अर्जुन उवाच
निवर्तमानेन मया महद् दृष्टं ततो ऽपरम् ॥
पुरं कामचरं दिव्यं पावकार्कसमप्रभम् ॥
द्रुमै रत्नमयैश् चैत्रैर् भास्वरैश् च पतत्रिभिः ॥
पौलोमैः कालकेयैश् च नित्यहृष्टैर् अधिष्ठितम् ॥
गोपुराट्टालकोपेतं चतुर्द्वारं दुरासदम् ॥
सर्वरत्नमयं दिव्यम् अद्भुतोपमदर्शनम् ॥
द्रुमैः पुष्पफलोपेतैर् दिव्यरत्नमयैर् वृतम् ॥
तथा पतत्रिभिर् दिव्यैर् उपेतं सुमनोहरैः ॥
असुरैर् नित्यमुदितैः शूलर्ष्टिमुसलायुधैः ॥
चापमुद्गरहस्तैश् च स्रग्विभिः सर्वतो वृतम् ॥
तद् अहं प्रेक्ष्य दैत्यानां पुरम् अद्भुतदर्शनम् ॥
अपृच्छं मातलिं राजन् किम् इदं दृश्यतेति वै ॥
मातलिर् उवाच
पुलोमा नाम दैतेयी कालका च महासुरी ॥
दिव्यं वर्षसहस्रं ते चेरतुः परमं तपः ॥
तपसो ऽन्ते ततस् ताभ्यां स्वयम्भूर् अददाद् वरम् ॥
अगृह्णीतां वरं ते तु सुतानाम् अल्पदुःखताम् ॥
अवध्यतां च राजेन्द्र सुरराक्षसपन्नगैः ॥
रमणीयं पुरं चेदं खचरं सुकृतप्रभम् ॥
सर्वरत्नैः समुदितं दुर्धर्षम् अमरैर् अपि ॥
सयक्षगन्धर्वगणैः पन्नगासुरराक्षसैः ॥
सर्वकामगुणोपेतं वीतशोकम् अनामयम् ॥
ब्रह्मणा भरतश्रेष्ठ कालकेयकृते कृतम् ॥
तद् एतत् खचरं दिव्यं चरत्य् अमरवर्जितम् ॥
पौलोमाध्युषितं वीर कालकेयैश् च दानवैः ॥
हिरण्यपुरम् इत्य् एतत् ख्यायते नगरं महत् ॥
रक्षितं कालकेयैश् च पौलोमैश् च महासुरैः ॥
त एते मुदिता नित्यम् अवध्याः सर्वदैवतैः ॥
निवसन्त्य् अत्र राजेन्द्र गतोद्वेगा निरुत्सुकाः ॥
मानुषो मृत्युर् एतेषां निर्दिष्टो ब्रह्मणा पुरा ॥
arjuna uvāca
nivartamānena mayā mahad dṛṣṭaṃ tato 'param ||
puraṃ kāmacaraṃ divyaṃ pāvakārkasamaprabham ||
drumai ratnamayaiś caitrair bhāsvaraiś ca patatribhiḥ ||
paulomaiḥ kālakeyaiś ca nityahṛṣṭair adhiṣṭhitam ||
gopurāṭṭālakopetaṃ caturdvāraṃ durāsadam ||
sarvaratnamayaṃ divyam adbhutopamadarśanam ||
drumaiḥ puṣpaphalopetair divyaratnamayair vṛtam ||
tathā patatribhir divyair upetaṃ sumanoharaiḥ ||
asurair nityamuditaiḥ śūlarṣṭimusalāyudhaiḥ ||
cāpamudgarahastaiś ca sragvibhiḥ sarvato vṛtam ||
tad ahaṃ prekṣya daityānāṃ puram adbhutadarśanam ||
apṛcchaṃ mātaliṃ rājan kim idaṃ dṛśyateti vai ||
mātalir uvāca
pulomā nāma daiteyī kālakā ca mahāsurī ||
divyaṃ varṣasahasraṃ te ceratuḥ paramaṃ tapaḥ ||
tapaso 'nte tatas tābhyāṃ svayambhūr adadād varam ||
agṛhṇītāṃ varaṃ te tu sutānām alpaduḥkhatām ||
avadhyatāṃ ca rājendra surarākṣasapannagaiḥ ||
ramaṇīyaṃ puraṃ cedaṃ khacaraṃ sukṛtaprabham ||
sarvaratnaiḥ samuditaṃ durdharṣam amarair api ||
sayakṣagandharvagaṇaiḥ pannagāsurarākṣasaiḥ ||
sarvakāmaguṇopetaṃ vītaśokam anāmayam ||
brahmaṇā bharataśreṣṭha kālakeyakṛte kṛtam ||
tad etat khacaraṃ divyaṃ caraty amaravarjitam ||
paulomādhyuṣitaṃ vīra kālakeyaiś ca dānavaiḥ ||
hiraṇyapuram ity etat khyāyate nagaraṃ mahat ||
rakṣitaṃ kālakeyaiś ca paulomaiś ca mahāsuraiḥ ||
ta ete muditā nityam avadhyāḥ sarvadaivataiḥ ||
nivasanty atra rājendra gatodvegā nirutsukāḥ ||
mānuṣo mṛtyur eteṣāṃ nirdiṣṭo brahmaṇā purā ||
Arjuna said: 'As I was returning, I beheld another great wonder: a divine city, moving at will, blazing like fire and the sun. It had beautiful jeweled trees and bright birds, and was inhabited by the ever-joyful Paulomas and Kalakeyas. It had towers and lofty buildings, four gates, and was hard to approach, made wholly of jewels, wondrous to behold, surrounded by divine jeweled trees bearing flowers and fruit. Beautiful heavenly birds adorned it, and on every side stood joyful asuras armed with spears, ṛṣṭis, maces, bows, and hammers, wearing garlands. Seeing this wondrous city of the daityas, I asked Mātali: "What is this that I see?" Mātali said: "There was a daitya woman named Pulomā and a great asura woman named Kālakā. For a thousand divine years they practiced supreme austerity, and at the end of their austerity Svayambhū granted them a boon. For their sons they chose little sorrow and invulnerability to gods, rākṣasas, and serpents. And this beautiful flying city, radiant with merit, full of every jewel, inaccessible even to the immortals together with the yakṣas, gandharvas, serpents, asuras, and rākṣasas, Brahmā made for the Kālakeyas, O best of the Bharatas. It is endowed with every desired quality, free from grief and sickness. This divine flying city, where the Paulomas and Kalakeyas dwell, moves without the immortals' aid. It is known as the great city Hiraṇyapura, and is guarded by the Kalakeyas and Paulomas, the great asuras. They are ever joyful, unslayable by all the gods, and dwell here free of anxiety and care. But Brahmā had long ago decreed their death at the hands of a man."'
2c483925fc91 · प्रकाशित 16 जुल॰ 2026, 5:13:49 pm UTC
उपलब्ध भाषाएँRUENश्लोक बदलें इन कुंजियों से
Hiraṇyapura is beautiful and nearly invulnerable, yet its boon carries a limit. Even a city radiant with merit and shielded from the gods is not free from the law of Time.