en verso con
Yudhishthira, usually restrained, now burns himself to slay Karna: grief turns even the gentle into an avenger. It is telling that the king of righteousness, till now shielded by others, goes forth himself. The verse teaches that grief can drive even the most patient into a rash impulse; and precisely at such a moment the restraining wisdom of a friend is most needed — for anger, once it seizes even the righteous, can sweep them toward ruin.