हिरण्यपुरम् आरुज्य निहत्य च महासुरान् ॥
निवातकवचांश् चैव ततो ऽहं शक्रम् आगमम् ॥
मम कर्म च देवेन्द्रं मातलिर् विस्तरेण तत् ॥
सर्वं विश्रावयाम् आस यथा भूतं महाद्युते ॥
हिरण्यपुरघातं च मायानां च निवारणम् ॥
निवातकवचानां च वधं संख्ये महौजसाम् ॥
तच् छ्रुत्वा भगवान् प्रीतः सहस्राक्षः पुरंदरः ॥
मरुद्भिः सहितः श्रीमान् साधु साध्व् इत्य् अथाब्रवीत् ॥
ततो मां देवराजो वै समाश्वास्य पुनः पुनः ॥
अब्रवीद् विबुधैः सार्धम् इदं सुमधुरं वचः ॥
अतिदेवासुरं कर्म कृतम् एतत् त्वया रणे ॥
गुर्वर्थश् च महान् पार्थ कृतः शत्रून् घ्नता मम ॥
एवम् एव सदा भाव्यं स्थिरेणाजौ धनंजय ॥
असंमूढेन चास्त्राणां कर्तव्यं प्रतिपादनम् ॥
अविषह्यो रणे हि त्वं देवदानवराक्षसैः ॥
सयक्षासुरगन्धर्वैः सपक्षिगणपन्नगैः ॥
वसुधां चापि कौन्तेय त्वद्बाहुबलनिर्जिताम् ॥
पालयिष्यति धर्मात्मा कुन्तीपुत्रो युधिष्ठिरः ॥
hiraṇyapuram ārujya nihatya ca mahāsurān ||
nivātakavacāṃś caiva tato 'haṃ śakram āgamam ||
mama karma ca devendraṃ mātalir vistareṇa tat ||
sarvaṃ viśrāvayām āsa yathā bhūtaṃ mahādyute ||
hiraṇyapuraghātaṃ ca māyānāṃ ca nivāraṇam ||
nivātakavacānāṃ ca vadhaṃ saṃkhye mahaujasām ||
tac chrutvā bhagavān prītaḥ sahasrākṣaḥ puraṃdaraḥ ||
marudbhiḥ sahitaḥ śrīmān sādhu sādhv ity athābravīt ||
tato māṃ devarājo vai samāśvāsya punaḥ punaḥ ||
abravīd vibudhaiḥ sārdham idaṃ sumadhuraṃ vacaḥ ||
atidevāsuraṃ karma kṛtam etat tvayā raṇe ||
gurvarthaś ca mahān pārtha kṛtaḥ śatrūn ghnatā mama ||
evam eva sadā bhāvyaṃ sthireṇājau dhanaṃjaya ||
asaṃmūḍhena cāstrāṇāṃ kartavyaṃ pratipādanam ||
aviṣahyo raṇe hi tvaṃ devadānavarākṣasaiḥ ||
sayakṣāsuragandharvaiḥ sapakṣigaṇapannagaiḥ ||
vasudhāṃ cāpi kaunteya tvadbāhubalanirjitām ||
pālayiṣyati dharmātmā kuntīputro yudhiṣṭhiraḥ ||
'Having destroyed Hiraṇyapura and slain the great asuras and the Nivātakavacas, I came to Śakra. Mātali told Devendra my whole deed in detail, exactly as it had happened: the destruction of Hiraṇyapura, the warding off of illusions, the slaying in battle of the mighty Nivātakavacas. Hearing this, the blessed thousand-eyed Purandara, resplendent, rejoiced together with the Maruts and said: "Well done, well done." Then the king of the gods comforted me again and again, and among the gods spoke these sweet words: "Pārtha, in battle you have accomplished a deed beyond gods and asuras. By slaying my enemies, you have achieved a great purpose for your teacher. So must it ever be, Dhanañjaya: steadfast in battle, undismayed, one must wield one's weapons. In battle you are unassailable by gods, dānavas, rākṣasas, yakṣas, asuras, gandharvas, birds, and serpents. And the earth, conquered by the strength of your arms, O Kaunteya, will be protected by the righteous son of Kuntī, Yudhiṣṭhira."'
35484d13b8cc · प्रकाशित 16 जुल॰ 2026, 5:13:49 pm UTC
उपलब्ध भाषाएँRUENश्लोक बदलें इन कुंजियों से
The ending once again turns Arjuna's victory back toward Yudhiṣṭhira. The younger brother's weapon is meant to open the way for the righteous king, not to replace royal dharma with personal glory.