Mahabharata
Jayadratha-vadha-parva (jayadratha-vadha): The Death of Jayadratha7.121.13–16
7822 / 15823
Mahabharata · 7.121.13–16
Devanāgarī

स विक्षिप्यार्जुनस् तीक्ष्णान् सैन्धवप्रेषिताञ् शरान् ॥
युगपत् तस्य चिच्छेद शराभ्यां सैन्धवस्य ह ॥
सारथेश् च शिरः कायाद् ध्वजं च समलंकृतम् ॥
स छिन्नयष्टिः सुमहाञ् शीर्यमाणः शराहतः ॥
वराहः सिन्धुराजस्य पपाताग्निशिखोपमः ॥
एतस्मिन्न् एव काले तु द्रुतं गच्छति भास्करे ॥
अब्रवीत् पाण्डवं तत्र त्वरमाणो जनार्दनः ॥
धनंजय शिरश् छिन्धि सैन्धवस्य दुरात्मनः ॥
अस्तं महीधरश्रेष्ठं यियासति दिवाकरः ॥
शृणुष्वैव च मे वाक्यं जयद्रथवधं प्रति ॥

Transliteration (IAST)

sa vikṣipyārjunas tīkṣṇān saindhavapreṣitāñ śarān ||
yugapat tasya ciccheda śarābhyāṃ saindhavasya ha ||
sāratheś ca śiraḥ kāyād dhvajaṃ ca samalaṃkṛtam ||
sa chinnayaṣṭiḥ sumahāñ śīryamāṇaḥ śarāhataḥ ||
varāhaḥ sindhurājasya papātāgniśikhopamaḥ ||
etasminn eva kāle tu drutaṃ gacchati bhāskare ||
abravīt pāṇḍavaṃ tatra tvaramāṇo janārdanaḥ ||
dhanaṃjaya śiraś chindhi saindhavasya durātmanaḥ ||
astaṃ mahīdharaśreṣṭhaṃ yiyāsati divākaraḥ ||
śṛṇuṣvaiva ca me vākyaṃ jayadrathavadhaṃ prati ||

Word-by-word
SanskritIASTMeaning
सः विक्षिप्य अर्जुनः तीक्ष्णान्saḥ vikṣipya arjunaḥ tīkṣṇānhe, having cast off, Arjuna, sharp; he, Arjuna, having cast off the sharp
सैन्धवप्रेषितान् शरान्saindhavapreṣitān śarānarrows shot by Saindhava; arrows shot by Saindhava
युगपत् तस्य चिच्छेदyugapat tasya cicchedaat once severed his; at once severed, of him
शराभ्याम् सैन्धवस्य हśarābhyām saindhavasya hawith two arrows, of Saindhava; with two arrows, [the banner] of Saindhava
सः छिन्नयष्टिः सुमहान्saḥ chinnayaṣṭiḥ sumahānhe, with cut-off staff, enormous; he, with severed staff, huge
शीर्यमाणः शराहतःśīryamāṇaḥ śarāhataḥcrumbling, struck by arrows; crumbling, struck by arrows
वराहः सिन्धुराजस्यvarāhaḥ sindhurājasyathe boar of the Sindhu king; the boar of the Sindhu king
पपात अग्निशिखोपमःpapāta agniśikhopamaḥfell, resembling a tongue of flame; fell, like a tongue of flame
एतस्मिन् एव काले तुetasmin eva kāle tuat this very time; at this very time
द्रुतम् गच्छति भास्करेdrutam gacchati bhāskareas the sun quickly departed; as the sun quickly sank
अब्रवीत् पाण्डवम् तत्रabravīt pāṇḍavam tatraspoke there to the Pandava; said there to the Pandava
त्वरमाणः जनार्दनःtvaramāṇaḥ janārdanaḥJanardana, hastening; hastening, Janardana
धनंजय शिरः छिन्धिdhanaṃjaya śiraḥ chindhiDhananjaya, cut off the head; Dhananjaya, cut off the head
सैन्धवस्य दुरात्मनःsaindhavasya durātmanaḥof Saindhava, evil-souled; of Saindhava, evil of soul
अस्तम् महीधरश्रेष्ठम्astam mahīdharaśreṣṭhamtoward sunset, toward the best of mountains; toward sunset, toward the best of mountains
यियासति दिवाकरःyiyāsati divākaraḥwishes to go, the day-star; wishes to depart, the day-star
Translation

He, Arjuna, having cast off the sharp arrows shot by Saindhava, at once severed with two arrows [the banner] of Saindhava. That boar of the Sindhu king, with severed staff, huge, crumbling, struck by arrows, fell, like a tongue of flame. At this very time, as the sun quickly sank, Janardana, hastening, said there to the Pandava: 'Dhananjaya, cut off the head of Saindhava, evil of soul; the day-star wishes to depart toward sunset, toward the best of mountains.'

Version

52888fbc3d61 · published Jul 19, 2026, 4:31:37 PM UTC

Available inRUEN

Page between verses with