Mahabharata
Jayadratha-vadha-parva (jayadratha-vadha): The Death of Jayadratha7.121.13–16
7822 / 15823
Linux
Turn pages
Mahabharata · 7.121.13–16

Санджая

Devanāgarī

विक्षिप्यार्जुनस् तीक्ष्णान् सैन्धप्रेषिताञ् रान्
युपत् स्य चिच्छे राभ्यां सैन्धस्य
साथेश् शिरः कायाद् ध्वजं लंकृतम्
छिन्नष्टिः सुहाञ् शीर्यमाणः रातः
राहः सिन्धुरास्य पाताग्निशिखोमः
स्मिन्न् काले तु द्रुतं च्छति भास्करे
ब्रवीत् पाण्डवं त्र त्वमाणो नार्दनः
नं शिरश् छिन्धि सैन्धस्य दुरात्मनः
स्तं हीश्रेष्ठं यियाति दिवारः
शृणुष्वै मे वाक्यं द्रधं प्रति

Transliteration (IAST)

sa vikṣipyārjunas tīkṣṇān saindhavapreṣiñ śarān ||
yugapat tasya ciccheda śabhyāṃ saindhavasya ha ||
ratheś ca śiraḥ d dhvajaṃ ca samalaṃkṛtam ||
sa chinnayaṣṭiḥ sumañ śīryaṇaḥ śahataḥ ||
vahaḥ sindhujasya pagniśikhopamaḥ ||
etasminn eva le tu drutaṃ gacchati bhāskare ||
abrat pāṇḍavaṃ tatra tvaraṇo jardanaḥ ||
dhanaṃjaya śiraś chindhi saindhavasya dutmanaḥ ||
astaṃ madharaśreṣṭhaṃ yisati dikaraḥ ||
śṛṇuṣvaiva ca me kyaṃ jayadrathavadhaṃ prati ||

Anuṣṭubh · 8+8+8+8 · ×5

Word-by-word
SanskritIASTMeaning
सः विक्षिप्य अर्जुनः तीक्ष्णान्saḥ vikṣipya arjunaḥ tīkṣṇānhe, having cast off, Arjuna, sharp; he, Arjuna, having cast off the sharp
सैन्धवप्रेषितान् शरान्saindhavapreṣitān śarānarrows shot by Saindhava; arrows shot by Saindhava
युगपत् तस्य चिच्छेदyugapat tasya cicchedaat once severed his; at once severed, of him
शराभ्याम् सैन्धवस्य हśarābhyām saindhavasya hawith two arrows, of Saindhava; with two arrows, [the banner] of Saindhava
सः छिन्नयष्टिः सुमहान्saḥ chinnayaṣṭiḥ sumahānhe, with cut-off staff, enormous; he, with severed staff, huge
शीर्यमाणः शराहतःśīryamāṇaḥ śarāhataḥcrumbling, struck by arrows; crumbling, struck by arrows
वराहः सिन्धुराजस्यvarāhaḥ sindhurājasyathe boar of the Sindhu king; the boar of the Sindhu king
पपात अग्निशिखोपमःpapāta agniśikhopamaḥfell, resembling a tongue of flame; fell, like a tongue of flame
एतस्मिन् एव काले तुetasmin eva kāle tuat this very time; at this very time
द्रुतम् गच्छति भास्करेdrutam gacchati bhāskareas the sun quickly departed; as the sun quickly sank
अब्रवीत् पाण्डवम् तत्रabravīt pāṇḍavam tatraspoke there to the Pandava; said there to the Pandava
त्वरमाणः जनार्दनःtvaramāṇaḥ janārdanaḥJanardana, hastening; hastening, Janardana
धनंजय शिरः छिन्धिdhanaṃjaya śiraḥ chindhiDhananjaya, cut off the head; Dhananjaya, cut off the head
सैन्धवस्य दुरात्मनःsaindhavasya durātmanaḥof Saindhava, evil-souled; of Saindhava, evil of soul
अस्तम् महीधरश्रेष्ठम्astam mahīdharaśreṣṭhamtoward sunset, toward the best of mountains; toward sunset, toward the best of mountains
यियासति दिवाकरःyiyāsati divākaraḥwishes to go, the day-star; wishes to depart, the day-star
Translation

He, Arjuna, having cast off the sharp arrows shot by Saindhava, at once severed with two arrows [the banner] of Saindhava. That boar of the Sindhu king, with severed staff, huge, crumbling, struck by arrows, fell, like a tongue of flame. At this very time, as the sun quickly sank, Janardana, hastening, said there to the Pandava: 'Dhananjaya, cut off the head of Saindhava, evil of soul; the day-star wishes to depart toward sunset, toward the best of mountains.'

Version

52888fbc3d61 · published Jul 19, 2026, 4:31:37 PM UTC

Available inRUEN

Page between verses with