Bhagavad Gita · 1.37
॥
Devanāgarī
तस्मान्नार्हा वयं हन्तुं धार्तराष्ट्रान्स्वबान्धवान् ।
स्वजनं हि कथं हत्वा सुखिनः स्याम माधव ॥
Transliteration (IAST)
tasmān nārhā vayaṁ hantuṁ dhārtarāṣṭrān svabāndhavān |
svajanaṁ hi kathaṁ hatvā sukhinaḥ syāma mādhava ||
Word-by-word
SanskritIASTMeaning
तस्मात्tasmāttherefore, hence.
नnanot.
अर्हाःarhāḥentitled, ought, it is fitting.
वयम्vayamwe.
हन्तुम्hantumto slay.
धार्तराष्ट्रान्dhārtarāṣṭrānthe sons of Dhṛtarāṣṭra.
स्वबान्धवान्svabāndhavānour kinsmen.
स्वजनम्svajanamour own kin.
हिhitruly, indeed.
कथम्kathamhow?
हत्वाhatvāhaving slain.
सुखिनःsukhinaḥhappy.
स्यामsyāmawe could be, we would become.
माधवmādhavaO Mādhava! (Husband of the goddess of fortune).
Translation
“Therefore it is not fitting for us to slay the sons of Dhṛtarāṣṭra, our kinsmen. O Mādhava, how could we be happy after killing our own kin?”
Version
7e2610584b72 · published Jul 2, 2026, 12:00:00 PM UTC
Available inRUENESHIZHPage between verses with