Bhagavad Gita · 11.35
॥
Devanāgarī
सञ्जय उवाच ।
एतच्छ्रुत्वा वचनं केशवस्य
कृताञ्जलिर्वेपमानः किरीटी ।
नमस्कृत्वा भूय एवाह कृष्णं
सगद्गदं भीतभीतः प्रणम्य ॥
Transliteration (IAST)
sañjaya uvāca |
etac chrutvā vacanaṁ keśavasya
kṛtāñjalir vepamānaḥ kirīṭī |
namas-kṛtvā bhūya evāha kṛṣṇaṁ
sa-gadgadaṁ bhīta-bhītaḥ praṇamya ||
Word-by-word
SanskritIASTMeaning
सञ्जयः उवाचsañjayaḥ uvācaSañjaya said.
एतत् श्रुत्वाetat śrutvāhaving heard these.
वचनम् केशवस्यvacanam keśavasyathe words (vacanam) of Keśava (Kṛṣṇa).
कृताञ्जलिःkṛta-añjaliḥwith joined palms.
वेपमानःvepamānaḥtrembling.
किरीटीkirīṭīhe who wears the crown (kirīṭa), Arjuna.
नमस्कृत्वाnamas-kṛtvāhaving offered obeisances.
भूयः एव आहbhūyaḥ eva āhahe spoke again.
कृष्णम्kṛṣṇamto Kṛṣṇa.
सगद्गदम्sa-gadgadamin a faltering (gadgadam) voice.
भीतभीतःbhīta-bhītaḥgreatly frightened, overwhelmed with fear.
प्रणम्यpraṇamyabowing low in deep obeisance.
Translation
Sañjaya said: “Hearing these words of Keśava, Arjuna in his shining crown, trembling all over, joined his palms and, bowing again and again, in a voice choked with emotion, overwhelmed with great fear, addressed Kṛṣṇa.”
Version
d3aa93859a10 · published Jul 2, 2026, 12:00:00 PM UTC
Available inRUENESHIZHPage between verses with