Bhagavad Gita · 11.50
॥
Devanāgarī
सञ्जय उवाच ।
इत्यर्जुनं वासुदेवस्तथोक्त्वा
स्वकं रूपं दर्शयामास भूयः ।
आश्वासयामास च भीतमेनं
भूत्वा पुनः सौम्यवपुर्महात्मा ॥
Transliteration (IAST)
sañjaya uvāca |
ity arjunaṁ vāsudevas tathoktvā
svakaṁ rūpaṁ darśayām āsa bhūyaḥ |
āśvāsayām āsa ca bhītam enaṁ
bhūtvā punaḥ saumya-vapur mahātmā ||
Word-by-word
SanskritIASTMeaning
सञ्जयः उवाचsañjayaḥ uvācaSañjaya said.
इति अर्जुनम्iti arjunamthus (iti) to Arjuna.
वासुदेवः तथा उक्त्वाvāsudevaḥ tathā uktvāVāsudeva (Kṛṣṇa), having spoken (uktvā) thus (tathā).
स्वकम् रूपम्svakam rūpamHis own (svakam) form.
दर्शयामासdarśayām āsaHe revealed, He showed.
भूयःbhūyaḥagain.
आश्वासयामास चāśvāsayām āsa caand reassured.
भीतम् एनम्bhītam enamthis frightened one.
भूत्वा पुनःbhūtvā punaḥhaving become (bhūtvā) again (punaḥ).
सौम्यवपुःsaumya-vapuḥone whose appearance (vapuḥ) is gentle and beautiful (saumya).
महात्माmahātmāthe great soul.
Translation
Sañjaya said: “Having spoken thus to Arjuna, Vāsudeva revealed to him His former form. And then, O King, this great soul, once again assuming His gentle and beautiful appearance, reassured the frightened Arjuna.”
Version
c562ea594220 · published Jul 2, 2026, 12:00:00 PM UTC
Available inRUENESHIZHPage between verses with