वैशंपायन उवाच
एवम् उक्त्वा स राजानं धर्मात्मानं युधिष्ठिरम् ॥
प्रचक्रमे निधानाय शस्त्राणां भरतर्षभ ॥
येन देवान् मनुष्यांश् च सर्पांश् चैकरथो ऽजयत् ॥
स्फीताञ्जनपदांश् चान्यान् अजयत् कुरुनन्दनः ॥
तद् उदारं महाघोषं सपत्नगणसूदनम् ॥
अपज्यम् अकरोत् पार्थो गाण्डीवम् अभयंकरम् ॥
येन वीरः कुरुक्षेत्रम् अभ्यरक्षत् परंतपः ॥
अमुञ्चद् धनुषस् तस्य ज्याम् अक्षय्यां युधिष्ठिरः ॥
पाञ्चालान् येन संग्रामे भीमसेनो ऽजयत् प्रभुः ॥
प्रत्यषेधद् बहून् एकः सपत्नांश् चैव दिग्जये ॥
निशम्य यस्य विस्फारं व्यद्रवन्त रणे परे ॥
पर्वतस्येव दीर्णस्य विस्फोटम् अशनेर् इव ॥
सैन्धवं येन राजानं परामृषत चानघ ॥
ज्यापाशं धनुषस् तस्य भीमसेनो ऽवतारयत् ॥
अजयत् पश्चिमाम् आशां धनुषा येन पाण्डवः ॥
तस्य मौर्वीम् अपाकर्षच् छूरः संक्रन्दनो युधि ॥
दक्षिणां दक्षिणाचारो दिशं येनाजयत् प्रभुः ॥
अपज्यम् अकरोद् वीरः सहदेवस् तदायुधम् ॥
खड्गांश् च पीतान् दीर्घांश् च कलापांश् च महाधनान् ॥
विपाठान् क्षुरधारांश् च धनुर्भिर् निदधुः सह ॥
vaiśaṃpāyana uvāca
evam uktvā sa rājānaṃ dharmātmānaṃ yudhiṣṭhiram ||
pracakrame nidhānāya śastrāṇāṃ bharatarṣabha ||
yena devān manuṣyāṃś ca sarpāṃś caikaratho 'jayat ||
sphītāñjanapadāṃś cānyān ajayat kurunandanaḥ ||
tad udāraṃ mahāghoṣaṃ sapatnagaṇasūdanam ||
apajyam akarot pārtho gāṇḍīvam abhayaṃkaram ||
yena vīraḥ kurukṣetram abhyarakṣat paraṃtapaḥ ||
amuñcad dhanuṣas tasya jyām akṣayyāṃ yudhiṣṭhiraḥ ||
pāñcālān yena saṃgrāme bhīmaseno 'jayat prabhuḥ ||
pratyaṣedhad bahūn ekaḥ sapatnāṃś caiva digjaye ||
niśamya yasya visphāraṃ vyadravanta raṇe pare ||
parvatasyeva dīrṇasya visphoṭam aśaner iva ||
saindhavaṃ yena rājānaṃ parāmṛṣata cānagha ||
jyāpāśaṃ dhanuṣas tasya bhīmaseno 'vatārayat ||
ajayat paścimām āśāṃ dhanuṣā yena pāṇḍavaḥ ||
tasya maurvīm apākarṣac chūraḥ saṃkrandano yudhi ||
dakṣiṇāṃ dakṣiṇācāro diśaṃ yenājayat prabhuḥ ||
apajyam akarod vīraḥ sahadevas tadāyudham ||
khaḍgāṃś ca pītān dīrghāṃś ca kalāpāṃś ca mahādhanān ||
vipāṭhān kṣuradhārāṃś ca dhanurbhir nidadhuḥ saha ||
Having spoken thus to King Yudhishthira, righteous of soul, Arjuna, bull of the Bharatas, began to lay down his weapons. He unstrung the noble, thunderous Gandiva, destroyer of foes and giver of fearlessness, with which alone upon his chariot he had conquered gods, men, serpents, and other prosperous countries. From that bow with which the heroic ascetic had defended Kurukshetra, Yudhishthira removed the inexhaustible bowstring. From that bow with which Bhimasena had conquered the Panchalas in battle and alone held back countless foes during the conquest of the quarters -- that bow whose twang sent enemies fleeing in battle as from the crash of a splitting mountain or the stroke of a thunderbolt, and with which he had touched the king of the Sindhus -- faultless Bhimasena unfastened the strap of the string. From the bow with which the Pandava had conquered the western quarter, valiant Samkrandana removed the string; from the weapon with which the righteous hero Sahadeva had conquered the southern quarter, he too removed the string. Yellow, long swords, costly quivers, and broad, razor-sharp arrows they laid down together with the bows.
34a31dc204cb · प्रकाशित 16 जुल॰ 2026, 5:58:59 pm UTC
उपलब्ध भाषाएँRUENश्लोक बदलें इन कुंजियों से
The text lists the weapons as a record of past victories. In hiding them, the Pandavas do not erase the past; they place it in waiting.